Jag har haft en helt underbar helg. Vädret var fantastiskt, tror inte vi såg ett enda moln på hela helgen. Det var soligt, men kallt. Frost om mornarna, men lagom varmt mitt på dagen för att kunna ha bara undeställströja och t-shirt. (Sen att vissa gick i shorts hela helgen är en annan femma).
Vi kom ner vid halv tio på fredag kväll efter en ganska underhållande bilfärd, och satte oss framför brasan (vi bodde alltså i ett riktigt hus, hos en familj) och drack öl, pratade och spelade ett spel som heter knuckle bones. Det gick bättre på lördagen dock, jag tror alkoholen i oss alla (speciellt Kyle) gjorde att vi inte kom till vårt bästa. Spelet går i princip ut på att kasta upp fem små järngrejer, fånga dem, kasta en i taget och sen plocka upp dem från golvet igen, samtidigt som man även fångar den man precis kastat upp. Jätteförvirrande i text.
Hade sovmorgon på lördagen, vid elva åkte vi i pickuptrucken för att se om vi kunde se några kanadagäss att skjuta, men de gömde sig. Jag, Kyle och Jarrod åkte då istället åt andra hållet för att jaga hjort och vildfår. Vi började med att klättra över stängsel. Sen gick vi (bara jag och Jarrod, Kyle gick åt ett annat håll) genom skogen, som inte var bara skog med träd som stod upprätta. Nej, i den här skogen låg de ner också, vilket betydde klättrande och balanserande på grenar och stammar. Sen hoppade vi över en bäck. Efter kanske en timme såg vi äntligen ett par får, vi smyyyyyger (jag är här livrädd för att trampa på en pinne eller något och göra höga ljud) och i en uppförsbacke skjuter Jarrod och kapoooow. Yay. Rakt i örat, blixtsnabb död (för er som är emot jakt, vilket jag tycker är konstigt. Jag äter hellre jagat kött än kött man inte vet var det kommer från, det här fåret dog i alla fall lyckligt, i det fria, och utan lidande).
Jarrod tar ut alla inälvor (mest för att göra det lättare att bära med sig) och tanken är att man ska göra fåret till en sorts ryggsäck, men repet vi har är så tunt, och fåret så tungt att det bara skär in i Jarrods axlar. Efter att ha provat lite olika metoder inser vi att det smartaste är att haka på Jarrods skärp på repet, sätta skärpet runt midjan och dra fåret bakom sig. Vi turas om att göra detta, fåret är tungt som bly (vi gissade på runt 50-60 kg) och terrängen är inte den bästa. Det är blött i marken (än så länge är det dock inga fallna träd) och vid ett tillfälle trampar jag igenom lera ända upp till knät. SEN kommer de fallna träden! Här får vi verkligen tänka till. Men först måste vi ta oss över bäcken igen. Med ett får som väger 50-60kg och som vi helst inte alls vill tappa i vattnet. Det slutar med att Jarrod står i det iskalla vattnet och bär fåret över. Jag har panik och vet inte alls hur jag ska ta mig över, jag vet att om jag försöker hoppa kommer jag ramla i. Så jag tar av mig skor och strumpor, kavlar upp byxorna och vadar/sjunker ner i lerbotten över till andra sidan.
Nu kan vi se slutet på skogen, det är kanske 100 meter kvar, men träd, träd, träd. Fallna träd. Men vi samarbetar riktigt bra (jag är sjukt stolt över oss, vi diskuterade hela tiden hur vi skulle göra, ingen blev arg och vi lyssnade på varandras förslag) genom att jag står uppe på träden och drar, medan Jarrod står nedanför och puttar på. Så äntligen når vi staketet igen, lämnar fåret där för att plocka upp det med trucken senare, och påbörjar den långa promenaden hem. Som tur var stöter vi på Neil och Shawn kanske en kilometer hemifrån, så vi får skjuts resten av vägen. Vi var ute i nästan fyra timmar, mycket trötta, törstiga och hungriga, men glada.
På kvällen äter vi sjukt god lasange, och åker till en annan familj för att se All Blacks spela skiten ur Sydafrika i rugby. Tanken är att vi på natten ska ut och "Spotlighta", men jag är alldeles för trött, så jag lämnar det åt Jarrod och Kyle, som inte heller orkar göra det ordentligt och kommer tillbaka efter tjugo minuter.
Söndag morgon och vi har sovmorgon igen, hänger runt på farmen, skinnar fåret (vet jag inte alls om det heter, men vi tog av skinnet och all ull i alla fall), hoppar lite studsmatta och ger oss sen ut på en till jaktfärd, där jag, Jarrod och Kyle håller vakt på ett ställe, medan Neil och Shawn går med hundarna emot oss, för att skrämma hjortarna att springa åt vårt håll. Men det kom inga hjortar. Efter det åker jag och Jarrod och hunden för att jaga fasan, och här är det ännu mer fallna träd och dessutom uppför. Inga fasaner heller.
Så det blev bara ett får, men jag hade en så sjukt bra helg. Min kropp tycker detsamma, jag har träningsvärk i alla möjliga kroppsdelar.
(Jag ber om ursäkt för att bilderna är lite huller om buller.. Men klicka på dem om ni vill se dem större, och uppifrån och ner visar de; solnedgång, Jarrod och Kyle på trampolinen, jag spelar knuckle bones, Jarrod tittar i kikarsiktet efter får, terrängen vi mestadels klättrade i..)
