Hjärta

Älskade, knäppa unge. Det finns ingen som kan få mig att skratta som Theo. Hur han imiterar, gör sig till, sjunger och gör fula grimascher. Han har gått från att vara en bebis till att bli en liten pojke som överraskar sig själv med att knacka på garderobsdörren han står innanför, titta fram och säga (fortfarande till sig själv och väldigt överraskad) "OH! Hellooo..!". En pojke som när han fyller tre år ska ha ett "farty", det duger inte med vanliga partyn här inte. En pojke som kan hoppa som ingen annan, och som bryr sig så helhjärtat om alla i sin omgivning.

Hur ska jag någonsin kunna åka härifrån?

Long time no see

Här har det varit tyst ett tag, jag ber om ursäkt för det. Men jag har haft en hel del för mig den senaste veckan och har inte riktigt känt mig inspirerad att skriva heller..

Förra helgen var rolig, lördagen spenderades i Orewa tillsammans med Jarrods kompisar, och jag lärde mig nästan åka skateboard! Jag kände mig SÅ cool. På söndagen spelade jag match, jobbade ett par timmar och åkte efter det till Jarrod för att spela Crash Bandicoot! Så himla roligt, har inte spelat det sen dagarna i Bromsten i Niklas sovrum. Dock hade jag inte en chans mot Jarrod, men det ska vi nog ändra på snart.

Nu i veckan har jag hängt en himla massa med Emelie och Ronja. Vi har ätit middag och druckit vin två kvällar i rad, och vi har lekt på dagarna. Igår spelade vi playstation, Tekken 4. Mina tummar gör extremt ont idag, och ändå lyckades vi inte vinna över gubben vi förlorade mot 50 gånger.. Livet ÄR surt.

Jag har köpt en ipod. En rosa. Jättefin och jag är alldeles kär. Den har radio och kamera och stegräknare. Och 16 gb minne. Och på tal om att köpa saker så har jag hittat en ny favoritaffär! En affär med hur snygga kläder som helst, t-shirts med tryck och allmänt coola saker, och den är billig! Jag köpte två t-shirts och ett linne för $40 (200 kr).

Och det konstigaste av allt; Apple har inte dragit pengar för min ipod än. Idag är det en vecka sen jag köpte den. Tänk om jag fått den gratis, vad glad jag skulle bli!

Pics

När Theo fortfarande hade sitt långa hår. Det känns ovant att se bilder från när han hade det, det var ju extremt långt! Även om han var innerligt söt, så ser han bättre ut nu. Mer som ett barn än som en bebis.

Höhö. Spritpenna. Inte.

Jag bestämde mig för att ta av honom tröjan, och det såg ju ut att vara ett bra beslut.

I det här huset kommer man inte undan arbete, även om man är gäst. Jarrod fick en hög ved och ett par handskar, sen var det bara börja sortera och placera i hög. Men min värdfamilj tycker om honom, vilket underlättar en hel del.

Har jag sagt att jag ska åka till Queenstown förresten? Den tredje juni åker jag, och kommer hem igen den åttonde, fem hela dagar med äventyr och skratt. Det kommer bli awesome! Ska bo hos Lucia och hennes värdfamilj halva tiden, och andra halvan i Queenstown. Lucia bor ungefär en timme utanför stan. Sen får vi hoppas att jag kommer hem levande, förresten. Tänkte nämligen hoppa bungy jump. Det vore nåt för pappa, det!

Grattis grattis grattis (och simning)

Idag, kära vänner, fyller min storebror år! Dessutom så ojämnt som 31. Det är ett ganska fult nummer, jag har svårt för treor i allmänhet, och ettor är rätt trista de med. Så se till att fylla 32 ganska snart, det ser mycket bättre ut. Jag saknar min storebror ganska ofta, jag tänker att när jag kommer tillbaka till Sverige ska jag bjuda in mig själv på middag ganska ofta, för det är roligt att hänga med honom. Han är ganska lik mig på ganska många sätt; han är dålig förlorare, han brukar skratta så det kommer mjölk ur näsan och han har samma föräldrar som jag, hör och häpna! Men trots att han är tio år äldre än jag kommer vi väldigt bra överens, och jag känner att ju äldre vi blir, desto bättre kontakt får vi. Jag minns när jag var typ tolv och flög ensam för första gången, för att hälsa på honom nere i Malmö där han pluggade. Det var häftigt. Och när vi träffade hela AIKs trupp på flygplatsen.

Så kort sagt; Grattis Stefan på födelsedagen! Present från mig kommer nog om ett par veckor, jag ÄR så dålig på att skicka saker i tid. Jag antar att vi är lika på den punkten också, så du har nog överseende. Hoppas du får en grym födelsedag och att du får fina presenter :)

Annars kan jag berätta att jag åkt på en förkylning nu också, förhoppningsvis är den anledningen till min trötthet. Och jag och Theo har simmat idag och det är så sjukt roligt, det är nog en av sakerna jag kommer sakna mest härifrån. Idag simmade han med en flytbräda (?) och sparkade sig själv framåt, med huvudet ner i vattnet, och efter det övade vi på att dyka! Han satt på en stor skumgummigrej i vattennivå, på knä, med händerna på huvudet (hur söt som helst) och dök i med huvudet först för att plocka upp en leksak på botten. Så sjukt duktig!

