24 timmar kvar

Till storebror; krya på dig, jag hoppas du mår bättre nu. Fördelen med halsfluss är att man får äta massor av glass utan dåligt samvete! :)

Ge mig söndag. Jag längtar aldrig till söndagar, men den här helgen gör jag det. Söndag kväll. Mmmm. Nikki och Robert kommer hem och jag slipper ta ansvar för elva timmar, innan jag börjar jobba igen. Men det ska bli skönt att få sova en natt i sin egen säng, utan att hålla ett öga/öra öppet för ledsna barn. Första natten sov jag i princip ingenting, men igår natt var jag så utmattad att jag sov rätt bra. Får se hur det blir inatt.

Det har gått helt hyfsat hittills, även om det tidvis är extremt påfrestande och nervvrickande och irriterande och uttröttande och huvudvärksframkallande att ta hand om dessa barn dygnet runt. Theo är extremt högljudd. Heeeeela tiden. Det jag varit mest nervös för är att lägga honom, men han skrek och grät bara första natten, idag till och med sa han "I'm tired. I want to go to bed" och då var det ju bara att ta tillfället i akt och snabbt få honom i säng innan han hunnit ångra sig. Värre är det med Lola, det tar minst 45 minuter att lägga henne när mamma och pappa är borta. Hon ska ringa dem, prata, gråta för att hon saknar dem (vilket hon i och för sig bara gjorde första natten), läsa, jag ska läsa för henne och sen ska vi prata för att få henne att somna glad. Så det tar sin lilla tid, men jag tycker det är ganska mysigt också, hon är rolig.

Men jag är väldigt trött och jag hoppas jag blir erbjuden kanske en sovmorgon i början av veckan, så jag kan få sova ut litegrann. Jobb i tolv dagar i sträck är inte helt party. Och på tal om party fyller Lola år på onsdag! Tio bast! Jag har två jättejättebra presenter till henne; en Guinnes world records bok och så ska jag ta med henne till Rainbow's end, som är en nöjespark, typ Gröna Lund. Då blir jag nog poppis :)

Nu ska jag gå och lägga mig i en tom och kall säng, sova lite och sen bli väckt av Jarrod som kryper ner. Han är ute på stan och slirar. Dricker öl och ser på rugby :)

Kattastrof!

Det har varit ganska dramatiskt här i huset på senare tid faktikst, och det har jag helt glömt bort att berätta om!

Mickey (katten) har haft ett par turer till veterinären de senaste månaderna pga kattbråk, han har blivit riven, stackarn. Vi har börjat hålla utkik och sett att det är en rätt stor katt som försöker ta över området och stackars Mickey har inte mycket att sätta emot, han är ju trots allt en hund-känguru-häst-katt som antagligen inte ens vet att han kan använda sina klor. En natt för drygt två veckor sen hör Robert ett kattbråk precis utanför fönstret (Mickey är inne om nätterna, så det var två andra katter), så han rusar till köket, grabbar tre mandariner, springer ut och kastar dessa på den onda katten. Klockrent, enligt min åsikt.

Men några futtiga mandariner hjälper inte och dagen därpå åker han för att införskaffa en kattfälla! Nu jäklar i min låda! Sätter upp den bredvid huset med en burk med mat för att locka in katten. Jag är redan från början helt säker på att Mickey kommer vara den första att bli fångad, och inte har jag fel; ett par timmar efteråt sitter en förvirrad och ledsen Mickey i fällan och mjauar. Dumma katt. Jag lägger in ny mat och bara en timme senare har vi fångat rätt katt. Tror vi, i alla fall. Vi bara väntar på att någon sätter upp lappar som efterlyser sin katt. Men den verkade inte vara van vid människor, så antagligen är den vild.

Där ligger du i lä, pappa, efter att ha försökt skrämma katter med vatten. I NZ är det mandariner och fällor som gäller!

