Födelsedagsfirande

Okej, nu har jag varit 21 år i två dagar, och det är kanske dags för en avrapportering om hur mitt firande har varit. Jag kan varna och säga att det antagligen blir ett ganska långt inlägg, för oj vad jag har blivit firad!

Det började egentligen i lördags, när Jarrod hade en överraskning för mig (som jag i och för sig listade ut på fredagen, men det spelade ingen roll) i form av en familje/födelsedagsmiddag. Hans två bröder med respektive och hans mamma med respektive var alla hemma hos honom när vi kom dit, det bjöds på väldigt god mat och tårta och sång, och jag fick paket! :o Av Jarrods mamma och hennes kille fick jag en stor tränyckel, vilket är väldigt symboliskt här i NZ, eftersom 21 firas väldigt stort här. Av Travis och Emily fick jag ett jättehäftigt fotoalbum.

(På söndagen spelade jag match, vi vann med 3-0 och jag stod i mål. Det var roligt)

På måndagen hade vi födelsedagsmiddag för mig här hemma, eftersom Nikki och Robert skulle iväg på kvällen på min födelsedag. Jag hade valt kycklinggryta typ, en stark rätt med jordnötter i, med ris till middag, och vit choklad cheesecake till efterrätt. Hur gott som helst, och allt åts med levande ljus på bordet, och brasan brinnande i bakgrunden. I present av min värdfamilj fick jag en t-shirt och en greenstone. Greenstone är väldigt känt på NZ, det betyder otur att köpa en till sig själv och de har olika symboler som står för olika saker. Jag fick en KORU (googla för att se bild), vilken står för new beginnings, new life, growth & harmony. Jag tyckte det stämde in väldigt bra. Det var en väldigt mysig kväll, och Jarrod var där också.

När klockan slog 00:00 öppnade jag ett av paketen från Jarrod, som var en ram med bilder på oss i. Väldigt gulligt. På morgonen (på min faktiska födelsedag, alltså) öppnade jag resten av paketen jag hade. Från Jarrod fick jag presentkort så jag kan köpa nya benskydd (och en till sak, men uppenbarligen får jag inte berätta för någon om den, vilket är synd. Det var presenten som fick mig att gråta en skvätt). Av pappa och Kerstin fick jag en bok, svenskt godis och två trisslotter (där jag vann 25 kronor på den ena, woho!). Av Farmor fick jag fem par strumpor, vilket kom väldigt väl till pass. Och dagen efter kom paket från mamma med ytterligare två böcker i! :)

Ja. Så var det att fylla år här på andra sidan jorden. En väldigt bra födelsedag var det, och den blev ännu bättre av att både pappa och Stefan ringde och sa grattis! Det värmde, även om det inte var så långa samtal. Tack för alla gratulationer och presenter, det här kan ha varit en av mina bättre födelsedagar, och då har jag ändå befunnit mig så långt ifrån Sverige som möjligt. Då hoppas jag att ni förstår att jag känner er kärlek, trots att ni är så långt borta.

Soccer (:

Idag kändes fotboll som fotboll ska kännas: fantastiskt! För första gången sen jag kom till den här ön hade jag en riktigt, riktigt bra träning. Allt fungerade, jag sprang som en tok, och jag sprang rätt. Jag fick passningar, jag slog passningar som gav mål, jag öppnade upp ytor, jag blockerade passningar, jag väggade. Allt gick min väg. Och det här var bara på tvåmålet. Innan, när vi gjorde övningar, berömde min tränare mig inför allihopa. Vi slog långpassningar, först i luften och sen längs marken, och han sa att mina var perfekta och precis som de ska vara, när han gick igenom med alla för att förklara teknik. Då kände jag mig glad.

Jag har dessutom börjat komma in i fotbollsspråket på engelska. Wide=gå brett, line=längs sidlinjen, square=in/ut i vinkel. Och sådär. Men min kropp värker på alla möjliga ställen. Mest är det högerfoten som är drabbad. Jag stukade den förra veckan, den är bra, men så fort jag får en smäll eller trampar lite snett går det upp igen, så jag måste hitta någon tejp eller något så jag kan stödja upp den. Sen har folk en tendens att bara stämpla mig på höger fot.

Idag hade jag och Theo matchande mössor! Blårandiga. När jag hämtade honom på day care och han såg min mössa sa han "my hat!". Men det var det ju inte. Folk log åt mig när de såg oss på gatan.

