Tandis

Okej, efter hotmail från mamma. (Haha, och inte hotmail som i e-postkontot, utan hot som i att hota någon och mail som i ett elektroniskt brev..)

Igår hade jag tid hos tandläkaren klockan 2:45pm (jag har lärt mig använda det sättet att tänka på klockan nu!) och jag var där i utsatt tid. Fick fylla i ett papper med adress och sjukdomar och allergier och sånt. Fick prata med tandläkaren som var snäll och använde enkla ord, eftersom jag sa att jag inte är riktigt hemma med tandläkarord på engelska. Jag förklarade hur ont jag hade och var, och han började snacka om någon röntgen som röntgade hela munnen och käken (jag såg apparaten, den var enorm), men vi gjorde en vanlig som vi gör i Sverige för att se att tanden inte växte snett. Det gjorde den inte.

Det var en tv i taket med en musikkanal på. Praktiskt. Men jag blev jättefull i skratt (han var tvungen att fråga om allt var okej..) när de satte på mig ett par skyddsglasögon. Tänk såna du har i träslöjden när du svarvar eller borrar. Genomskinliga i plast. De skulle jag ha på mig när han bökade i munnen, och spolade rent och så. Jättetöntigt.

Men det var inga fel alls, jag fick smärtstillande och penicillin att hämta ut på apoteket nästdörrs. Där mannen i kassan var extremt obehaglig.. Kallade mig vid namn, tittade konstigt på mig och sa konstiga saker..

Nu har jag inte tid att skriva mer! Blir upphämtad om en liten stund för resa mot Long Bay där solen kommer skina. För det gör den inte här. Nästa gång jag skriver ska jag berätta om igårkväll/inatt. Gosh.

Dentist

Om två timmar ska jag till tandläkaren. Nikki och Robert frågade inte ens OM jag ville, de ringde och bokade tid och ordnade så att någon av dem kan ta barnen. De är så himla snälla.. Men jag håller med om att jag kanske borde gå till tandläkaren. Igårkväll tog jag två panadol (typ panodil) vid sjutiden och en vanlig ipren halv tio precis innan jag gick och la mig. Vaknar ändå vid elva av att jag har så himla ont att jag inte vet vad jag ska göra.. Får se vad herr tandläkare säger. Måste skriva upp ord som är bra att veta, och ta med mig lexikon, för tandläkarord är inte min starka sida på engelska. Jag lovar att komma med en utvärdering om hur det är att gå till tandläkaren i NZ! Jag hoppas det är häftigt.

Aj

Shit vad ont jag har i min visdomstand som håller på att växa ut. Har känt av dem förut, men aldrig såhär. Går på smärtstillande och inflammationsdämpande. Tror jag. Var vaken halva natten för att jag hade så ont, innan jag orkade mig upp för trapporna för att ta smärtstillande. Och tålamodet med barnen blir lidande av att jag har ont, vilket är synd. Men jag gör allt jag kan för att behärska mig. De ska inte behöva lida över något de inte ens kan påverka.

Idag har jag spenderat tre timmar i ett minimalt väntrum på ett sjukhus. Dock var det inget allvarligt, utan bara Theo som skulle testas för om han fortfarande är allergisk mot mjölk. Vilket innebär att de ger honom olika stora doser mjölk varje halvtimme. Han fick inga allergiska reaktioner, och han var hur duktig som helst! Sen körde jag ensam genom stan hem igen. På vägen dit följde jag efter Nikki, och gjorde allt jag kunde för att memorera vägen. Det gick superbt. Även om de säger att Auckland är en hetsig stad att köra bil i, tycker jag inte att det är så illa. Det är nästan aldrig någon som ligger upp i arlset på en, som det ALLTID var i Stockholm när man höll hastighetsgränsen. I like it here.

Idag har jag pratat med Lucía i telefon, om en dryg månad åker vi till Kaikoura och simmar med delfiner och tittar på valar! Har hittat lite billiga boenden och flyg, så vi ska prata igen ikväll och boka. Det kommer bli grymt roligt! (Även om Lola var helt förkrossad över att jag inte skulle följa med dem till Brisbane i Australien över nyår..)