Annars har mormorn äntligen åkt hem, men efter det kom en moster och stannade i två nätter, men hon åkte imorse och det ska bli skönt att äntligen få ta hand om barnen utan vakande ögon. I söndags åkte Nikki till Melbourne för att jobba och på torsdag åker Robert till Sydney för att möta Nikki så ska de ha lite semester tillsammans. Jag ser delvis fram emot att ha barnen, vi ska göra en massa roliga saker, men samtidigt vet jag att jag inte kommer sova alls. Kanske bra att jag övade i fredags natt då jag var vaken från 1.30 till 6.30 utan direkt anledning.

Kort inlägg

Grattis Karin på födelsedagen! Hoppas du haft/får en fin dag med god tårta som Stefan såklart bakat ;)

Den här veckan har varit ganska extrem, Theo har varit ömsom horribel ömsom urgullig. Svårt att handskas med. Och jag är på god väg att bli sjuk, lagom till att Robert och Nikki åker till Sydney på torsdag. Men det kommer inte bli så jobbigt tror jag, dessutom ser jag fram emot söndag då Theo ska på sitt livs första "Farty"! :D Hans bästa vän från day care, Troy, fyller fyra och ska ha fekke. Och eftersom varken Nikki eller Robert är hemma så blir jag den som får följa med! Åh det kommer bli så roligt :)

De har dessutom bestämt sig för den nya au pairen som ska komma efter mig. Tysk, tyvärr, men jag skypade med henne idag och har mailat en del med henne och hon är trevlig, inte så jättebra på engelska dock, men helt ok. Hon kommer dock typ en och en halv vecka innan jag åker, vilket kommer bli lite konstigt, men det blir nog bra. Nu ska jag sova bort min sjukhet!

Rotorua

Vi lämnade Auckland för en tre-fyra timmars bilfärd på fredagseftermiddagen, och när vi kom fram var tanken att vi skulle bo hos Jarrods faster, men hon var inte hemma, så vi åkte och spelade minigolf. Oavgjort. (Här ska jag inte nämna att Jarrod sen vann på utslagshålet..). När vi återvände till fasterns hus var hon hemma, vi hängde lite med henne och gick sen ut för att äta middag. Ganska chill dag/kväll.

Lördagmorgon och planen är att åka upp med Gondolan och sen köra luge. HUR roligt som helst! Det är som pulkor, fast med hjul under, och styre. Du drar styret mot dig för att bromsa och ifrån dig för att åka fortare, och så åker du ner en lång backe med svängar och grejer. Vi åkte sex gånger (sjätte gången för att Gondolan var trasig och vi var tvungna att åka ner med luge och sen promenera) men jag vill lätt göra det igen. Lite som go kart, fast nerför. Det går rätt fort om man vill också. På eftermiddagen åkte vi till ett ställe som heter Hell's gate. Inte värt pengarna, men det är ganska fascinerande. Grejen med Rotorua är att det är väldigt tunt mellan mark och magman i jordens mitt. Bara 2,5km, vilket gör att det på vissa ställen ångar från vattnet för att det är så varmt, och i Hell's gate kokar sjöarna och leran bubblar för glatta livet. Luktar illa gör det också, typ ruttna ägg, eftersom massa sulfit (tror jag..) frigörs i och med detta. (Fråga helst inte närmre om det här, jag är inte helt hundra om något). I Hell's gate hade de även ett sulfit spa som vi badade i. Sjukt varmt, 43 grader. På kvällen åt vi middag med Jarrods faster och hennes fästmö som var från Holland och brukade vara seglare när han var ung. Han smugglade bland annat cigaretter och sprit till Sverige för massa massa år sen.

På söndagen åkte vi till ett ställe som hette någonting som jag inte riktigt kan stava till, men som är en liten lokalhemlis! En å (creek) genom skogen som är varm. Vi kom dit, det är kanske tio grader i luften, och vattnet ångar. Precis lagom temperatur, typ samma som du skulle ha i badkaret, fast mitt i skogen och med vattenfall. Hur härligt som helst, och grävde du ner fötterna under sanden blev det ännu varmare. Jag skulle så gärna vilja visa er allihop hur vackert det var, det går liksom inte att fånga på bild. Jag skulle vilja ta med er dit.

