onsdag 9 februari 2011
Australien!
Okej. Jag vet att jag varit katastrofalt dålig på att skriva här, men det har bara blivit så. Har inte känt mig jättepepp på att skriva när jag bara haft ett engelskt tangentbord, men min vän Fredrik från Sverige bodde här ett par dagar, och han fixade så jag kan använda internet från min dator utan sladd :)
Vi kom hem från Australien i måndags natt. Fem dagar i Brisbane med en hel massa äventyr blev det. Vi tar det från början, antar jag.
Dag ett. Anländer på flygplatsen på eftermiddagen, inser att det är extremt varmt och fuktigt (vilket det kommer fortsätta att vara, det var 26 grader om nätterna..), och tar tåget in till centralen och promenerar de cirka två minuterna till vårt backpackers. Som jag redan från början får dåliga vibbar av, och de blir bara värre och värre. Personalen var inte särskilt vänliga, när vi checkade in berättade de inte ens var köket eller toaletterna fanns.. Vi sover i ett fyrabäddsrum, där vår våningssäng gnisslar så att man väcker hela rummet så fort man rör ena tån. Ger oss ut för att handla mat, kommer tillbaka, lagar middag och ger oss ut på promenad där vi ser de första exotiska djuren; en stor ödla och jättehäftiga fladdermöss! Fladdermössen var jag övertygad att de var stora kråkor, men icke. Tog en öl/vin i en bar på vägen hem. Stupade i säng ganska tidigt, då vi var jetlaggade och skulle upp tidigt. Men någon bra sömn blev det inte, då det under vårt backpackers ligger en bar som spelar musik så att basen känns i sängen. Sju kvällar i veckan.
Dag två. Vaknar vid kvart över fem (jetlag), går väl upp vid kvart över sex, inser att regnet öser ner, så vi bestämmer oss för att vänta med Movie World till dagen efter, och ta WhiteWater World idag istället. Regnet visar sig dock försvinna ganska snabbt, och det blir en varm dag ändå, och snacka om temapark! En drös vattenrutschkanor, den ena värre än den andra. Det bästa var att man kunde åka fler än en i de flesta, vilket gör det ännu roligare. Var inte överdrivet mycket folk, eftersom skolorna börjat igen. Vi var där i säkert fyra-fem timmar, för att sen åka tåget tillbaka till stan (45 minuter kanske), shoppade lite och lagade sen middag och sen har jag för mig att vi gick ut och drack öl och åt efterrätt på ett ställe med rätt kass service. Kämpar och är uppe till säkert klockan tio (Australien är tre timmar efter NZ) och somnar rätt gott den här kvällen, trots fullt party nere på gatan.
Dag tre. Upp tidigt igen, ge oss iväg med samma tåg och en station längre för att komma till Movie World. Som inte är så stort och häftigt som jag tänkt mig. De har kanske tre-fyra åkattraktioner som var jätteroliga, resten (som inte var så många fler, kanske tre till) var inte mycket att hänga i granen. Det känns som att de satsat mer på utsmyckning av själva parken och shower. Men de berg-och dalbanor vi åkte var grymma, min favorit var Lethal Weapon där man var upp och ner fem gånger. Vi såg en stunt-bil show, där de körde bil på en arena, jagade varandra, körde jättenära, brände däck, körde på två hjul och sådär. Hur coolt som helst. Såg även en 4D film, vilket jag fann väldigt fascinerande, då jag inte ens sett 3D innan. Stolar som rörde sig, vindpustar vid fötterna och vatten i ansiktet. Vi var rätt slut efter två väldigt intensiva dagar, så det blev ytterligare en tidig kväll.
Dag fyra. Ingenting planerat, bara vaga planer. Vet att vi vill se djur och att vi vill åka till Moreton Island. Går ner till informationscentret och köper biljetter till Lone Pine Koala Sanctuary för dagen, och biljetter till en Extreme Tour på Moreton Island för morgondagen. Ger oss iväg till Koalabjörnarna efter lite om och men (vi gick åt fel håll i en halvtimme för att inse att bussen vi skulle ta låg ungefär hundra meter från där vi började.. Jag var lagom glad) och ser en del djur. Inte lika stort som Steve Irvings zoo, men helt ok och billigare. Såg en rovfågelshow och hängde med kängurus. Jag fick hålla en koala och de blev även mitt nya favoritdjur. De hade wombats, men de var inte jättesynliga.. Jag såg egentligen inte alls hur de såg ut. Ungefär samma visa på kvällen den här dagen, fast den här gången hittade vi en bar som visade fotboll och med en bartender som kunde svenska. När vi kom dit dagen efter ropade han "hur är läget, älskling?" till mig. Han hade haft en svensk flickvän..