Musiktips: Dukes - Vampiers. (Finns dock inte på Spotify, ni får gå till youtube)

Påfyllning

Jag har ju glömt att berätta. Min garderob har fått tillskott, för ett par veckor sen. Med följande: två tjocktröjor. Två par shorts. En pyjamas (långbyxor och skjorta, ljusblåa. Ser ut som de är stulna från Landstinget..). Ett par vantar. Ett par jeans. En väska.

Och jag betalade inte ett jota!

När Moa hade sin avskedsmiddag var det auktion. Hon och en annan au pair hade en hel del grejer de inte ville ta med sig tillbaka till Sverige, så de gick i arv till oss andra. Vissa grejer går i cirklar, vantarna jag fick till exempel, de hade au pairen som var i min familj för ett år sen. Allt förutom jeansen kommer från avskedsmiddagen. Jeansen fick jag av Jarrod, de är lite långa, men ack så sköna.

Något annat jag fått gratis idag är ett par målvaktshandskar! Min coach sa till mig att gå in i affären Soccer Scene, välja ut ett par och sen inte betala. Så det gjorde jag inte. 325 svenska var de värda, på rea. Jag önskar det kunde vara så varje gång jag var och shoppade..

Ja! Det har jag glömt berätta. De har bytts rum på övervåningen. Lola har fått Theos rum, Theo har fått det gamla gästrummet, och Lolas rum har blivit gästrum. Detta innebär; ingen klampande Lola ovanför mig! Hurra! Lola är jättenöjd med sitt nya rum, hon har fått ett skrivbord. Theo är lite mer förvirrad, han pekar på sitt gamla rum och säger "My room.. Lolas bed..?". Stackarn.

Heja mig

Som jag skrev förut börjar jag äntligen känna mig som en riktigt bra au pair, och det är delvis på grund av vad jag lyckas göra med Lola. Theo är inte direkt svår att underhålla, han kan sysselsätta sig själv med de mest underliga saker. Men Lola är nio, snart tio, och kräver uppmärksamhet på ett annat sätt. Och om jag inte ger henne uppmärksamhet, om jag inte kommer med idéer eller pushar henne till egna idéer, slår hon på tvn och det försöker jag varje eftermiddag undvika till varje pris. För jag känner mig inte som en bra au pair när hon tittar på tv. Självklart är det okej ibland, men ni fattar poängen.

Förra veckan hade hon lov, men jag tror bara hon tittade på tv en av dagarna, vilket var efter vi både cyklat OCH badat. Resten av dagarna lyckades jag hålla henne sysselsatt, och komma med idéer. Hon och Willow lekte "hotell" på mitt initativ. Jag mindes hur jag och Therese brukade leka det i hennes rum när vi var små, så jag föreslog det till dem och det togs glatt emot. Vi har lekt djuraffär, sminkstudio, spelat spel. Idag när Lola kom hem byggde vi en koja och spionerade på Evil Enemy (som egentligen bara var en kudde), och sen gjorde vi en Potato Man. Jag känner mig så kreativ!

Vädret som är just nu är helt hopplöst. Imorse var det strålande sol, så jag och Theo kom 200 meter påväg mot parken vid zoo, när det började regna. Jag bestämde att vi skulle gå hem igen, och istället gå till Playgroup som delvis är inomhus. När vi 15 minuter senare lämnar för att gå dit, är det strålande sol igen. Och så fortsatte det. Varmt, kallt, varmt, kallt. Tröja av, tröja på, tröja av, tröja på. Det är så man får träningsvärk! Hur är vädret i Sverige? Vår ännu? :)

Kärlek

Den här veckan har jag för första gången känt mig som en riktigt bra au pair. Jag har hittat på grejer med barnen (mest Lola, då), och de har haft roligt. Igår tog vi allting till sin spets genom att på morgonen åka på en mountainbike ride med Robert, där vi cyklade både upp- och nedför branta backar, och i skogen. Det var roligt, och vi cyklade i säkert en timme. Efter det var det bara hem, fylla på energiförrådet och ge sig iväg och simma. Vi badade i två och en halv timme. När vi kom hem var både jag och Lola helt slut. Sen hade jag fotboll i nästan två timmar på kvällen, med extremt mycket springande. Tre mot tre-spel, försten till 21. Mitt lag vann^^