Efter ett låååångt bad åkte vi för att göra det jag i princip kom till NZ för; zorbing! En stor plastboll, vatten och du själv inuti, och sen rull ner för en lång backe! Jag åkte dessutom i en sick-sack bana, vilket gjorde det ännu mer snurrigt. Hur roligt som helst, hade verkligen ingen koll alls på vad som var upp och ner, och jag kan tänka mig att det är så det känns att vara i en tvättmaskin^^ Det ska jag definitivt göra om när jag åker dit igen i September med Lucía! Efter zorben åkte vi hem till Auckland igen, och jag är sjukt nöjd med helgen, den var hur mysig som helst.

Och trots att jag varit väldigt trött på det här jobbet ett bra tag nu, vill jag inte alls åka hem längre. Igår var en väldigt bra dag, jag bestämde mig för att inte bli irriterad för att Theo inte äter, jag och Lola hade roligt ihop, jag diskuterade en hel massa med Nikki, och Robert och jag skämtade och skrattade tillsammans. Jag trivs verkligen här, och det gjorde mig stolt igår när Robert sa att han gillade min idé att gå till en bro här i närheten som går över motorvägen och ta bilder med lång slutartid på bilarna. Han tyckte i och för sig även att jag skulle klä ut mig till vampyr och springa tvärs över motorvägen, men jag sa att min pappa nog inte skulle tycka det var så kul. Jag älskar att bo här.

Bilder: den naturligt varma creeken, zorb, luge, Hell's gate

Vinter=vår

Just nu njuter vi järnet av den så kallade "vintern" här i NZ. (Visst, på sydön har de snö snö snö och is på vägarna, men där bor ju inte jag, som tur är). Ända sen i fredags har det varit strålande solsken och varmt! Eller, det är kyligt i skuggan, men i solen blir det riktigt varmt. Tänk svensk vår, mitten av april. Jag och Jarrod var ute och spelade lite fotboll i parken idag mitt på dagen, han i shorts och t-shirt och jag i jeans och linne. Och då är vi mitt i vintern (man räknar sex månader framåt, alltså är det som januari). Även om det såklart inte kommer vara såhär resten av vintern, tycker jag väldigt mycket mer om det här än slask och snö och is och minusgrader. Det är mycket som är bra med det här landet.

Jag har ändrat design på bloggen också! Blev lite uttråkad igårkväll. Blev helt okej, om jag får säga min mening.

Det är bara jag, Robert och Theo hemma den här veckan. Lola, Nikki och mormorn är söderut och åker skidor. Jag är ganska avundsjuk, det är trots allt hur kul som helst att åka skidor, men livet här hemma är ganska soft också. Jag förundras fortfarande över vilken intressant person Robert är, idag diskuterade vi drömmar och ljus/tid över middagen (som för övrigt var bakad kumara med tonfisk, riven ost, sour cream, ärtor och tomat). Vi är ensamma med Theo ända till fredag, och på fredag tar jag bara honom till day care på morgonen, sen jobbar jag inget mer, för vid lunch åker jag och Jarrod till Rotorua! Det ska bli så himla roligt, jag ser verkligen fram emot den här helgen. Jag hoppas vädret håller i sig också, det vore ännu mer party. Vi ska bland annat åka luge, göra zorbing och bada i varma källor. Höga förväntningar är ordet.

Vad gör ni i Sverige? Badar och njuter av sommaren? Någon som åker iväg någonstans eller gör något annat spännande? Tell me! :)

Jägarhelg

Jag har haft en helt underbar helg. Vädret var fantastiskt, tror inte vi såg ett enda moln på hela helgen. Det var soligt, men kallt. Frost om mornarna, men lagom varmt mitt på dagen för att kunna ha bara undeställströja och t-shirt. (Sen att vissa gick i shorts hela helgen är en annan femma).

