onsdag 18 november 2009

Tomhet

För första gången sen jag kom till NZ känner jag den där riktiga tomheten. Den som infann sig nu och då i Sverige. Det tog sex veckor för den att komma ikapp, och jag vet inte riktigt vad det är som utlöst den ikväll. Men det har blivit mörkt ute, och det blåser kalla vindar. Kanske får jag höstvibbar, jag vet inte. Eller så beror det på att Nikki och Robert åkte i eftermiddags, och att de inneburit en så stor trygghet för mig under mina första sex veckor här, att det känns konstigt utan dem.

Det låg ett kuvert på min dator i förmiddags efter att jag varit ute och fixat lite saker. På kuvertet stod det Cecilia - This is for you to put towards your holiday at New Year. We love having you here and this is a thank-you that we thought might come in handy! N+R X. I kuvertet låg (ligger) motsvarande ungefär 500 svenska kronor. Jättegulligt, och jag sa det till Nikki innan de åkte, att jag verkligen älskar att bo här också. Jag har verkligen kommit till en bra familj, jag känner mig så hemma och accepterad.

Nu ska jag gå och lägga mig. Det har varit en lång dag, och imorgon lär bli ännu längre. Idag var jag ute och sprang för första gången på väldigt länge. Har hittat en runda som är lagom jobbig. Den är uppför, nedför, uppför, nedför och sen platt. Fem kilometer ungefär. Kanske springer jag imorgon också. Godnatt <3

3 kommentarer:

FLI sa...

Igår när jag var inne på Carlings spelade de Lars Winnerbäck. Det är min trygghet!

Majvor sa...

Tro inte att tomheten kommit ikapp dig för att stanna. Livet är en väv med tomma hål, det gäller bara att hitta en väg runt eller över dem. Och som jag ser det är du på god väg att bygga vägar över dem.

John sa...

Det är nog naturligt att dessa känslor dyker upp. Som Majvor säger, de är övergående och gör dig starkare. Misströsta inte, lev i nuet.