Det är något stort jag har gett mig in på, det slår mig oftare och oftare nu för tiden. Ibland en smygande känsla av något obestämbart i magtrakten, ibland ett knytnävsslag i samma mage följt av yrsel och svaga ben.
För det har blivit så verkligt. Tidigare har det varit något obestämbart. Först bara en dröm, sen en halvuppfylld dröm, och nu är det en resa som är bokad. Vad hände, liksom?
Förra veckan kom resfebern på riktigt, då var jag under ett par dagar inte alls villig att åka. Nu är det tre veckor kvar, och jag har antagligen vant mig lite vid tanken på att jag om 20 dagar inte kommer att återvända till Sverige på mer än ett år. Jag undrar vad det är jag kommer sakna mest..
Självklart kommer jag att sakna vänner och familj, dem kommer jag sakna så att det ibland antagligen känns som att hjärtat är ett enda stort hål. Sen kommer jag nog sakna svensk mellanmjölk. Och morgonpasset i p3. Och att gå på Allsvenska matcher och sjunga mig hes i AIK-klacken.
Sen är det nog inte så mycket mer jag kommer sakna. Inte när jag tänker på det såhär, i alla fall. Antagligen kommer jag få cravings efter helt sjuka saker. Typ potatisbullar.
1 kommentar:
http://www.sr.se/P3/
så behöver du inte längta riktigt lika mycket! men det kanske inte funkar med tidsskillnaden?
/nina
Skicka en kommentar