Svar hittills

Jag undrar om du provat dina nya fotbollsskor ännu? - Japp, jag spelar fotboll varje måndagkväll. Dock är det inte så kul som i Sverige, det är så jobbigt att inte känna någon och att inte riktigt greppa fotbollsspråket på engelska. Men det kommer väl.


Har du hittat några trevliga fotbollsmänniskor att prata boll med? - Nja. Jag försökte inviga Robert i min extas över AIKs SM-guld, men det slog inte riktigt igenom. Han förstod inte min passion. Men han tyckte SM-guldtröjan som Therese skickade ner var snygg.


Hur ofta lagar du mat? - Jag lagar egentligen bara mat åt Theo, har lagat åt hela familjen en gång bara. Mestadels Nikki eller Robert som sköter matlagningen. Robert är nu uppe i sju hemliga recept!


Vad lagar du då? - Jag lagade spaghetti och köttsås.


Har du bjudit dem på något typiskt svenskt, och vad tyckte de om det? - Jag och Lola gjorde chokladbollar, det är väl ganska svenskt. De gick åt. Annars har det inte varit så mycket svenskt än. Planerar att göra köttbullar någon dag. Tips på annan svensk mat jag kan bjuda dem på, som går att tillverka här?


Är du på stranden ofta? Badar? Temp i vattnet? - Nej, stranden har vi inte börjat hänga på än. Det är lite för kallt, även om det idag var klarblå himmel och 20 grader i skuggan, så är vindarna lite för kalla än. Men jag tror att jag kommer bada på lördag.


Vad gör egentligen Mickey som är så hemskt? Vad skiljer honom från Ziggy? - Ziggy är en extremt lugn katt. Mickey får tuppjuck ungefär en gång i halvtimmen och springer runt som en galning. När han är hungrig går han PÅ ens fötter, han slickar/biter tårna när man sitter ner. Han placerar sig ofta liggandes mitt i köket. Han går upp på köksbänken när han tror att ingen ser. Men han är bra också, när man leker med honom använder han inte klorna :)

Kan du inte ta lite foton i huset (ditt rum bl.a.), trädgården, lekplatsen, bilen mm och lägga ut så vi får se hur din vardag ser ut? - Jag ska göra mitt bästa för detta. Har planerat att jag och Lola ska göra en film och visa er runt i huset, men det har varit så mycket senaste veckan. Om inte ska jag försöka komma till skott och fota!


Det där med maten undrar jag oxå. Och om ni äter mycket får. - Vi åt får senast i förrgår. Men det smakar inte alls kofta, det är riktigt gott faktiskt. Beror antagligen på kvalité och hur det är tillagat. Eller så har jag vant mig.


Vad växer i trädgården? - Ett gigantiskt plommonträd. Det täcker typ hela gräsmattan, och är fullt av plommon som snart är mogna. Sen är det en häck runt med gröna buskar. Nedanför dem är det liljor, tror jag. Eller ska bli. Vita blommor iaf. Jordgubbar har vi. Och i taket ovanför terassen växer vindruvor. Fast Robert har klippt bort alla blommor, det blir så mycket getingar och djur.


Känner du dig helt bekväm med att prata engelska? Känns det som du har flyt och börjar få dialekt och slangord? - Bekväm är jag, men jag måste fortfarande tänka mig för, eftersom jag inte kan använda samma sorts ord på engelska som jag kan på svenska. Måste ofta omformulera mig. Dialekt vet jag inte, men jag har ett annat sätt att prata. Skippar slutet på många ord. "hää" istället för "hair", "caa" istället för "car".


Hur är människorna du möter? Öppna och lättpratade? Vänliga och hjälpsamma? - Vissa är lättpratade, andra inte. Men de flesta är väldigt trevliga och intresserade. Många har berömt mig för min engelska också, vilket gör mig väldigt glad.


Har hittat någon ny musik från NZ som du gillar? - Jag kan meddela att jag har flera favoritradiokanaler! En som spelar bara klassiker (tänk 90-tal och 80-tal och tidigt 00-tal!) och en riktigt bra rockkanal. Har hittat en kille som heter Luger Boa som är cool. Lyssna på hans låt "What is real?"


