Mitt år i Nya Zeeland har förändrat mig. Utan tvekan. Jag tänker annorlunda nu, jag har lärt känna mig själv och jag har hittat och tagit fram många väldigt bra sidor i mig själv, och delat med mig av dem till andra människor. Och de har uppskattat det. Jag har lärt mig att ta tag i konflikter och missförstånd på en gång, istället för att vänta. Jag har lärt mig att ta emot kärlek, och förstå att jag är värd den, att den är riktad till mig för att jag är den jag är. Jag har lärt mig att ge kärlek, att öppet visa min uppskattning och säga fina saker, som ofta är de svåraste att säga. Jag har lärt mig att ta ansvar på en helt annan nivå än tidigare, jag har varit och blivit en vuxen person.
Jag har pratat med ofantligt många nya människor, och satt mig själv i situationer där jag inte varit trygg, men som jag övervunnit och gått segrande ur. Jag har testat nya saker och jag har utmanat mig själv som aldrig förr; både adrenalinmässigt och psykiskt. Jag har insett vad som faktiskt är viktigt i livet; vänner och familj. Jag har insett vilka som verkligen betyder något, och jag har skaffat mig nya oersättliga människor i mitt liv. Jag har blivit en del av en familj som tagit emot mig med öppna armar, och som gjort mitt år helt underbart.
Det är ganska stora förändringar som skett inuti mig, framför allt tankemässigt. Jag ser framtiden och nuet, istället för det som varit. Jag har blicken stadigt riktad framåt, istället för att hela tiden snegla bakåt och må dåligt över det som redan varit. Därför bestämde jag mig att det är värt något extra, något mer än ett minne inuti mig. Så det blev ett minne utanpå, också.
En silverfern. En speciell sorts ormbunke som finns här i Nya Zeeland, vilken är grön på ovansidan, men vänder man på den så är bladen silvriga. Silverfern är väldigt karakteristisk för Nya Zeeland, du ser den överallt, företag använder den i loggor, sportlagen har den i sina emblem. För mig står den för hur jag växt det här året. Hur jag mognat och insett tjusningen med livet; att leva det fullt ut.
10 kommentarer:
Snyggt!
Very nice ;D Hur ont gjorde det att tatuera sig där?
Väldigt väldigt fint <3
Åh, jag tänkte ju också tatuera en sån, men blev aldrig av. =o(
Jätte snyggt!! Vart gjorde du den?
Det tar sin tid att mogna och hitta sig själv. Det är en process som aldrig tar slut, vissa kommer längre är andra i denna process och har insikten att man blir aldrig klar bara bättre. Medans en del tycker att dom är ofelbara och ser bara sin nästas tillkortakommanden, dessa är det synd om. Dom får aldrig uppleva den inre resan och se vilka möjligheter man har som människa.
Kramar
Carro; helt SJUKT ont. Herregud. Hade bitmärken på armen/fingrarna efteråt.. Tog en dryg timme, och nästan lika smärtsamt hela tiden. Tänkte i början att jag skulle vänja mig, men icke. Jätteont, är ordet ^^
Moa; gjorde den i Albany (och alla som jag säger det till reagerar med; albany?!.. Inget bra rykte där inte) på samma ställe som Jarrod gjorde sin. Billigt (900 svenska) och proffsigt :)
Vad kul! Och vad härligt att höra hur fint du tänker. Way to go Cissi!
Det som är kvar att göra nu är väl bara att lära dig en haka som du kan framföra när du kliver ut i ankomsthallen på Arlanda! DET skulle vara roligt!
Märkte ni av jordbävningen hos dig?
Men Haka är ju en välkomstdans, så är det någon som ska lära sig den är det väl de som är på arlanda när jag kommer! :o
Nejdå, inte alls. Men tydligen kändes den lite längst ner på nordön.. Men nordön är ganska riskfritt när det gäller jordbävningar
Skicka en kommentar