Misstag

Okej, nu är jag trött på mormorn som är här. Hon vakar över allt jag gör med barnen, och när jag gör något som inte passar henne eller som hon tycker är fel, kommenterar hon det. Ofta på eftermiddagarna brukar hon hänga i vardagsrummet/köket, så det är svårt att undvika henne. Skulle jag och Theo råka befinna oss i ett annat rum och han blir arg/börjar gråta kommer hon springande för att se vad som är fel, och försöker tala honom tillrätta istället för att låta mig lösa situationen. Hon gör hela vardagen extremt stressig med sitt sätt att vara, hon lägger sig i precis allt. Idag var dessutom droppen.

Theo har hosta (fortfarande eller igen, det vet vi inte riktigt, men vi tror det är typ astma) och sover inte särskilt bra om nätterna, så idag efter day care var han extremt trött. Jag lät honom titta på A bugs life innan maten, när jag väl skulle ge honom middag fick han raseriutbrott för att sen somna sittandes i mitt knä. Extremt trött, alltså. Och varm, febervarm. Jag tyckte det var okej att vi satt där och slappnade av, han behövde inte äta precis just då, men mormorn kom med tips och idéer på vad hon gjorde den enda dagen hon tog hand om honom, och det funkade minsann jättebra, han åt aaaaall sin mat. Nikki ringde och jag förklarade situationen och hon sa att jag skulle ge honom lite toast, febernedsättande, välling och sen hopp i säng.

Mormorn upprepar det här typ femtio gånger på tio minuter, Theo vaknar, vill inte gå ur min famn men mormorn tar honom och jag ger honom febernedsättande. DUM idé, på tom mage. EXTREMT dum och jag insåg ju det direkt när han spydde. Men då var det ju försent. Vi löser allt (här är jag faktiskt lite glad att mormorn var där, då det alltid är lättare att vara två när han spyr) och hon ringer Nikki och berättar vad som hänt, men får det att låta som att det var mitt fel. Jag VET att jag gjorde fel, jag vet att jag borde gett honom toast först, och SEN medicin. Jag tänkte bara inte tillräckligt långt.

Så, nog om mormorn. Imorgon åker jag och jagar, det ska bli spännande. Och nästa helg är det Rotorua, det ser jag ännu mer fram emot. Och helgen efter det åker Nikki och Robert till Sydney, och då har även mormorn åkt hem, tack och lov. Sen är det augusti. Och då fyller Lola tio år! Jag har planerat världens bästa present till henne. Det gäller ju att göra ett bra intryck innan jag åker härifrån.