Hur är grannarna? - Ljudliga? På ena sidan en familj med tre döttrar på sju år och nedåt, där pappan är party. Inte så att det stör om kvällar och nätter, men de har nästan alltid saker på gång i trädgården och lyssnar på musik och så. Men jag stör mig inte. På andra sidan har vi en 18 månaders kille som är gigantisk och skriker högt. Mamman är trevlig.

Det var frågor från Kerstin och mamma.. Kom gärna med fler, det här är mycket enklare än att hitta på nya, egna inlägg! :D

Frågestund

Här borde jag kanske skriva något också. Dock är jag liksom tom på ord, vet inte vad jag ska skriva om.. Jag kanske borde ha en allmän frågestund? Ni får fråga, och jag får svara! Det var en bra idé tycker jag. Fråga vad ni vill veta, och jag svarar efter bästa förmåga. (Kom nu inte med några raketforskar frågor, utan mer frågor om mitt liv här som ni har funderat på. För även om ni frågar, så kan jag nog inte ta reda på allt för svåra saker..)

Theo utvecklas för varje vecka känns det som. Han snappar upp nya ord nästan varje dag, och han har lärt sig räkna till tre. Han har börjat säga "thank you", han har börjat skälla på Mickey när vi andra gör det och det är bland det sötaste jag vet. "BICKEY, NO!" Han har även börjat lägga till en frågande ton i vissa ord, till exempel "mummy..?" när han vill ha uppmärksamhet. Väldigt söt.

På lördag ska au pair link ha en BBQ på en strand 3 mil härifrån, Long Bay. Jag hoppas på fint väder, och att jag får låna Roberts bil. Vilket påminner mig om att jag måste fråga honom. Och snart måste jag börja köpa julklappar. Känns ju sådär när det är 20 grader varmt ute..

Okej, ge mig era klurigaste frågor, och jag ska ge er mina klurigaste svar!

Hugge!

Jag vet inte vad det är med mig och barn som uppträder. Jag blir töntigt tårögd. Idag skulle jag hämta Lola och Willow (eller Widdow som Theo säger) från deras Bollywood-dans, och jag kom lite tidigare för att se vad de pysslade med. Och där stod jag i dörröppningen med tårar i ögonen, rörd över hur glada alla barn var, hur de ansträngde sig för att göra rätt rörelser samtidigt, och hur duktiga de faktiskt var! Det var samma sak förra veckan när jag var och tittade på Lola och hennes skola när de hade friluftsdag. I slutet berömde lärarna barnen och de applåderade sig själva och hurrade och hade sig. Tårar i ögonen där också.

Kanske är jag blödig.

Det är roligt att umgås med Lola, för hon är så pass gammal att hon förstår ironi. Vi hade följande konversation för ett par timmar sen. (Bakgrundsinformation: Lola har varit på kalas, och utgångspunkten för kalaset var ingånget till zoo, och i present hade hon med sig m&m's och tatueringspennor)

Jag: So, what did you do today?
Lola: We went to the zoo.
Jag: No way?! Who took you there?
Lola: I don't know.. Suddenly we just were there..
(Sen frågade jag lite andra frågor, om djuren och sånt)
Jag: What kind of presents did she get?
Lola: She got tattoo pens and m&m's.
Jag: That's a great present! Who came up with such a good idea to give her that?!

Och så fortsatte vi. Jättekul att få vara lite fånig ibland :) Imorgon ska jag åka buss för första gången. Det kan bli intressant..

Tomhet

För första gången sen jag kom till NZ känner jag den där riktiga tomheten. Den som infann sig nu och då i Sverige. Det tog sex veckor för den att komma ikapp, och jag vet inte riktigt vad det är som utlöst den ikväll. Men det har blivit mörkt ute, och det blåser kalla vindar. Kanske får jag höstvibbar, jag vet inte. Eller så beror det på att Nikki och Robert åkte i eftermiddags, och att de inneburit en så stor trygghet för mig under mina första sex veckor här, att det känns konstigt utan dem.