Dag fem. Upp tidigt, tidigt, eftersom vi skulle bli upplockade klockan 07. Åker buss ut till färjan, åker färja i kanske en timme tills vi kommer till Moreton Island (som visar sig vara en rätt stor ö). Där ska vi börja med att snorkla från stranden med vit sand, ut i det jätteblåa vattnet, och snorkla runt de vrak som ligger kanske 50 meter från strandkanten. Ser en hel del jättefina fiskar, vi har med oss bröd ut så vi får mata dem från handen och det är hundratals av dem överallt. Får se en jättestor rocka på botten och se en fågel fånga och äta en av fiskarna sittandes mitt bland oss när vi snorklar. Man såg hur den fastnade lite i halsen.. Hmm.. Får lunch efter detta, för att sen åka bil/minibuss ut till "öknen" där vi ska göra sandboarding. Tänk pulka fast på sand. Man ligger ner på mage och åker ner för en jättelång backe. Rätt kul men jobbigare att gå upp för backen igen.. Sen åker vi för att bada i en blå lagun som för tillfället inte alls var blå, men som hade jättevarmt vatten och jag hade kunnat stanna där hela dagen. Men icke. Var tvungna att köra tillbaka för att hinna med färjan. Somnar nästan på väg tillbaka.
Dag sex. Checkar ut vid tio, drar runt på stan ett tag, shoppar lite och äter lunch. Tar oss ut till flygplatsen rätt tidigt, vi har ändå inget för oss och flyger ett extremt kallt flygplan hem. Fick be om filt, och hon var tvungen att gå och leta efter en. Om de börjar få brist på filtar tycker man ju att de kan börja gissa att det kanske är lite för kallt ombord..
Men det var en jättebra semester, känns häftigt att äntligen fått se Australien. Och inga spår från översvämningen överhuvudtaget. Inte ens ute i förorterna. Fantastiskt. De måste ha gjort ett grymt bra jobb. Men det var faktiskt lite för varmt och fuktigt. Mamma hade antagligen förvandlats till en blöt pöl. Men eftersom de har det så pass varmt är det AC överallt inomhus, så varje gång du går ut från en butik är det som att gå in i en vägg. Bilder kommer nog i ett eget inlägg, det här blev alldeles för långt ändå.
Vi kom hem från Australien i måndags natt. Fem dagar i Brisbane med en hel massa äventyr blev det. Vi tar det från början, antar jag.
Dag ett. Anländer på flygplatsen på eftermiddagen, inser att det är extremt varmt och fuktigt (vilket det kommer fortsätta att vara, det var 26 grader om nätterna..), och tar tåget in till centralen och promenerar de cirka två minuterna till vårt backpackers. Som jag redan från början får dåliga vibbar av, och de blir bara värre och värre. Personalen var inte särskilt vänliga, när vi checkade in berättade de inte ens var köket eller toaletterna fanns.. Vi sover i ett fyrabäddsrum, där vår våningssäng gnisslar så att man väcker hela rummet så fort man rör ena tån. Ger oss ut för att handla mat, kommer tillbaka, lagar middag och ger oss ut på promenad där vi ser de första exotiska djuren; en stor ödla och jättehäftiga fladdermöss! Fladdermössen var jag övertygad att de var stora kråkor, men icke. Tog en öl/vin i en bar på vägen hem. Stupade i säng ganska tidigt, då vi var jetlaggade och skulle upp tidigt. Men någon bra sömn blev det inte, då det under vårt backpackers ligger en bar som spelar musik så att basen känns i sängen. Sju kvällar i veckan.
