Till storebror; krya på dig, jag hoppas du mår bättre nu. Fördelen med halsfluss är att man får äta massor av glass utan dåligt samvete! :)
Ge mig söndag. Jag längtar aldrig till söndagar, men den här helgen gör jag det. Söndag kväll. Mmmm. Nikki och Robert kommer hem och jag slipper ta ansvar för elva timmar, innan jag börjar jobba igen. Men det ska bli skönt att få sova en natt i sin egen säng, utan att hålla ett öga/öra öppet för ledsna barn. Första natten sov jag i princip ingenting, men igår natt var jag så utmattad att jag sov rätt bra. Får se hur det blir inatt.
Det har gått helt hyfsat hittills, även om det tidvis är extremt påfrestande och nervvrickande och irriterande och uttröttande och huvudvärksframkallande att ta hand om dessa barn dygnet runt. Theo är extremt högljudd. Heeeeela tiden. Det jag varit mest nervös för är att lägga honom, men han skrek och grät bara första natten, idag till och med sa han "I'm tired. I want to go to bed" och då var det ju bara att ta tillfället i akt och snabbt få honom i säng innan han hunnit ångra sig. Värre är det med Lola, det tar minst 45 minuter att lägga henne när mamma och pappa är borta. Hon ska ringa dem, prata, gråta för att hon saknar dem (vilket hon i och för sig bara gjorde första natten), läsa, jag ska läsa för henne och sen ska vi prata för att få henne att somna glad. Så det tar sin lilla tid, men jag tycker det är ganska mysigt också, hon är rolig.
Men jag är väldigt trött och jag hoppas jag blir erbjuden kanske en sovmorgon i början av veckan, så jag kan få sova ut litegrann. Jobb i tolv dagar i sträck är inte helt party. Och på tal om party fyller Lola år på onsdag! Tio bast! Jag har två jättejättebra presenter till henne; en Guinnes world records bok och så ska jag ta med henne till Rainbow's end, som är en nöjespark, typ Gröna Lund. Då blir jag nog poppis :)
Nu ska jag gå och lägga mig i en tom och kall säng, sova lite och sen bli väckt av Jarrod som kryper ner. Han är ute på stan och slirar. Dricker öl och ser på rugby :)
Ge mig söndag. Jag längtar aldrig till söndagar, men den här helgen gör jag det. Söndag kväll. Mmmm. Nikki och Robert kommer hem och jag slipper ta ansvar för elva timmar, innan jag börjar jobba igen. Men det ska bli skönt att få sova en natt i sin egen säng, utan att hålla ett öga/öra öppet för ledsna barn. Första natten sov jag i princip ingenting, men igår natt var jag så utmattad att jag sov rätt bra. Får se hur det blir inatt.
Det har gått helt hyfsat hittills, även om det tidvis är extremt påfrestande och nervvrickande och irriterande och uttröttande och huvudvärksframkallande att ta hand om dessa barn dygnet runt. Theo är extremt högljudd. Heeeeela tiden. Det jag varit mest nervös för är att lägga honom, men han skrek och grät bara första natten, idag till och med sa han "I'm tired. I want to go to bed" och då var det ju bara att ta tillfället i akt och snabbt få honom i säng innan han hunnit ångra sig. Värre är det med Lola, det tar minst 45 minuter att lägga henne när mamma och pappa är borta. Hon ska ringa dem, prata, gråta för att hon saknar dem (vilket hon i och för sig bara gjorde första natten), läsa, jag ska läsa för henne och sen ska vi prata för att få henne att somna glad. Så det tar sin lilla tid, men jag tycker det är ganska mysigt också, hon är rolig.
Men jag är väldigt trött och jag hoppas jag blir erbjuden kanske en sovmorgon i början av veckan, så jag kan få sova ut litegrann. Jobb i tolv dagar i sträck är inte helt party. Och på tal om party fyller Lola år på onsdag! Tio bast! Jag har två jättejättebra presenter till henne; en Guinnes world records bok och så ska jag ta med henne till Rainbow's end, som är en nöjespark, typ Gröna Lund. Då blir jag nog poppis :)
Nu ska jag gå och lägga mig i en tom och kall säng, sova lite och sen bli väckt av Jarrod som kryper ner. Han är ute på stan och slirar. Dricker öl och ser på rugby :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar