Kärlek

Den här veckan har jag för första gången känt mig som en riktigt bra au pair. Jag har hittat på grejer med barnen (mest Lola, då), och de har haft roligt. Igår tog vi allting till sin spets genom att på morgonen åka på en mountainbike ride med Robert, där vi cyklade både upp- och nedför branta backar, och i skogen. Det var roligt, och vi cyklade i säkert en timme. Efter det var det bara hem, fylla på energiförrådet och ge sig iväg och simma. Vi badade i två och en halv timme. När vi kom hem var både jag och Lola helt slut. Sen hade jag fotboll i nästan två timmar på kvällen, med extremt mycket springande. Tre mot tre-spel, försten till 21. Mitt lag vann^^

Jag har börjat fundera över kärlek. Jag får så extremt mycket kärlek i det här landet, att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av den. Visst, jag fick kärlek i Sverige också, men av en helt annan sort. Där var det familjekärlek och vänskapskärlek. Här är det annorlunda. Och kärleken från ett barn går inte att beskriva med ord, den är så förbehållslös och äkta. Jag kände den extra starkt från Lola igår när hon inte ville släppa min hand, och extra starkt från Theo idag när han var trött i parken och jag bar honom, och han vilade sitt huvud på min axel. Så mina veckodagar är fyllda av barnkärlek, och på helgerna, när jag är ledig, tar J över. Hans kärlek till mig gör mig lycklig, den visar sig på de allra finaste (och ibland fulaste, hahaha) sätt. Jag älskar hur han presenterar mig för sina killkompisar och säger "look at my girlfriend, she's having a tattoo and she drinks beer".

Jag älskar mitt liv här.