Jul

Julen har kommit och gått, och faktum är att jag haft en hel del hemlängtan. Jag menar, jag älskar att vara här, jag mår verkligen bra av sol och värme och skulle inte för en sekund vilja befinna mig i kyla och mörker, men just över jul kändes det. Det enda stället jag ville vara på var i Sverige, tillsammans med min familj och fira jul på riktigt. För det är inte jul på ritkigt när det är 25 grader och man äter grillat. Förra året var okej, för då var det nytt och spännande och annorlunda. I år visste jag vad som väntade och det var inte vad jag ville. Men det gick ju bra ändå.

Vi började på julaftons eftermiddag med att åka hem till min värdfamilj, leka med barn och lämna julklappar. Med mig hade jag svenska köttbullar och senare på kvällen åt vi middag tillsammans. Jag älskar den familjen. De är min egen familj, de är så extremt varma och kärleksfulla och allt är så naturligt när jag är där. Jag märker verkligen att de ser mig som en av sina egna, de behöver inte anstränga sig eller behandla mig som en gäst. Och jag känner det i kramarna och pussarna jag får. Och jag känner det i kärleken från barnen.

Juldagen firade vi hemma hos Jarrods mamma tillsammans med hennes partner och Jarrods bröder med respektive. Öppnade julklappar redan klockan elva! Herregud! Men jag fick så fina saker, speciellt från er där hemma i Sverige, trots att jag sagt att jag inte ville/skulle ha något. Stefan, Karin och mamma; tack snälla fina. Att ni betalar våra biljetter till Australien uppskattas enormt av både mig och Jarrod, och Jarrods mamma tyckte det var väldigt snällt också. Pappa och Kerstin, er "Svenska för Jarrod" var nog den present som drog flest skratt, helt klockren! Och Farmor, tack för duschkrämen (såklart i en kaffefiltersförpackning!) och boken. Jag önskar jag kunde varit i Sverige och firat tillsammans med alla er.

Juldagen fortsatte med stor lunch (majskolvar bland annat), badminton, volleyboll och även en uppblåsbar pool som vi fyllde med alldeles för kallt vatten. En mysig dag där vi umgicks och hade trevligt. Inte alls vad jag är van vid, men jag har lärt mig att öppna mina ögon och ta in hur andra firar jul. Allt är inte som hemma i Svedala, direkt.

Längst ner ser ni min bästa present från Jarrod. En rosa klocka! Matchar min ipod.

Missa nu inte inlägget här under! Det innehåller en hel del bilder och lite andra spännande saker!

Bildkavalkad!

Bilder utan bildnummer, för det lyckades (hade inte tålamod) jag inte ordna (ni får räkna bilderna själva). Numren finner ni längst ner i inlägget, med en festlig förklaring till varje bild! Oh så fyndigt.

1. Förvirrad och chockad pojkvän.

2. Världens bästa kram, kanske?

3. Jack Johnson. Underbart bra konsert, och den blev extra bra då han hade jeans och flip-flop på scen. Och pianisten hoppade (ja, han gav sig upp och dansade lite ibland) runt i bara strumplästen. Och basisten rappade hard-core i en sång. Trots att Jack Johnson är så långt från rap man kan komma.

4. Firade jul hos Jarrods pappa med rosa tema. På bilden Jarrods ena storebror med flickvän.

5. Jag och Jarrod efter att ha öppnat det mystiska paketet jag fick med mig från pappa och Kerstin. Det var en adventskalender, men istället för bilder eller choklad i luckorna, var det i den första ett litet rådjur som vi döpte till Isabella. I resterande luckor var det leksaker och tillbehör till henne, och fick till och med en fågelkompis! Har varit dagens höjdpunkt varje dag!

6. 300 meter in på vandringen upp till The Pinnacles. Jag visste vid det här laget INTE vad jag hade att vänta. Men det blev jag snart varse. Trappsteg uthuggna i sten. Och inga små steg, utan jättekliv. I två och en halv timme, för att sluta på 600 meters höjd i en stuga där vi skulle spendera natten. Vilade ett par timmar, för att sen bestiga de sista 200 höjdmeterna upp till själva Pinnacles, och det var fan nästan lika jobbigt som de första 600.

7. Utsikt.

8. Kvällen i stugan (där det fanns våningssängar för 80 personer, men natten vi var där var vi ungefär tio stycken). Stugvärden kom och varnade för att det var risk för "heavy rain" under natten, och om det var illa kunde vi behöva stanna kvar nästa dag. Här fick jag panik, vi hade ju bara lagom mat till en natt! Men det ordnade sig, vi gav oss av tidigt på morgonen (efter klartecken från stugvärden) och blev inte översvämmade på vägen ner.

9. Har varit och hängt med min värdfamilj en del. Oj vad jag trivs där och herregud vad Theo är ett roligt barn. Skrattar konstant när jag är med honom, han är så knäpp.

Det här var ett listigt (ho ho ho vilken rolig ordvits) inlägg, men jag planerar att skriva ett till nu på en gång, för att sammanfatta det som hänt efter dessa bilder (typ jul), eftersom jag inte fick lägga till fler bilder i det här inlägget.. Där kommer även en del tack delas ut, och kanske ett par av mina fina julklappar jag fått avslöjas! Väl mött i nästa inlägg!