Dag två. Vaknar vid kvart över fem (jetlag), går väl upp vid kvart över sex, inser att regnet öser ner, så vi bestämmer oss för att vänta med Movie World till dagen efter, och ta WhiteWater World idag istället. Regnet visar sig dock försvinna ganska snabbt, och det blir en varm dag ändå, och snacka om temapark! En drös vattenrutschkanor, den ena värre än den andra. Det bästa var att man kunde åka fler än en i de flesta, vilket gör det ännu roligare. Var inte överdrivet mycket folk, eftersom skolorna börjat igen. Vi var där i säkert fyra-fem timmar, för att sen åka tåget tillbaka till stan (45 minuter kanske), shoppade lite och lagade sen middag och sen har jag för mig att vi gick ut och drack öl och åt efterrätt på ett ställe med rätt kass service. Kämpar och är uppe till säkert klockan tio (Australien är tre timmar efter NZ) och somnar rätt gott den här kvällen, trots fullt party nere på gatan.
Dag tre. Upp tidigt igen, ge oss iväg med samma tåg och en station längre för att komma till Movie World. Som inte är så stort och häftigt som jag tänkt mig. De har kanske tre-fyra åkattraktioner som var jätteroliga, resten (som inte var så många fler, kanske tre till) var inte mycket att hänga i granen. Det känns som att de satsat mer på utsmyckning av själva parken och shower. Men de berg-och dalbanor vi åkte var grymma, min favorit var Lethal Weapon där man var upp och ner fem gånger. Vi såg en stunt-bil show, där de körde bil på en arena, jagade varandra, körde jättenära, brände däck, körde på två hjul och sådär. Hur coolt som helst. Såg även en 4D film, vilket jag fann väldigt fascinerande, då jag inte ens sett 3D innan. Stolar som rörde sig, vindpustar vid fötterna och vatten i ansiktet. Vi var rätt slut efter två väldigt intensiva dagar, så det blev ytterligare en tidig kväll.
Dag fyra. Ingenting planerat, bara vaga planer. Vet att vi vill se djur och att vi vill åka till Moreton Island. Går ner till informationscentret och köper biljetter till Lone Pine Koala Sanctuary för dagen, och biljetter till en Extreme Tour på Moreton Island för morgondagen. Ger oss iväg till Koalabjörnarna efter lite om och men (vi gick åt fel håll i en halvtimme för att inse att bussen vi skulle ta låg ungefär hundra meter från där vi började.. Jag var lagom glad) och ser en del djur. Inte lika stort som Steve Irvings zoo, men helt ok och billigare. Såg en rovfågelshow och hängde med kängurus. Jag fick hålla en koala och de blev även mitt nya favoritdjur. De hade wombats, men de var inte jättesynliga.. Jag såg egentligen inte alls hur de såg ut. Ungefär samma visa på kvällen den här dagen, fast den här gången hittade vi en bar som visade fotboll och med en bartender som kunde svenska. När vi kom dit dagen efter ropade han "hur är läget, älskling?" till mig. Han hade haft en svensk flickvän..
Dag fem. Upp tidigt, tidigt, eftersom vi skulle bli upplockade klockan 07. Åker buss ut till färjan, åker färja i kanske en timme tills vi kommer till Moreton Island (som visar sig vara en rätt stor ö). Där ska vi börja med att snorkla från stranden med vit sand, ut i det jätteblåa vattnet, och snorkla runt de vrak som ligger kanske 50 meter från strandkanten. Ser en hel del jättefina fiskar, vi har med oss bröd ut så vi får mata dem från handen och det är hundratals av dem överallt. Får se en jättestor rocka på botten och se en fågel fånga och äta en av fiskarna sittandes mitt bland oss när vi snorklar. Man såg hur den fastnade lite i halsen.. Hmm.. Får lunch efter detta, för att sen åka bil/minibuss ut till "öknen" där vi ska göra sandboarding. Tänk pulka fast på sand. Man ligger ner på mage och åker ner för en jättelång backe. Rätt kul men jobbigare att gå upp för backen igen.. Sen åker vi för att bada i en blå lagun som för tillfället inte alls var blå, men som hade jättevarmt vatten och jag hade kunnat stanna där hela dagen. Men icke. Var tvungna att köra tillbaka för att hinna med färjan. Somnar nästan på väg tillbaka.
Dag sex. Checkar ut vid tio, drar runt på stan ett tag, shoppar lite och äter lunch. Tar oss ut till flygplatsen rätt tidigt, vi har ändå inget för oss och flyger ett extremt kallt flygplan hem. Fick be om filt, och hon var tvungen att gå och leta efter en. Om de börjar få brist på filtar tycker man ju att de kan börja gissa att det kanske är lite för kallt ombord..