Vi kom ner vid halv tio på fredag kväll efter en ganska underhållande bilfärd, och satte oss framför brasan (vi bodde alltså i ett riktigt hus, hos en familj) och drack öl, pratade och spelade ett spel som heter knuckle bones. Det gick bättre på lördagen dock, jag tror alkoholen i oss alla (speciellt Kyle) gjorde att vi inte kom till vårt bästa. Spelet går i princip ut på att kasta upp fem små järngrejer, fånga dem, kasta en i taget och sen plocka upp dem från golvet igen, samtidigt som man även fångar den man precis kastat upp. Jätteförvirrande i text.

Hade sovmorgon på lördagen, vid elva åkte vi i pickuptrucken för att se om vi kunde se några kanadagäss att skjuta, men de gömde sig. Jag, Kyle och Jarrod åkte då istället åt andra hållet för att jaga hjort och vildfår. Vi började med att klättra över stängsel. Sen gick vi (bara jag och Jarrod, Kyle gick åt ett annat håll) genom skogen, som inte var bara skog med träd som stod upprätta. Nej, i den här skogen låg de ner också, vilket betydde klättrande och balanserande på grenar och stammar. Sen hoppade vi över en bäck. Efter kanske en timme såg vi äntligen ett par får, vi smyyyyyger (jag är här livrädd för att trampa på en pinne eller något och göra höga ljud) och i en uppförsbacke skjuter Jarrod och kapoooow. Yay. Rakt i örat, blixtsnabb död (för er som är emot jakt, vilket jag tycker är konstigt. Jag äter hellre jagat kött än kött man inte vet var det kommer från, det här fåret dog i alla fall lyckligt, i det fria, och utan lidande).

Jarrod tar ut alla inälvor (mest för att göra det lättare att bära med sig) och tanken är att man ska göra fåret till en sorts ryggsäck, men repet vi har är så tunt, och fåret så tungt att det bara skär in i Jarrods axlar. Efter att ha provat lite olika metoder inser vi att det smartaste är att haka på Jarrods skärp på repet, sätta skärpet runt midjan och dra fåret bakom sig. Vi turas om att göra detta, fåret är tungt som bly (vi gissade på runt 50-60 kg) och terrängen är inte den bästa. Det är blött i marken (än så länge är det dock inga fallna träd) och vid ett tillfälle trampar jag igenom lera ända upp till knät. SEN kommer de fallna träden! Här får vi verkligen tänka till. Men först måste vi ta oss över bäcken igen. Med ett får som väger 50-60kg och som vi helst inte alls vill tappa i vattnet. Det slutar med att Jarrod står i det iskalla vattnet och bär fåret över. Jag har panik och vet inte alls hur jag ska ta mig över, jag vet att om jag försöker hoppa kommer jag ramla i. Så jag tar av mig skor och strumpor, kavlar upp byxorna och vadar/sjunker ner i lerbotten över till andra sidan.

Nu kan vi se slutet på skogen, det är kanske 100 meter kvar, men träd, träd, träd. Fallna träd. Men vi samarbetar riktigt bra (jag är sjukt stolt över oss, vi diskuterade hela tiden hur vi skulle göra, ingen blev arg och vi lyssnade på varandras förslag) genom att jag står uppe på träden och drar, medan Jarrod står nedanför och puttar på. Så äntligen når vi staketet igen, lämnar fåret där för att plocka upp det med trucken senare, och påbörjar den långa promenaden hem. Som tur var stöter vi på Neil och Shawn kanske en kilometer hemifrån, så vi får skjuts resten av vägen. Vi var ute i nästan fyra timmar, mycket trötta, törstiga och hungriga, men glada.