Det är dessutom annorlunda från Sverige; i Sverige lär vi oss simma bröstsim när vi börjar simma, här lär de sig crawla med huvudet under vattnet och andas när de gör armtag, ni vet. Alla ungar simmar så. Jag vet inte ens om jag kan det. Haha.

Järnbrist?

Något är på tok, det är inte normalt att vara såhär trött och orkeslös. Jag snittar tio timmars sömn varje natt, ofta även mer eftersom jag går och lägger mig så tidigt, ändå kan jag knappt hålla ögonen öppna. Jag hoppade över fotbollen i tisdags för att jag var så orkeslös, och det känns som att jag kommer göra detsamma ikväll. Jag kanske har järnbrist. Då blir man trött. Men hur får man i sig järn om man inte kan äta blodpudding? :o

Annars är vädret intressant. I måndag och tisdags var det strålande sol och tjugo grader. Igår var det storm. I och för sig en tropisk storm, så det var förhållandevis varmt, men det blåste kastvindar och regnade brutalt. Idag har vi haft lite av varje, både ösregn och solsken. Just nu är det blå himmel, men det förvånar mig inte om det börjar regna om tio minuter. Det är liksom så i det här landet. Man måste vara förberedd på allt.

Trots min extrema trötthet har den här veckan gått fort, det är redan fredag imorgon. Jag ska barnvakta på kvällen och halva lördagen, men det är inte så farligt. Sen kan jag även säga att min pusselbit nu har blivit röd! Ganska fränt faktiskt. Bild kommer kanske senare.

Onsdag morgon

Idag är en sån dag som man bara vill ligga inomhus inkurad i en filt, och det är nog vad jag tänker göra också. Det blåser och regnar ute, och är inte trevligt överhuvudtaget. Till skillnad från i förrgår när det var 20 grader varmt och solsken.

Inatt sov jag i elva och en halv timme. Gick och la mig klockan åtta för att få bukt med min trötthet, och visst, jag kände mig hyfsat utvilad när jag vaknade imorse, men nu är jag lika trött igen. Herregud, vad kräver min kropp av mig egentligen? Och nu på morgonen pratade jag med Johanna på Skype i en timme, med videosamtal. Hur kul som helst! Det är så fint när du har vänner som du inte har pratat med på hur länge som helst, men när man väl pratar så är det som det alltid varit.

Igår var jag på Mt Eden tillsammans med Ronja och Nancy, och deras barn. Blåsigt, men roligt. Det är sån skillnad på fyraåringar och tvååringar.. Både positivt och negativt. Haha.

Vilket hattigt inlägg det blev. Jag har egentligen inget vettigt att skriva, förutom att jag fortfarande längtar till första helgen i juni. Och till Stefan; maila mig om hur mycket pengar det var i kuvertet och om du har något sorts kvitto på att du skickat det (när jag skickar paket härifrån får jag ett kvitto som jag behåller tills jag vet att det kommit fram), så ska jag snacka med tullen och framförallt posten här, för jag tror det var de som hade öppnat paketet, för det var igentejpat med tejp som det stod NZ post på. Skitförbannad blev jag när jag läste vad som måste ha hänt, att någon girig typ snott kuvertet. De kunde i alla fall ha lämnat kvar brevet..

Juni juni juni

Jag skulle behöva en riktigt lång sovmorgon. Jag är helt slut, hela tiden. Det är ingen tid på dygnet som jag känner mig pigg och utvilad, allra minst när jag vaknar. Jag vet inte vad det är, jag har en känsla av att det kan vara på grund av att förra veckan var väldigt känslomässigt laddad, och att min kropp reagerar med att vilja sova. Men jag har inte sovit ut än, trots att det varit helg. Och sova ut lär jag inte få göra förrän andra helgen i juni, gissar jag. För i hela maj kommer jag jobba hur mycket som helt, både Nikki och Robert har jobb på gång, och de filmar samtidigt. Och sen, efter allt och som tack för att jag kommer ha jobbat så mycket, åker jag till Queenstown och Lucía i fyra dagar! Nikki ska dessutom betala flygbiljetten. Och eftersom Lucía är skyldig mig pengar från när vi var i Kaikoura, kommer det bli en billig semester :) Jag längtar redan!

Det var mors dag igår, men jag hann inte blogga. Tänkte blogga när vi hade lagt oss, men jag var alldeles för trött, så en mors dag-hälsning kommer här istället! Hoppas Stefan uppvaktade dig mer personligt än jag, och att du fick några fina blommor eller kanske en chokladask :) Själv spelade jag fotboll (vi vann med 1-0), var barnvakt och hängde med Jarrod. En ganska trevlig söndag faktiskt.