Men det var en jättebra semester, känns häftigt att äntligen fått se Australien. Och inga spår från översvämningen överhuvudtaget. Inte ens ute i förorterna. Fantastiskt. De måste ha gjort ett grymt bra jobb. Men det var faktiskt lite för varmt och fuktigt. Mamma hade antagligen förvandlats till en blöt pöl. Men eftersom de har det så pass varmt är det AC överallt inomhus, så varje gång du går ut från en butik är det som att gå in i en vägg. Bilder kommer nog i ett eget inlägg, det här blev alldeles för långt ändå.
söndag 26 december 2010
Jul
Julen har kommit och gått, och faktum är att jag haft en hel del hemlängtan. Jag menar, jag älskar att vara här, jag mår verkligen bra av sol och värme och skulle inte för en sekund vilja befinna mig i kyla och mörker, men just över jul kändes det. Det enda stället jag ville vara på var i Sverige, tillsammans med min familj och fira jul på riktigt. För det är inte jul på ritkigt när det är 25 grader och man äter grillat. Förra året var okej, för då var det nytt och spännande och annorlunda. I år visste jag vad som väntade och det var inte vad jag ville. Men det gick ju bra ändå.
Vi började på julaftons eftermiddag med att åka hem till min värdfamilj, leka med barn och lämna julklappar. Med mig hade jag svenska köttbullar och senare på kvällen åt vi middag tillsammans. Jag älskar den familjen. De är min egen familj, de är så extremt varma och kärleksfulla och allt är så naturligt när jag är där. Jag märker verkligen att de ser mig som en av sina egna, de behöver inte anstränga sig eller behandla mig som en gäst. Och jag känner det i kramarna och pussarna jag får. Och jag känner det i kärleken från barnen.
Juldagen firade vi hemma hos Jarrods mamma tillsammans med hennes partner och Jarrods bröder med respektive. Öppnade julklappar redan klockan elva! Herregud! Men jag fick så fina saker, speciellt från er där hemma i Sverige, trots att jag sagt att jag inte ville/skulle ha något. Stefan, Karin och mamma; tack snälla fina. Att ni betalar våra biljetter till Australien uppskattas enormt av både mig och Jarrod, och Jarrods mamma tyckte det var väldigt snällt också. Pappa och Kerstin, er "Svenska för Jarrod" var nog den present som drog flest skratt, helt klockren! Och Farmor, tack för duschkrämen (såklart i en kaffefiltersförpackning!) och boken. Jag önskar jag kunde varit i Sverige och firat tillsammans med alla er.
Juldagen fortsatte med stor lunch (majskolvar bland annat), badminton, volleyboll och även en uppblåsbar pool som vi fyllde med alldeles för kallt vatten. En mysig dag där vi umgicks och hade trevligt. Inte alls vad jag är van vid, men jag har lärt mig att öppna mina ögon och ta in hur andra firar jul. Allt är inte som hemma i Svedala, direkt.
Längst ner ser ni min bästa present från Jarrod. En rosa klocka! Matchar min ipod.
Vi började på julaftons eftermiddag med att åka hem till min värdfamilj, leka med barn och lämna julklappar. Med mig hade jag svenska köttbullar och senare på kvällen åt vi middag tillsammans. Jag älskar den familjen. De är min egen familj, de är så extremt varma och kärleksfulla och allt är så naturligt när jag är där. Jag märker verkligen att de ser mig som en av sina egna, de behöver inte anstränga sig eller behandla mig som en gäst. Och jag känner det i kramarna och pussarna jag får. Och jag känner det i kärleken från barnen.
Juldagen firade vi hemma hos Jarrods mamma tillsammans med hennes partner och Jarrods bröder med respektive. Öppnade julklappar redan klockan elva! Herregud! Men jag fick så fina saker, speciellt från er där hemma i Sverige, trots att jag sagt att jag inte ville/skulle ha något. Stefan, Karin och mamma; tack snälla fina. Att ni betalar våra biljetter till Australien uppskattas enormt av både mig och Jarrod, och Jarrods mamma tyckte det var väldigt snällt också. Pappa och Kerstin, er "Svenska för Jarrod" var nog den present som drog flest skratt, helt klockren! Och Farmor, tack för duschkrämen (såklart i en kaffefiltersförpackning!) och boken. Jag önskar jag kunde varit i Sverige och firat tillsammans med alla er.