Vi kom ner vid halv tio på fredag kväll efter en ganska underhållande bilfärd, och satte oss framför brasan (vi bodde alltså i ett riktigt hus, hos en familj) och drack öl, pratade och spelade ett spel som heter knuckle bones. Det gick bättre på lördagen dock, jag tror alkoholen i oss alla (speciellt Kyle) gjorde att vi inte kom till vårt bästa. Spelet går i princip ut på att kasta upp fem små järngrejer, fånga dem, kasta en i taget och sen plocka upp dem från golvet igen, samtidigt som man även fångar den man precis kastat upp. Jätteförvirrande i text.
Hade sovmorgon på lördagen, vid elva åkte vi i pickuptrucken för att se om vi kunde se några kanadagäss att skjuta, men de gömde sig. Jag, Kyle och Jarrod åkte då istället åt andra hållet för att jaga hjort och vildfår. Vi började med att klättra över stängsel. Sen gick vi (bara jag och Jarrod, Kyle gick åt ett annat håll) genom skogen, som inte var bara skog med träd som stod upprätta. Nej, i den här skogen låg de ner också, vilket betydde klättrande och balanserande på grenar och stammar. Sen hoppade vi över en bäck. Efter kanske en timme såg vi äntligen ett par får, vi smyyyyyger (jag är här livrädd för att trampa på en pinne eller något och göra höga ljud) och i en uppförsbacke skjuter Jarrod och kapoooow. Yay. Rakt i örat, blixtsnabb död (för er som är emot jakt, vilket jag tycker är konstigt. Jag äter hellre jagat kött än kött man inte vet var det kommer från, det här fåret dog i alla fall lyckligt, i det fria, och utan lidande).
Jarrod tar ut alla inälvor (mest för att göra det lättare att bära med sig) och tanken är att man ska göra fåret till en sorts ryggsäck, men repet vi har är så tunt, och fåret så tungt att det bara skär in i Jarrods axlar. Efter att ha provat lite olika metoder inser vi att det smartaste är att haka på Jarrods skärp på repet, sätta skärpet runt midjan och dra fåret bakom sig. Vi turas om att göra detta, fåret är tungt som bly (vi gissade på runt 50-60 kg) och terrängen är inte den bästa. Det är blött i marken (än så länge är det dock inga fallna träd) och vid ett tillfälle trampar jag igenom lera ända upp till knät. SEN kommer de fallna träden! Här får vi verkligen tänka till. Men först måste vi ta oss över bäcken igen. Med ett får som väger 50-60kg och som vi helst inte alls vill tappa i vattnet. Det slutar med att Jarrod står i det iskalla vattnet och bär fåret över. Jag har panik och vet inte alls hur jag ska ta mig över, jag vet att om jag försöker hoppa kommer jag ramla i. Så jag tar av mig skor och strumpor, kavlar upp byxorna och vadar/sjunker ner i lerbotten över till andra sidan.
Nu kan vi se slutet på skogen, det är kanske 100 meter kvar, men träd, träd, träd. Fallna träd. Men vi samarbetar riktigt bra (jag är sjukt stolt över oss, vi diskuterade hela tiden hur vi skulle göra, ingen blev arg och vi lyssnade på varandras förslag) genom att jag står uppe på träden och drar, medan Jarrod står nedanför och puttar på. Så äntligen når vi staketet igen, lämnar fåret där för att plocka upp det med trucken senare, och påbörjar den långa promenaden hem. Som tur var stöter vi på Neil och Shawn kanske en kilometer hemifrån, så vi får skjuts resten av vägen. Vi var ute i nästan fyra timmar, mycket trötta, törstiga och hungriga, men glada.
På kvällen äter vi sjukt god lasange, och åker till en annan familj för att se All Blacks spela skiten ur Sydafrika i rugby. Tanken är att vi på natten ska ut och "Spotlighta", men jag är alldeles för trött, så jag lämnar det åt Jarrod och Kyle, som inte heller orkar göra det ordentligt och kommer tillbaka efter tjugo minuter.
Söndag morgon och vi har sovmorgon igen, hänger runt på farmen, skinnar fåret (vet jag inte alls om det heter, men vi tog av skinnet och all ull i alla fall), hoppar lite studsmatta och ger oss sen ut på en till jaktfärd, där jag, Jarrod och Kyle håller vakt på ett ställe, medan Neil och Shawn går med hundarna emot oss, för att skrämma hjortarna att springa åt vårt håll. Men det kom inga hjortar. Efter det åker jag och Jarrod och hunden för att jaga fasan, och här är det ännu mer fallna träd och dessutom uppför. Inga fasaner heller.
Så det blev bara ett får, men jag hade en så sjukt bra helg. Min kropp tycker detsamma, jag har träningsvärk i alla möjliga kroppsdelar.
(Jag ber om ursäkt för att bilderna är lite huller om buller.. Men klicka på dem om ni vill se dem större, och uppifrån och ner visar de; solnedgång, Jarrod och Kyle på trampolinen, jag spelar knuckle bones, Jarrod tittar i kikarsiktet efter får, terrängen vi mestadels klättrade i..)
4 kommentarer:
Vilken spännande upplevelse! Det är roligt att det består av så många olika moment och att det blir inslag av problemlösning samtidigt. Det sätter verkligen ens samarbetsförmåga på prov.
Du har tagit väldigt fina bilder också!
Är Kyle den Kyle som åker skateboard ner för bron i Auckland?
Det har jag inte hört något om, men kan mycket väl vara ;) Haha. Jag ska fråga^^
Fin text, så här utförligt skulle du skriva varje dag :-)).
Bra bilder oclså, besvärligt med fåren där borta, här hemma är det bara att gå och ställa sig vid ett fårhäng och panga på, så en fem-sex stycken skulle man nog kunna knäppa, sean upp med bakluckan å iväg.
Kram pappi
Skicka en kommentar