Det låg ett kuvert på min dator i förmiddags efter att jag varit ute och fixat lite saker. På kuvertet stod det Cecilia - This is for you to put towards your holiday at New Year. We love having you here and this is a thank-you that we thought might come in handy! N+R X. I kuvertet låg (ligger) motsvarande ungefär 500 svenska kronor. Jättegulligt, och jag sa det till Nikki innan de åkte, att jag verkligen älskar att bo här också. Jag har verkligen kommit till en bra familj, jag känner mig så hemma och accepterad.

Nu ska jag gå och lägga mig. Det har varit en lång dag, och imorgon lär bli ännu längre. Idag var jag ute och sprang för första gången på väldigt länge. Har hittat en runda som är lagom jobbig. Den är uppför, nedför, uppför, nedför och sen platt. Fem kilometer ungefär. Kanske springer jag imorgon också. Godnatt <3

I love you too

HA! Idag har jag kört bil ensam för första gången här i NZ. Eller, ensam var jag ju inte, men ensam med körkort. Lola var med, för det var hennes simning vi skulle till. Alla överlevde, både hemvägen och ditvägen. Och det är inte så svårt egentligen, så länge det är andra bilar på vägen är det bara följa flowet. Det som förvirrar mig lite är bara att den "långsamma" filen (höger fil i Sverige) är vänster fil. Det blir fel i hjärnan, och jag lägger mig i höger hela tiden. Men det kommer väl med tiden.

Annars har Theo varit hemma från Day care idag också. Han hade 39 graders feber igår, och har inte mått helt bra idag heller. När han vaknade från sin sömn (vad vaknar man annars från?) på eftermiddagen var han så ledsen och hängig. Har aldrig sett honom så, och han ville bara sitta i mitt knä och göra ingenting. Lille vän. Men han är bättre nu, som tur är. Robert och Nikki åker till Sydney imorgon, men jag har inga problem med det, det kommer gå finfint det här :)

Ja, medan jag tänker på det. Kan någon som har med min farmor att göra (typ pappa eller mamma) skicka mig ett mail och berätta vad som händer med Tora? Fick kort från farmor (tack farmor, det är alltid uppskattat med brev, speciellt från dig!) där hon skrev om att Tora lagts in.

Felicia har efterfrågat fler bilder. Jag är dålig på att ha kameran med mig, och idag ångrar jag verkligen att jag inte hade det! Jag och Theo var nere och tittade på grävskoporna i parken, och på gräset tränar två militärer. Militärkläder och gasmask, en av dem springer fram och tillbaka på gräset (stort som en fotbollsplan) och den andre tar tid, sen byter de. Först kommer det några byggjobbare i en bil och undrar vad fan (ja, han sa så, fast på engelska) de håller på med. Sen börjar det roliga. I i princip alla parker i Auckland får man ha hundarna lösa, och en hund börjar såklart jaga den ena militären när han springer. Som vi skrattade. Och hans kompis sa att han aldrig sprungit så fort någonsin. Hahaha.

Första BBQ i NZ

BBQn igår var en upplevelse, minst sagt. Om alla är som denna, kommer det här bli ett intressant år!

Det började jobbigt. Ni som känner mig vet att jag tycker det är ganska jobbigt med nya sociala sammanhang, och jag insåg på väg dit att det kanske var ett dumt beslut att följa med. Men sen tänkte jag att jag är inte på andra sidan jorden för att stänga in mig. Men det var jobbigt i början lik förbannat. För jag kan ju inte svansa efter Nikki och Robert och förvänta mig att de ska introducera mig för alla. Och jag kan ju inte bara ställa mig och prata med en helt främmande grupp människor. Alla kände ju varandra, och stod och pratade i grupper. Så jag hängde med barnen i början.

Sen fick det vara nog, och jag såg att Nikki pratade med bara en person, så jag tog tillfället i akt och gick dit. Nikki försvann iväg efter ett tag (Theo är inte den som sitter still, direkt) och då pratade jag med den här kvinnan. Sjukt intressant. Hon var författare, och hade en massa teorier om barn och deras lärande. Sen flöt det på resten av kvällen.