Juldagen fortsatte med stor lunch (majskolvar bland annat), badminton, volleyboll och även en uppblåsbar pool som vi fyllde med alldeles för kallt vatten. En mysig dag där vi umgicks och hade trevligt. Inte alls vad jag är van vid, men jag har lärt mig att öppna mina ögon och ta in hur andra firar jul. Allt är inte som hemma i Svedala, direkt.
Längst ner ser ni min bästa present från Jarrod. En rosa klocka! Matchar min ipod.
Missa nu inte inlägget här under! Det innehåller en hel del bilder och lite andra spännande saker!
Bildkavalkad!
Bilder utan bildnummer, för det lyckades (hade inte tålamod) jag inte ordna (ni får räkna bilderna själva). Numren finner ni längst ner i inlägget, med en festlig förklaring till varje bild! Oh så fyndigt.
1. Förvirrad och chockad pojkvän.
1. Förvirrad och chockad pojkvän.2. Världens bästa kram, kanske?
3. Jack Johnson. Underbart bra konsert, och den blev extra bra då han hade jeans och flip-flop på scen. Och pianisten hoppade (ja, han gav sig upp och dansade lite ibland) runt i bara strumplästen. Och basisten rappade hard-core i en sång. Trots att Jack Johnson är så långt från rap man kan komma.
4. Firade jul hos Jarrods pappa med rosa tema. På bilden Jarrods ena storebror med flickvän.
5. Jag och Jarrod efter att ha öppnat det mystiska paketet jag fick med mig från pappa och Kerstin. Det var en adventskalender, men istället för bilder eller choklad i luckorna, var det i den första ett litet rådjur som vi döpte till Isabella. I resterande luckor var det leksaker och tillbehör till henne, och fick till och med en fågelkompis! Har varit dagens höjdpunkt varje dag!
6. 300 meter in på vandringen upp till The Pinnacles. Jag visste vid det här laget INTE vad jag hade att vänta. Men det blev jag snart varse. Trappsteg uthuggna i sten. Och inga små steg, utan jättekliv. I två och en halv timme, för att sluta på 600 meters höjd i en stuga där vi skulle spendera natten. Vilade ett par timmar, för att sen bestiga de sista 200 höjdmeterna upp till själva Pinnacles, och det var fan nästan lika jobbigt som de första 600.
7. Utsikt.
8. Kvällen i stugan (där det fanns våningssängar för 80 personer, men natten vi var där var vi ungefär tio stycken). Stugvärden kom och varnade för att det var risk för "heavy rain" under natten, och om det var illa kunde vi behöva stanna kvar nästa dag. Här fick jag panik, vi hade ju bara lagom mat till en natt! Men det ordnade sig, vi gav oss av tidigt på morgonen (efter klartecken från stugvärden) och blev inte översvämmade på vägen ner.
9. Har varit och hängt med min värdfamilj en del. Oj vad jag trivs där och herregud vad Theo är ett roligt barn. Skrattar konstant när jag är med honom, han är så knäpp.
Det här var ett listigt (ho ho ho vilken rolig ordvits) inlägg, men jag planerar att skriva ett till nu på en gång, för att sammanfatta det som hänt efter dessa bilder (typ jul), eftersom jag inte fick lägga till fler bilder i det här inlägget.. Där kommer även en del tack delas ut, och kanske ett par av mina fina julklappar jag fått avslöjas! Väl mött i nästa inlägg!
torsdag 16 december 2010
Mega-update
Här kommer ett antagligen jättelångt inlägg som ingen kommer orka läsa. Men nu har jag varit i NZ i två veckor och faktiskt hunnit med en del. Som till exempel:
Åka flygplan. Resan gick väldigt bra, lyckades sova typ sju timmar mellan Frankfurt och Singapore, och ytterligare en timme mellan Singapore och Sydney. I Sydney fick vi snällt vänta på att bli avsläppta, eftersom det fanns en person som var sjuk (jag gissar att detta var samma person som ungefär två timmar in i flighten mot Singapore i princip bars av två män genom planet, kritvit. Jag har aldrig sett någon så blek, jag trodde seriöst hon var död. All flygpersonal började behandla henne och efter någon timme var hon fortfarande lika blek, men i alla fall vaken). Men karantänfolk kom och tog av henne från planet först, sen fick vi andra gå av. På Sydneys flygplats åt jag världens godaste ceasarsallad.