Jag har börjat fundera över kärlek. Jag får så extremt mycket kärlek i det här landet, att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av den. Visst, jag fick kärlek i Sverige också, men av en helt annan sort. Där var det familjekärlek och vänskapskärlek. Här är det annorlunda. Och kärleken från ett barn går inte att beskriva med ord, den är så förbehållslös och äkta. Jag kände den extra starkt från Lola igår när hon inte ville släppa min hand, och extra starkt från Theo idag när han var trött i parken och jag bar honom, och han vilade sitt huvud på min axel. Så mina veckodagar är fyllda av barnkärlek, och på helgerna, när jag är ledig, tar J över. Hans kärlek till mig gör mig lycklig, den visar sig på de allra finaste (och ibland fulaste, hahaha) sätt. Jag älskar hur han presenterar mig för sina killkompisar och säger "look at my girlfriend, she's having a tattoo and she drinks beer".

Jag älskar mitt liv här.

Ett inlägg om bortglömda månader och en trygg röst

Min pappa fyller år idag. Här har hans födelsedag nästan tagit slut. Där har den knappt börjat. Jag har inte hört min pappas röst på sex månader. Visst, jag valde att inte prata med någon från Sverige under de första tre månaderna, men efter det har jag pratat med ett par stycken. Men pappa har inte haft någon mikrofon, så trots att jag velat, har jag inte kunnat.

Min pappa fyller år idag, och jag ringde för att säga grattis. Han kände inte igen min röst först, han förväntade sig inte att hans dotter skulle ringa från andra sidan jorden. Men det gjorde hon (tack vare generösa värdföräldrar som lät henne ringa från hemtelefonen med bara en begränsning på en veckas samtalstid) och det var det finaste samtalet jag haft på mycket länge. Att bara höra hans röst gav mig tårar i ögonen.

Vi pratade om allt möjligt, och det är fantastiskt hur det har gått sex månader utan att en mening utbytts mellan oss, men ändå känns det som att vi pratade bara häromdagen. Jag var tillbaka i hans kök, efter en god middag. Samtal som varade länge, samtal som var djupa och samtal som var knäppa. Som jag har saknat att skratta tillsammans med min pappa. Jag insåg det under vårt samtal. Jag har saknat hans sätt att berätta om saker som hänt, saknat att skratta åt dumma idéer och presenter.

Vi pratade bara en dryg halvtimme, men det fyllde mig med så mycket värme och kärlek att jag kommer leva på det i flera dagar. Älskade pappa. Jag hoppas din födelsedag har varit bra.

Back to basic

Idag säger vi varmaste grattis på födelsedagen till pappa och Kerstin! Jag önskar jag kunde vara i Nyköping och fira er, men nu är jag ju här. Men jag gissar att vi har ungefär samma sorts väder, här är det solsken och t-shirtvarmt. Hoppas ni har/hade en fin födelsedag tillsammans!

Annars är jag back to reality. Har ju spenderat tio-elva dagar tillsammans med Jarrod, och igår lämnade han av mig här hemma. Och när jag vaknade i morse; herregud vad tomt det kändes. Som ett hål i magen. Jag blir bara mer och mer kär i den där killen för varje dag som går.

Men vi har haft en grym vecka. Den avslutades med en fisketur på drygt sex-sju timmar. Hur kul som helst! (Kanske delvis för att jag fångade den första fisken och även den största..). Jag fångade en snapper, en kahawai och en tredje fisk som jag inte minns vad den hette, men som var den coolaste. Orange med färgglada vingar typ. Och jag blev lite nervös när Jarrods lina blev avbiten. De sa att det var en haj. Hjälp. Och Katrina fick napp på något jättestort och starkt, som simmade under och runt båten, Neil (Jarrods pappa) kämpade i tio minuter innan linan gick av. Men vi hann se att det var en sting ray. Rocka? (Felicia, den hoppade. Jag var väldigt rädd att den skulle hoppa upp på båten och ha ihjäl oss allihop. Vi minns ju vad Bernt berättade om hoppande rockor!).

