Jag har dag när ni har natt, jag har sommar när ni har vinter och det vanligaste trädet är palmer. Livet är annorlunda här i Nya Zeeland, och det är vad som kommer att återges i den här bloggen. Skratt, tårar och kärlek står högt på listan. Följ med på mitt äventyr.
tisdag 8 juni 2010
AWESOME!
(Fullständig rapport från Queenstown och Alexandra med bilder och videos kommer förhoppningsvis imorgon, till dess får ni hålla till godo med den här bilden)
6 kommentarer:
Majvor
sa...
Åh, fy sjutton vad högt! Och jäklar vad modig du är!
Va??!! Är du som hoppar, fan hade jag vetat att detta skulle bli allvar så..... Jag hade alrig gjort detta, jag hade kunnat bettat på att du inte skulle tordas. Vilka gener har du begåvats med?? Men vilket fall som helst, snyggt och modigt, snacka om att övervinna rädslor. Puss/Kram Pappa
Maran var det i särklass jobbigaste jag gjort. Jag hade så ont i hela kroppen när jag kom i mål att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag stapplade ut från stadion mot Östermalms IP, och väl där möttes man av en trappa! Du skulle ha sett synen när vi tog oss ner för den. Vi måste sett ut som 90 åriga gubbar och gummor... Det var knappt så benen bar.
Själva loppet gick bra fram till ca 33 km. Efter det blev det en kamp mot både klockan och mig själv, men jag lyckades hålla så pass hög fart att jag klarade 4h! Mycket tack vare härlig support längs vägen. Både från Karin (som jag dock missade vid tre tillfällen) och Mamma och Farmor!
Jag får berätta utförligare sedan. Är du kvar på sydön eller har du kommit "hem"?
(Fullständig rapport från Queenstown och Alexandra med bilder och videos kommer förhoppningsvis imorgon, till dess får ni hålla till godo med den här bilden)
6 kommentarer:
Åh, fy sjutton vad högt! Och jäklar vad modig du är!
Jag får handsvett bara av att titta. Fy. Du är modig!
Va??!!
Är du som hoppar, fan hade jag vetat att detta skulle bli allvar så.....
Jag hade alrig gjort detta, jag hade kunnat bettat på att du inte skulle tordas. Vilka gener har du begåvats med??
Men vilket fall som helst, snyggt och modigt, snacka om att övervinna rädslor. Puss/Kram
Pappa
Jag har också varit duktig, men inte lika modig (snarare korkad...). Kolla den här länken
http://results.marathon.se/2010/index.php?content=detail&fpid=search&id=0000171386F5940000014E45&lang=SE&event=STHM&ageclass=
Jag är nöjd iaf.!
Ja! Jag har undrat hur det gått för dig på marathon. Hur jobbigt var det på en skala?
Maran var det i särklass jobbigaste jag gjort. Jag hade så ont i hela kroppen när jag kom i mål att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag stapplade ut från stadion mot Östermalms IP, och väl där möttes man av en trappa! Du skulle ha sett synen när vi tog oss ner för den. Vi måste sett ut som 90 åriga gubbar och gummor... Det var knappt så benen bar.
Själva loppet gick bra fram till ca 33 km. Efter det blev det en kamp mot både klockan och mig själv, men jag lyckades hålla så pass hög fart att jag klarade 4h! Mycket tack vare härlig support längs vägen. Både från Karin (som jag dock missade vid tre tillfällen) och Mamma och Farmor!
Jag får berätta utförligare sedan. Är du kvar på sydön eller har du kommit "hem"?
Skicka en kommentar