Komma hem. För det var exakt så det kändes. Att komma hem igen. Jag skuttade in i garaget som var öppet (efter att ha hängt med Ronja ett par timmar hemma hos henne) och hade kramkalas med Robert. Lola blev extremt glad över att se mig, Theo inte lika. Han var nog mest förvirrad, men efter en minut var han överallt och pratade och pratade. Oj vad stor han har blivit. Åt god middag, pratade om allt mellan himmel och jord och jag bara trivdes så himla bra. Sov i den skönaste sängen i världen (sängen i gästrummet), vaknade morgonen efter och lekte med Theo medan alla andra sov.
Överraskat en pojkvän. Robert hade bett honom och hans vän Dylan att komma vid halv tio-tiden. Vid ungefär kvart över nio ringer det på dörren, Dorina (den nya au pairen) står beredd med kamera och jag öppnar dörren till en stum pojkvän som bara pekar på mig. Efter kanske 30 sekunders förvirring och pekande kramas vi länge, länge. Flera timmar senare förstår han fortfarande inte att jag är tillbaka.
Solat och badat. Har dock bara hunnit till stranden en gång, men det var hur kul som helst! Höga vågor och svart sand. Surfade på en body board för första gången, vilket också var roligt, även om jag blev helt omkullkastad av vågorna.. Och sen vi flyttade in hos Jarrods pappa badar vi nästan varje dag, floden går precis vid tomten så det är bara hoppa i när det är högvatten. Nu har jag även fått användning av den krokodil jag fick i födelsedagspresent för ett bra dag sen, den flyter vi på. Har fått lite färg, men den kroppsdel som är brunast är nog mina knän..
Haft övernattning. Jarrod skulle ut på krogen med sina killkompisar, och jag fick inte följa med, så jag åkte hem till Ronja. Som inte var hemma. Så jag hittade extranyckeln som var gömd i trädgården och gick in och chillade tills hon kom hem. Jag fick i uppdrag att cykla till supermarket för att inhandla hummus och vin till den kommande middagen. Jag hittade inget supermarket så jag kom tillbaka tomhänt. Fick ta bilen istället, och instruktioner om att ta höger vid rödljusen. Det var bara det att när man tog höger, så hamnade man ju på motorvägen. Jättedumt. Men jag hittade till slut, och sen åkte vi hem till lite annat folk och lagade middag och såg på Alladin. Sen sov jag över hos Ronja, vi åt världens godaste frukost, som förr i tiden.
Planerat och genomfört ett första äventyr. Vandring. Men det får bli ett eget inlägg, annars blir det här alldeles för långt. Jag skriver nog det imorgon. Men jag kan skvallra om att det kommer innehålla en hel del drama! 800 meter över havet, stegar, trappsteg, vadande i floder, risk för översvämning, odrickbart vatten, och en hel massa svett!
Det här får räcka som uppdatering för tillfället. Klockan är kvart i nio och eftersom jag (till skillnad från vissa andra) inte sov på eftermiddagen, är jag ganska trött efter senaste dygnens äventyr. Jag satsar på att få upp lite bilder också, jag har en hel del väldigt bra i kameran.
Hur har ni det i Sverige? :)
Åka flygplan. Resan gick väldigt bra, lyckades sova typ sju timmar mellan Frankfurt och Singapore, och ytterligare en timme mellan Singapore och Sydney. I Sydney fick vi snällt vänta på att bli avsläppta, eftersom det fanns en person som var sjuk (jag gissar att detta var samma person som ungefär två timmar in i flighten mot Singapore i princip bars av två män genom planet, kritvit. Jag har aldrig sett någon så blek, jag trodde seriöst hon var död. All flygpersonal började behandla henne och efter någon timme var hon fortfarande lika blek, men i alla fall vaken). Men karantänfolk kom och tog av henne från planet först, sen fick vi andra gå av. På Sydneys flygplats åt jag världens godaste ceasarsallad.
Komma hem. För det var exakt så det kändes. Att komma hem igen. Jag skuttade in i garaget som var öppet (efter att ha hängt med Ronja ett par timmar hemma hos henne) och hade kramkalas med Robert. Lola blev extremt glad över att se mig, Theo inte lika. Han var nog mest förvirrad, men efter en minut var han överallt och pratade och pratade. Oj vad stor han har blivit. Åt god middag, pratade om allt mellan himmel och jord och jag bara trivdes så himla bra. Sov i den skönaste sängen i världen (sängen i gästrummet), vaknade morgonen efter och lekte med Theo medan alla andra sov.