På kvällen äter vi sjukt god lasange, och åker till en annan familj för att se All Blacks spela skiten ur Sydafrika i rugby. Tanken är att vi på natten ska ut och "Spotlighta", men jag är alldeles för trött, så jag lämnar det åt Jarrod och Kyle, som inte heller orkar göra det ordentligt och kommer tillbaka efter tjugo minuter.

Söndag morgon och vi har sovmorgon igen, hänger runt på farmen, skinnar fåret (vet jag inte alls om det heter, men vi tog av skinnet och all ull i alla fall), hoppar lite studsmatta och ger oss sen ut på en till jaktfärd, där jag, Jarrod och Kyle håller vakt på ett ställe, medan Neil och Shawn går med hundarna emot oss, för att skrämma hjortarna att springa åt vårt håll. Men det kom inga hjortar. Efter det åker jag och Jarrod och hunden för att jaga fasan, och här är det ännu mer fallna träd och dessutom uppför. Inga fasaner heller.

Så det blev bara ett får, men jag hade en så sjukt bra helg. Min kropp tycker detsamma, jag har träningsvärk i alla möjliga kroppsdelar.

(Jag ber om ursäkt för att bilderna är lite huller om buller.. Men klicka på dem om ni vill se dem större, och uppifrån och ner visar de; solnedgång, Jarrod och Kyle på trampolinen, jag spelar knuckle bones, Jarrod tittar i kikarsiktet efter får, terrängen vi mestadels klättrade i..)

Misstag

Okej, nu är jag trött på mormorn som är här. Hon vakar över allt jag gör med barnen, och när jag gör något som inte passar henne eller som hon tycker är fel, kommenterar hon det. Ofta på eftermiddagarna brukar hon hänga i vardagsrummet/köket, så det är svårt att undvika henne. Skulle jag och Theo råka befinna oss i ett annat rum och han blir arg/börjar gråta kommer hon springande för att se vad som är fel, och försöker tala honom tillrätta istället för att låta mig lösa situationen. Hon gör hela vardagen extremt stressig med sitt sätt att vara, hon lägger sig i precis allt. Idag var dessutom droppen.

Theo har hosta (fortfarande eller igen, det vet vi inte riktigt, men vi tror det är typ astma) och sover inte särskilt bra om nätterna, så idag efter day care var han extremt trött. Jag lät honom titta på A bugs life innan maten, när jag väl skulle ge honom middag fick han raseriutbrott för att sen somna sittandes i mitt knä. Extremt trött, alltså. Och varm, febervarm. Jag tyckte det var okej att vi satt där och slappnade av, han behövde inte äta precis just då, men mormorn kom med tips och idéer på vad hon gjorde den enda dagen hon tog hand om honom, och det funkade minsann jättebra, han åt aaaaall sin mat. Nikki ringde och jag förklarade situationen och hon sa att jag skulle ge honom lite toast, febernedsättande, välling och sen hopp i säng.

Mormorn upprepar det här typ femtio gånger på tio minuter, Theo vaknar, vill inte gå ur min famn men mormorn tar honom och jag ger honom febernedsättande. DUM idé, på tom mage. EXTREMT dum och jag insåg ju det direkt när han spydde. Men då var det ju försent. Vi löser allt (här är jag faktiskt lite glad att mormorn var där, då det alltid är lättare att vara två när han spyr) och hon ringer Nikki och berättar vad som hänt, men får det att låta som att det var mitt fel. Jag VET att jag gjorde fel, jag vet att jag borde gett honom toast först, och SEN medicin. Jag tänkte bara inte tillräckligt långt.

Så, nog om mormorn. Imorgon åker jag och jagar, det ska bli spännande. Och nästa helg är det Rotorua, det ser jag ännu mer fram emot. Och helgen efter det åker Nikki och Robert till Sydney, och då har även mormorn åkt hem, tack och lov. Sen är det augusti. Och då fyller Lola tio år! Jag har planerat världens bästa present till henne. Det gäller ju att göra ett bra intryck innan jag åker härifrån.