I love you too

HA! Idag har jag kört bil ensam för första gången här i NZ. Eller, ensam var jag ju inte, men ensam med körkort. Lola var med, för det var hennes simning vi skulle till. Alla överlevde, både hemvägen och ditvägen. Och det är inte så svårt egentligen, så länge det är andra bilar på vägen är det bara följa flowet. Det som förvirrar mig lite är bara att den "långsamma" filen (höger fil i Sverige) är vänster fil. Det blir fel i hjärnan, och jag lägger mig i höger hela tiden. Men det kommer väl med tiden.

Annars har Theo varit hemma från Day care idag också. Han hade 39 graders feber igår, och har inte mått helt bra idag heller. När han vaknade från sin sömn (vad vaknar man annars från?) på eftermiddagen var han så ledsen och hängig. Har aldrig sett honom så, och han ville bara sitta i mitt knä och göra ingenting. Lille vän. Men han är bättre nu, som tur är. Robert och Nikki åker till Sydney imorgon, men jag har inga problem med det, det kommer gå finfint det här :)

Ja, medan jag tänker på det. Kan någon som har med min farmor att göra (typ pappa eller mamma) skicka mig ett mail och berätta vad som händer med Tora? Fick kort från farmor (tack farmor, det är alltid uppskattat med brev, speciellt från dig!) där hon skrev om att Tora lagts in.

Felicia har efterfrågat fler bilder. Jag är dålig på att ha kameran med mig, och idag ångrar jag verkligen att jag inte hade det! Jag och Theo var nere och tittade på grävskoporna i parken, och på gräset tränar två militärer. Militärkläder och gasmask, en av dem springer fram och tillbaka på gräset (stort som en fotbollsplan) och den andre tar tid, sen byter de. Först kommer det några byggjobbare i en bil och undrar vad fan (ja, han sa så, fast på engelska) de håller på med. Sen börjar det roliga. I i princip alla parker i Auckland får man ha hundarna lösa, och en hund börjar såklart jaga den ena militären när han springer. Som vi skrattade. Och hans kompis sa att han aldrig sprungit så fort någonsin. Hahaha.