Överraskat en pojkvän. Robert hade bett honom och hans vän Dylan att komma vid halv tio-tiden. Vid ungefär kvart över nio ringer det på dörren, Dorina (den nya au pairen) står beredd med kamera och jag öppnar dörren till en stum pojkvän som bara pekar på mig. Efter kanske 30 sekunders förvirring och pekande kramas vi länge, länge. Flera timmar senare förstår han fortfarande inte att jag är tillbaka.
Solat och badat. Har dock bara hunnit till stranden en gång, men det var hur kul som helst! Höga vågor och svart sand. Surfade på en body board för första gången, vilket också var roligt, även om jag blev helt omkullkastad av vågorna.. Och sen vi flyttade in hos Jarrods pappa badar vi nästan varje dag, floden går precis vid tomten så det är bara hoppa i när det är högvatten. Nu har jag även fått användning av den krokodil jag fick i födelsedagspresent för ett bra dag sen, den flyter vi på. Har fått lite färg, men den kroppsdel som är brunast är nog mina knän..
Haft övernattning. Jarrod skulle ut på krogen med sina killkompisar, och jag fick inte följa med, så jag åkte hem till Ronja. Som inte var hemma. Så jag hittade extranyckeln som var gömd i trädgården och gick in och chillade tills hon kom hem. Jag fick i uppdrag att cykla till supermarket för att inhandla hummus och vin till den kommande middagen. Jag hittade inget supermarket så jag kom tillbaka tomhänt. Fick ta bilen istället, och instruktioner om att ta höger vid rödljusen. Det var bara det att när man tog höger, så hamnade man ju på motorvägen. Jättedumt. Men jag hittade till slut, och sen åkte vi hem till lite annat folk och lagade middag och såg på Alladin. Sen sov jag över hos Ronja, vi åt världens godaste frukost, som förr i tiden.
Planerat och genomfört ett första äventyr. Vandring. Men det får bli ett eget inlägg, annars blir det här alldeles för långt. Jag skriver nog det imorgon. Men jag kan skvallra om att det kommer innehålla en hel del drama! 800 meter över havet, stegar, trappsteg, vadande i floder, risk för översvämning, odrickbart vatten, och en hel massa svett!
Det här får räcka som uppdatering för tillfället. Klockan är kvart i nio och eftersom jag (till skillnad från vissa andra) inte sov på eftermiddagen, är jag ganska trött efter senaste dygnens äventyr. Jag satsar på att få upp lite bilder också, jag har en hel del väldigt bra i kameran.
Hur har ni det i Sverige? :)
lördag 4 december 2010
Summer again
Nu ar jag tillbaka i sommarvarme och kiwi-land, men min dator vill inte fungera med internetsladden hemma hos Jarrod, sa ett ordentligt inlagg far vanta.. Men det ar underbart att vara tillbaka, nar jag skuttade in i garaget hos min vardfamilj i tisdags eftermiddag, dar Robert stod och jobbade, kunde jag inte kanna annat an total gladje. Det huset ar verkligen mitt hem, och den familjen ar verkligen min familj. Sa mycket karlek och sa naturligt. Underbart.
Att sen overraska Jarrod var roligt ocksa, han blev valdigt glad. Vi har bara umgatts sa mycket som mojligt de har dagarna, knappt slappt varandra mer an nagra meter ifran..
Jag trivs har, och jag hoppas ni har det bra dar hemma ocksa! Snart kommer forhoppningsvis ett inlagg med svenska bokstaver ocksa...
fredag 22 oktober 2010
Det svåraste i livet; avsked
Theo låg i sin säng och ville inte riktigt sova, låg och ropade "bye, bye Ceeelia". Jag hade fått en lång kram och en puss innan han gick och la sig. Jag tror ändå inte riktigt han förstod att jag inte skulle komma tillbaka. Hela familjen hade ätit en mysig middag, men jag kunde inte äta så mycket. Min mage gjorde alldeles för ont, för jag visste vad som skulle göras om mindre än en timme. Avsked. Det värsta jag vet.