Mega-update

Här kommer ett antagligen jättelångt inlägg som ingen kommer orka läsa. Men nu har jag varit i NZ i två veckor och faktiskt hunnit med en del. Som till exempel:

Åka flygplan. Resan gick väldigt bra, lyckades sova typ sju timmar mellan Frankfurt och Singapore, och ytterligare en timme mellan Singapore och Sydney. I Sydney fick vi snällt vänta på att bli avsläppta, eftersom det fanns en person som var sjuk (jag gissar att detta var samma person som ungefär två timmar in i flighten mot Singapore i princip bars av två män genom planet, kritvit. Jag har aldrig sett någon så blek, jag trodde seriöst hon var död. All flygpersonal började behandla henne och efter någon timme var hon fortfarande lika blek, men i alla fall vaken). Men karantänfolk kom och tog av henne från planet först, sen fick vi andra gå av. På Sydneys flygplats åt jag världens godaste ceasarsallad.

Komma hem. För det var exakt så det kändes. Att komma hem igen. Jag skuttade in i garaget som var öppet (efter att ha hängt med Ronja ett par timmar hemma hos henne) och hade kramkalas med Robert. Lola blev extremt glad över att se mig, Theo inte lika. Han var nog mest förvirrad, men efter en minut var han överallt och pratade och pratade. Oj vad stor han har blivit. Åt god middag, pratade om allt mellan himmel och jord och jag bara trivdes så himla bra. Sov i den skönaste sängen i världen (sängen i gästrummet), vaknade morgonen efter och lekte med Theo medan alla andra sov.

Överraskat en pojkvän. Robert hade bett honom och hans vän Dylan att komma vid halv tio-tiden. Vid ungefär kvart över nio ringer det på dörren, Dorina (den nya au pairen) står beredd med kamera och jag öppnar dörren till en stum pojkvän som bara pekar på mig. Efter kanske 30 sekunders förvirring och pekande kramas vi länge, länge. Flera timmar senare förstår han fortfarande inte att jag är tillbaka.

Solat och badat. Har dock bara hunnit till stranden en gång, men det var hur kul som helst! Höga vågor och svart sand. Surfade på en body board för första gången, vilket också var roligt, även om jag blev helt omkullkastad av vågorna.. Och sen vi flyttade in hos Jarrods pappa badar vi nästan varje dag, floden går precis vid tomten så det är bara hoppa i när det är högvatten. Nu har jag även fått användning av den krokodil jag fick i födelsedagspresent för ett bra dag sen, den flyter vi på. Har fått lite färg, men den kroppsdel som är brunast är nog mina knän..

Haft övernattning. Jarrod skulle ut på krogen med sina killkompisar, och jag fick inte följa med, så jag åkte hem till Ronja. Som inte var hemma. Så jag hittade extranyckeln som var gömd i trädgården och gick in och chillade tills hon kom hem. Jag fick i uppdrag att cykla till supermarket för att inhandla hummus och vin till den kommande middagen. Jag hittade inget supermarket så jag kom tillbaka tomhänt. Fick ta bilen istället, och instruktioner om att ta höger vid rödljusen. Det var bara det att när man tog höger, så hamnade man ju på motorvägen. Jättedumt. Men jag hittade till slut, och sen åkte vi hem till lite annat folk och lagade middag och såg på Alladin. Sen sov jag över hos Ronja, vi åt världens godaste frukost, som förr i tiden.

Planerat och genomfört ett första äventyr. Vandring. Men det får bli ett eget inlägg, annars blir det här alldeles för långt. Jag skriver nog det imorgon. Men jag kan skvallra om att det kommer innehålla en hel del drama! 800 meter över havet, stegar, trappsteg, vadande i floder, risk för översvämning, odrickbart vatten, och en hel massa svett!

Det här får räcka som uppdatering för tillfället. Klockan är kvart i nio och eftersom jag (till skillnad från vissa andra) inte sov på eftermiddagen, är jag ganska trött efter senaste dygnens äventyr. Jag satsar på att få upp lite bilder också, jag har en hel del väldigt bra i kameran.

Hur har ni det i Sverige? :)

Summer again

Nu ar jag tillbaka i sommarvarme och kiwi-land, men min dator vill inte fungera med internetsladden hemma hos Jarrod, sa ett ordentligt inlagg far vanta.. Men det ar underbart att vara tillbaka, nar jag skuttade in i garaget hos min vardfamilj i tisdags eftermiddag, dar Robert stod och jobbade, kunde jag inte kanna annat an total gladje. Det huset ar verkligen mitt hem, och den familjen ar verkligen min familj. Sa mycket karlek och sa naturligt. Underbart.

Att sen overraska Jarrod var roligt ocksa, han blev valdigt glad. Vi har bara umgatts sa mycket som mojligt de har dagarna, knappt slappt varandra mer an nagra meter ifran..

Jag trivs har, och jag hoppas ni har det bra dar hemma ocksa! Snart kommer forhoppningsvis ett inlagg med svenska bokstaver ocksa...