Hittills var allt normalt, och förutom utsikten (som var heeeelt magnifik) och temperaturen var det i princip som Sverige. Men så började Michael Jackson spelas. Och tänk er relativt nyktra 40-plussare (klockan var ändå bara halv sju) go CRAZY! Det var det finaste jag sett, de dansade som att det inte fanns någon morgondag. De släppte verkligen loss! Där har svenskar något att lära.

På vägen hem blev jag varm i magen. Först spelades en Backstreet boys-låt på radion (Larger than life) och direkt efter den; Scissors sisters - I don't feel like dancing. Jag var glad. Vi tittade på fotboll sen, och NZ är numer kvalificerade till fotbolls VM i Sydafrika! Sjukt roligt. Till skillnad från vissa andra länder, menar jag. Det är första gången NZ spelar VM sen 1982. Så det var på tiden, nu när jag är här och allt :)

Morgonvanor

Jag har vissa problem när det gäller mornarna här i NZ. Jag är morgontrött, det är det nog ingen som har missat, men jag har börjat vänja mig vid att behöva vara pratbar om mornarna.. (Ja, mamma, jag svarar på tilltal, men jag startar helst inga konversationer på egen hand..) Men när Robert en morgon försvinner iväg medan jag och Lola äter frukost, och kommer tillbaka med en kamera så känns det lite som att gränsen var nådd. Men det var inte oss han skulle fota; det var min macka. Han har varit imponerad över mitt sätt att lägga den skivade bananen på, så han ville ha en bild på det.

I onsdags ville jag ha lite variation (även om jag inte är mycket för variation just om mornarna, jag vill helst tänka så lite som möjligt) och hade avokado och morot på mackan. Robert tyckte jag var sjuk i huvudet. Okej, det sa han inte, men jag förstod att det var det han menade. Råa grönsaker hör inte till vanligheterna, och att ha det på mackan, till frukost. Nej, vet ni vad! Men jag står på mig.

Men Robert är lika konstig han. Han äter gröt till frukost (jag gör inte det, eftersom sylt i princip inte existerar här, och gröt utan mjölk och sylt känns inte helt okej. Jag kan äta det till lunch ibland, med färsk frukt, men så kreativ orkar jag inte vara om mornarna) och till gröten har han mjölk. Fair enough. Men han har även flingor! Typ All Bran. Till gröt? Och det är för honom helt normalt.

Om jag inte passar mig kommer jag antaligen återvända till Sverige med helt sjuka frukostvanor..

As life should be

Idag är det soligt igen, och min förkylning har börjat lägga sig, vilket är perfekt. De senaste två dagarna har jag varit helt däckad, men nu är jag på banan igen. Och jag njuter verkligen av att kunna leva så som det är tänkt att man ska leva, så som jag levde de 13 första åren i mitt liv. Att ha möjligheten att ta en fotboll och kliva en meter ut, och kunna använda den direkt. En betongvägg och en boll är allt jag behöver. Jag njuter av att vi har garagedörren öppen och låter inomhus vara utomhus, och utomhus vara inomhus. Att vi blandar luften. Jag vet att det är såhär jag vill bo, att det är såhär jag alltid velat bo. Nu får jag bo såhär i ett år, och jag tänker njuta fullt ut.

På lördag är vi bjudna hem till Roberts syster Rachel på BBQ. Jag har minst sagt höga förväntningar på detta! Det ska bli ytterst spännande. Och sen på onsdag åker Robert och Nikki till Sydney, och Rachel och Roberts mamma Ruth kommer och bor här med mig. Jag har ändå bara varit här i en dryg månad, så de tycker att det är lite mycket begärt att jag redan ska ta hand om båda barnen samtidigt i fyra dygn. Och det kanske hade blivit lite extremt.