Mamma frågade efter bild på Theo sen han klippt sig. Här har ni honom, utan fina lockar i nacken =/

Förresten, Stefan; nej, det var inget orange kuvert med elefanter på i paketet jag fick av er.. Vad hade ni stoppat i det kuvertet egentligen? För tullen hade öppnat paketet och i så fall har de beslagtagit kuvertet! :o

Tiden går fort när man har roligt

Sju månader är en lång tid, men det har gått så himla fort. Det var sju månader sen jag senast såg svensk mark. Sju månader sen jag kramade mina finaste vänner, sju månader sen jag åt middag med hela familjen, sju månader sen jag var i Nyköping, sju månader sen jag åkte tunnelbana.

Sju månader sen jag hade ett helt äventyr framför mig. Nu lever jag äventyret, och jag älskar det lika mycket fortfarande. Även om jag börjar känna mig lite stressad, det är "bara" fem månader kvar, och jag har så mycket kvar som jag vill se och uppleva. Men jag tror i alla fall att jag bestämt mig för hur jag vill göra när dagen i oktober kommer då jag måste lämna landet. Jag tänker åka tillbaka till Sverige (för jag saknar Sverige, jag kan inte säga annat. Jag har inte hemlängtan, jag saknar bara det som är familiärt och vanligt, även om jag antagligen kommer tröttna på det ganska snart) i oktober, vara hemma ett par månader och förhoppningsvis jobba, för att sen åka tillbaka hit i mitten av December för att stanna i ytterligare tre månader och bo med Jarrod och ha sommar igen. Just nu känns det som en väldigt bra plan, även om det kommer bli en utmaning att vara borta från Jarrod i mer än en månad.. Och vad som ska hända efter de där tre månaderna är omöjligt att säga, jag har verkligen ingen aning. Jag antar att framtiden får utvisa.

Om jag överlever till oktober, vill säga. Imorse när jag vaknade var det helt sinnessjukt kallt inomhus. Jag FÖRSTÅR verkligen inte hur de kan leva såhär.. Nu är det ändå mitt på dagen, men det är fortfarande svinkallt, jag har jeans och tjocktröja och skor på mig men fryser ändå. Och det är inte ens vinter ännu. Men jag har köpt en ny beanie, hur snygg som helst. Nya jeans har jag också, de är också snygga. Och ikväll ska jag hem till Emelie och äta kinamat.

Jag bet min tunga när du log

Mitt i allt födelsedagsfyllande har det ju varit vardag också. Den har travat på i ganska snabb takt, den har en tendens att göra det. Idag är det lördag och det är maj. Vilket innebär att jag om ganska exakt fem månader måste lämna landet. Jag får bokstavligt talat ont i magen när jag tänker på det. Så därför tänker jag inte tänka alls på det! (Även om orden som Jarrod sa igår när vi sa hejdå gjorde så sjukt ont, just för att jag visste att det var sanningen. "But you know, long distance relationships doesn't work.")

Han är för övrigt och skjuter ankor den här helgen. Jag har i uppdrag att vakta hans bil, den står här utanför. Hur man nu vaktar en bil? Jag menar, om någon gör inbrott är det inte mycket jag kan göra ändå, jag lever ju ett liv också. Om jag inte skulle bo i den under helgen, och det har jag ju ingen lust med. Men vi har lyckats med att träffa varandra varje dag i en vecka, vilket har varit trevligt.

Theo har klippt sig. Eller nej, det har han ju inte såklart. Men Robert har klippt honom. De fina, långa, lockarna är borta. Kaputt. Han är inte lika söt längre. Faktum är att han ser ut som ett litet tjockt barn, och han ser ut som vem som helst. Förut var han ungen som folk tittade på och log åt mig, just för att han var så extremt söt. Nu är han bara en i mängden. Det suger att vara en i mängden.

Jag har bestämt mig för att spendera tid med mig själv den här helgen. Inatt sov jag i tolv timmar, till exempel. Var i och för sig till St Lukes imorse med hela familjen, men snart åker jag in till stan och gör lite seriös shopping. Ikväll ska jag barnvakta, och imorgon har jag match. Ja, på tal om fotboll förrsten. Mitt lag ska på cup, vilket jag såklart tyckte lät hur kul som helst. När är cupen? Nionde oktober. Tre dagar efter jag måste lämna landet. Inte okej. Funderar på att skriva till Immigration och fråga om jag får stanna lite längre.

Och sen jag skrev sist har jag fått ännu fler paket! Fick paket från Stefan och Karin i förrgår, med massa saltgodisar (jag ska tvinga Jarrod att äta dem också!), en bok och ett memory. Memoryt var hur kul som helst, jag och Lola spelade det igår. Och igår fick jag även present från Jarrods pappa och hans flickvän, ett par örhängen.. Jag ska göra dem till ett halsband, tänkte jag.