Robert bar min resväska, Jarrod min ryggsäck och Lola min jacka. Jag började med att krama Lola, men hon ville spara sin kram till sist "so we can have the longest one". Börjar istället med Nikki som står bredvid henne, tårarna rinner ned för bådas kinder och jag kan inte säga så mycket, men hon viskar fina ord i mitt öra, bland annat "it feels like my oldest child is leaving home..". Kramar den nya au pairen, önskar henne lycka till med barnen och ber henne ta väl hand om dem. Kindpussas med Robert och kramar sen honom hårt och kan inte säga så mycket här heller. Bara Lola kvar. Min fina, lilla tjej. Hon omfamnar mig hårt, hårt och jag känner hur hon gråter. Likaså gör jag. Vi kramas länge, länge, men jag vet att vi måste släppa taget. Lösgör henne, pussar henne på pannan och sätter min panna mot henne, berättar för henne att jag alltid kommer älska henne, och att hon ska ge Theo en puss från mig imorgon bitti. Hon gråter och nickar bara. Jag ser i hennes ögon hur ledsen hon är. Jag hoppas hon såg i mina ögon hur ledsen jag var.
Snabbspola till avgångshallen på flygplatsen.
Två händer som håller hårt, klockan som närmar sig 21:00 och två ledsna ögonpar som tittar på varandra, vet att det är dags. Vet att stunden de fruktat har kommit. Att skiljas åt. Att gå iväg, ensamma. Åt två olika håll. Hon gråter i hans omfamning, kramar så hårt, tar in alla intryck. Vill minnas hans lukt, vill minnas hur hans händer känns, vill minnas allt. Vill egentligen inte minnas alls, utan vill ha det alltid. Vet att hon borde gå, vet att de inte kan ta farväl för alltid, även om hon skulle vilja. Skjuter honom ifrån sig, tar ett djupt andetag, säger med gråt i rösten "I love you", en sista kyss och sen vänder hon sig om och går iväg. Kvar står han. Tittar efter den han älskar, ser henne försvinna runt hörnet. Och hon kommer inte tillbaka. Han gråter i bilen på väg hem. Ensam. Hon gråter i kön till security. Ensam.
Robert bar min resväska, Jarrod min ryggsäck och Lola min jacka. Jag började med att krama Lola, men hon ville spara sin kram till sist "so we can have the longest one". Börjar istället med Nikki som står bredvid henne, tårarna rinner ned för bådas kinder och jag kan inte säga så mycket, men hon viskar fina ord i mitt öra, bland annat "it feels like my oldest child is leaving home..". Kramar den nya au pairen, önskar henne lycka till med barnen och ber henne ta väl hand om dem. Kindpussas med Robert och kramar sen honom hårt och kan inte säga så mycket här heller. Bara Lola kvar. Min fina, lilla tjej. Hon omfamnar mig hårt, hårt och jag känner hur hon gråter. Likaså gör jag. Vi kramas länge, länge, men jag vet att vi måste släppa taget. Lösgör henne, pussar henne på pannan och sätter min panna mot henne, berättar för henne att jag alltid kommer älska henne, och att hon ska ge Theo en puss från mig imorgon bitti. Hon gråter och nickar bara. Jag ser i hennes ögon hur ledsen hon är. Jag hoppas hon såg i mina ögon hur ledsen jag var.
Snabbspola till avgångshallen på flygplatsen.
Två händer som håller hårt, klockan som närmar sig 21:00 och två ledsna ögonpar som tittar på varandra, vet att det är dags. Vet att stunden de fruktat har kommit. Att skiljas åt. Att gå iväg, ensamma. Åt två olika håll. Hon gråter i hans omfamning, kramar så hårt, tar in alla intryck. Vill minnas hans lukt, vill minnas hur hans händer känns, vill minnas allt. Vill egentligen inte minnas alls, utan vill ha det alltid. Vet att hon borde gå, vet att de inte kan ta farväl för alltid, även om hon skulle vilja. Skjuter honom ifrån sig, tar ett djupt andetag, säger med gråt i rösten "I love you", en sista kyss och sen vänder hon sig om och går iväg. Kvar står han. Tittar efter den han älskar, ser henne försvinna runt hörnet. Och hon kommer inte tillbaka. Han gråter i bilen på väg hem. Ensam. Hon gråter i kön till security. Ensam.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)