Eftersom jag var dunderförkyld i måndags har jag inte fått testa mina nya fotbollsskor än.. Men de står här, vita och fina. Antagligen enda gången de är vita, eftersom fotboll spelas på riktigt gräs här. Och ja, jag vet, om eventuella fd tränare läser det här; man ska inte köpa vita fotbollsskor. Men nu är jag i NZ och här är allt tvärt om! Jag har i alla fall gått in dem :)

Bank-o-bil

En sak som förvirrade mig i början (men som jag nu vant mig vid) var att bilarna inte har lyset på under dagsljus. Alls. I början hade jag svårt att avgöra om en bil var parkerad eller om den var i rörelse, eftersom jag tidigare kunnat avgöra detta på om lyset varit påslaget eller ej. Men nu har jag vant mig, och ställer mig istället frågan varför man egentligen har lyset på under dagsljus? När vi ändå är inne på bilar fick NZ en ny lag den 1 november som innebär att det är förbjudet att prata i mobil när du kör bil, såvida du inte har en handsfree och mobilen är fäst någonstans på instrumentbrädan. Kör du bil och pratar i telefon och polisen stoppar dig, får du 20 "poäng" och böter på motsvarande 400 SEK. De här poängen tycker jag personligen är ganska klokt. Det är i själva verket inte alls poäng, men jag kommer inte på det korrekta ordet och orkar inte leta upp det, så vi håller oss till den felaktiga benämningen. Vid varje företeelse som polisen stoppar dig för får du olika antal poäng, och när du kommer upp i 100 dras ditt körkort in i tre månader. Hårda bud. Gäller att hålla sig i skinnet, alltså.

Idag har jag köpt nya fotbollsskor. Eller, det har jag inte alls. Robert köpte dem till mig. Han är så snäll. De är vita.. Antagligen ett stort misstag, men de var sköna, och det är ju huvudsaken. Så nu slipper jag springa omkring i Roberts fotbollsskor som är alldeles för stora och framför allt obekväma. På måndag är det ny match.

Haha. Idag använde jag en bankomat här i NZ för första gången.. Var tvungen att ta reda på hur mycket pengar jag har på kontot (mitt här i NZ, alltså. ASB heter min bank) och på grund av lite olika omständigheter (feghet, bland annat) har jag inte fixat internetbank än. Så bankomat var enda alternativet, men det var svårare än jag någonsin kunnat tänka mig! När jag först satte in kortet vände och vred jag på det tre gånger innan jag fick det rätt, och att knappa in koden var väl det enda som var självklart. Resten chansade jag på. Man fick åtta olika alternativ vad man kunde göra. Jag förstod typ ett av orden, och det var vad jag visste att jag inte ville göra, så jag klickade glatt på något av de andra alternativen. Antagligen hade jag tur (tyvärr minns jag inte vad jag valde..) för jag fick välja hur mycket pengar jag ville ta ut. Sen fick jag välja om det skulle vara check eller savings. Check valde jag. Sen lyckades jag på något sätt även få ut ett saldoutrag. Och pengarna.

Nästa gång jag ska använda en bankomat kommer jag vara nervös.

TV

Jag skulle inte vilja heta Gräsmatta i efternamn. Det var en på TV idag som hette Lawn i efternamn. Stackars honom.

På tal om TV, så kändes det konstigt att titta på Champions Leauge på morgonen. Såg Atletico Madrid - Chelsea klockan nio på morgonen, direkt efter frukost. Well, well. Sånt är livet här på andra sidan jorden.

Godnatt.

Sport, och lite annat. Mest sport

Vilken natt det har varit. Hittade en sida igårkväll där man kunde se matchen för dryga hundringen, så det köpte jag. När jag sen skulle logga in gick det väl sådär.. Men vid tjugo över tre hade jag både bild och ljud, och det fungerade hur bra som helst! Men första halvlekt från AIKs sida fungerade väl inte direkt lika bra. Alldeles för mycket snedsparkar och missade passningar/mottagningar. Nerver, nerver. Men så fort de kom ut i andra halvlek, och Mutumba fick bollen, blev jag lugn. Jag kände igen AIK igen, de spelade som de spelat hela säsongen; med full kontroll. Jag grät tre gånger under natten; vid 1-1, vid 1-2 och vid slutsignalen. Jag är så glad, så himla glad.

Men nu handlar ju den här bloggen faktiskt om mitt liv här i Nya Zeeland, inte om svensk fotboll. Så här kommer en uppdatering.