Lola har lov den här veckan också, men jag har en del planer för oss. Imorgon ska vi gå på zoo, sen tänkte jag hinna med att ta henne till clip n climb (klätterväggar) och något ställe där man kan måla på porslin, och få det se ut som på riktigt typ. Kanske åka till Wave pools någon dag. Och hösten visar sig från sin bästa sida, det är riktigt varmt och soligt ute, jag kan fortfarande gå i shorts och linne. Men det är extremt kallt inomhus på mornarna, jag vet inte hur jag ska klara vintern.. Men det ska bli spännande att se hur deras vinter är, faktiskt. Jag tror inte det är så illa som alla säger :)

Jag skulle fastna i min ensamhet igen..

Här sitter jag i soffan, solen skiner utomhus men inomhus är det svinkallt. Orkade inte gå ner och hämta strumpor att ta på mig, och mina nytvättade fotbollsstrumpor var här uppe, så dem har jag på mig. Jättemysigt. Jag lyssnar på Lars Winnerbäcks skiva Daugava, och kanske är det därför jag känner mig kluven. Över vad vet jag egentligen inte riktigt, för all hemlängtan har försvunnit igen och jag lever livet. Men den här skivan är känslig för mig, det är nog bara att erkänna. Den släpptes i en väldigt känslosam tid i mitt liv, och beskrev exakt allt vad jag kände och upplevde.

Det känns konstigt att ni går mot vår och sommar, samtidigt som jag går mot höst och vinter. Jätteknäppt. Och snart är det min födelsedag, vilket är ännu konstigare. Det känns inte som att den närmar sig när jag inte lagt vintern bakom mig och börjat få vårkänslor. Fast temafest ska det bli, såklart. Och Robert har sagt att han ska göra en cheesecake. Förra året hade han tydligen köpt en till deras förra au pair på hennes födelsedag, men i år tänkte han försöka sig på att göra en. Jag är ganska säker på att den kommer bli god. Men jag vill ju ha prinsesstårta..? Det får jag säkert ordna på egen hand, i så fall. Och det kan ju inte vara så jättesvårt. Eh.

Imorgon åker Moa hem. Min första kompis här i landet på andra sidan jorden. Hon har lärt mig mycket, fått mig att skratta (dock inte att gråta än) och hon har dragit med mig på äventyr. Med henne i närheten blir det aldrig tråkigt, och kanske är det därför mina första sex månader här varit så bra. Jag har även henne att tacka för att jag och Jarrod träffades. Delvis. Haha. Vi (jag och fyra andra au pairer, och hennes värdfamilj) åt avskedsmiddag hemma hos Moa i måndags, och jag insåg vad jobbigt det kommer vara när jag äter min sista middag med min värdfamilj. Men det är länge kvar, och jag tänker inte oroa mig än.

Det är för övrigt väldigt skönt att ha huset för sig själv, och dessutom vara ledig. Ikväll kanske jag ska ta ett bubbelbad? Mmmm.

Katten spydde precis på mattan..

Yay! Inlägg nummer etthundra :)

De senaste dagarna har varit intensiva, men ack så roliga! Det började i torsdags, som även var Jarrods födelsedag. Jag hade bett att få sluta tidigare (dock blev det inte så jättemycket tidigare, på grund av omständigheter) så att jag kunde åka buss tillsammans med Jarrod ut till honom för en god middag hos hans pappa. Både jag och Jarrod var dock heeelt slut, så klockan nio låg vi i sängen med lampan släckt!

På fredagen vaknade vi halv tio, tog bilen till stranden för en promenad och kikade lite på alla surfare. Vi blev trötta efter allt springande (ja, vi sprang. Nedbrottad blev jag också. Sand i byxan. Mys.) och åkte hem ganska snart, men bara för att återvända ett par timmar senare, tillsammans med ett gäng vänner till Jarrod. Väldigt trevligt, och slutade i en spontan bbq hemma hos Jarrod. Och hans vänner är så coola, och jag känner mig cool som får umgås med dem.

På lördagen hade jag planer för oss (egentligen var det Ronja som hade våra planer, men jag låtsades såklart att det var mina), och vi begav oss till Woodhill Forest och Trees adventures. Tänk stegar upp i träd, säkerhetslinor och balansgång på alla möjliga (och ibland nästan omöjliga) sätt! Svårighetsgraden ökade allt eftersom, likaså gjorde höjden. Jag vann över mig själv och ett par rädslor ganska många gånger, och gjorde läskiga saker. Men det var helt sjukt roligt, verkligen! Jag vill göra det igen. Om ni vill få en uppfattning om vad det faktiskt är kan ni kika in här; http://treeadventures.co.nz/photos/