Cissi vs. Mickey 1-0. Nyss var han uppe och trampade på köksbänken, ett glas vatten stod på köksbordet. Jag smög fram, tog glaset och KAPOOWWW!! Fullträff. Jag kände mig så nöjd. Katten blev blöt. (Katten, som igår blev kallad både känguru och häst. Han ser ut som en känguru och går som en häst)

Jag var på Thairestaurang i lördags med fyra andra au pairer, varav en är min sms-kompis. Vi hade riktigt trevligt, och hade det inte varit för att jag var så djävulskt trött igårkväll, hade jag träffat dem igen innan tre av dem återvände till sina hemstäder. Men nu har jag fler personer att hälsa på ute i landet! :)

Nikki håller just nu på att filma en reklamfilm. För glass. Mmmm. Vi har massor av glass hemma. I och för sig bara av en sort (såklart), men den är väldigt god. Typ Magnum, fast lite annorlunda :)

Den här veckan är det någon sorts speciell vecka. De smäller raketer och på torsdag gör de upp eldar med en stackars "guy" högst upp, som de bränner. Roberts vän Rod (som verkligen ser ut som jag tänkt att killar från NZ ska se ut) försökte (knapphändigt dock, han visste knappt själv) förklara vad det handlade om. Det var någon Guy Feux (ja, han heter Guy, vilket gör allt ännu mer förvirrande, och efternamnet vet jag inte hur man stavar, men det uttalas fox, men är ingen räv) som skulle provspränga napalm, men blev upptäckt och mördad. Typ. Jag och Rod diskuterade även sport. Nya Zeeland har (till skillnad från Sverige) fortfarande chans att ta sig till fotbolls VM! Om ett par veckor spelar det mot Bahrain? Nej, jag vet inte vilka. Men om de vinner har de tagit sig till VM. Jag hoppas på det, så jag har något lag att heja på i vinter. För ja, det är vinter här då..

Sex timmar och 45 minuter till avspark..

Alarmet står på 02:45. Nerverna befinner sig fortfarande innanför kroppen, antagligen på grund av att jag inte är i Sverige, inte är i Stockholm, inte är i Göteborg. Där allt händer. Där nerverna legat utanpå kroppen i flera dagar redan. Där stämningen antagligen går att ta på.

Men jag är ändå ganska nöjd med att befinna mig på andra sidan jorden. Det skulle vara för psykiskt påfrestande att vara allt för närvarande. Här är det i skymundan, här händer det inte riktigt. Men där, hos er, händer det. På riktigt. Det är svårt att greppa. Och jag ska lyssna på Radiosporten på internet. Hjälp. Det kommer bli en prövning. Och antagligen lär jag inte kunna somna om när matchen är slut, oavsett resultat.

Håll nu alla tummar för att Lennart Johanssons pokal återvänder till Stockholm och Solna.

Bilder

Muriwai Beach, med alla fåglar.

Mickey. Katten.. (Som alldeles nyss KLEV på tangentbordet..) Men jag och Robert har utvecklat en uppfostringsplan mot Mickey, för han har en tendens att väldigt ofta smyga upp på köksbänken och äta vad som finns där. Vi ska köpa en gigantisk vattenpistol och hänga på väggen, så man kan spruta på katten när han är på bänken.

Theo. Är han inte för söt?

Lola i parken precis utanför.

Del av trädgården :)

Nu har ni fått lite bilder också. Igår var jag på thairestaurang tillsammans med Amélie, Camille, Frida och Amelie. Amélie är hon jag har messat med, och de andra är hennes vänner som bor mer söderut som var här på besök. Jag hade en extremt trevlig kväll, och det var roligt att få umgås med folk i min egen ålder. Jag ska eventuellt träffa dem idag också, det beror på när jag ska sitta barnvakt.

Inatt är det jag som går upp 02:45 och taggar inför matchen med stort M. Nej, matchen med versaler. MATCHEN. Matchernas match. Oj, oj, oj vad jobbigt det kommer vara. Och som sagt; spara alla tidningar av värde, och skicka/spara dem till mig. Någon sorts SM-guldströja skulle inte sitta fel heller. Jag kan betala för den om så krävs, men ja. Herregud. Och jag är på fel sida av jorden, inatt. Bara inatt. Annars är jag på rätt.