Det känns inte som att det är någonting som händer här i Auckland. Jag har ingenting att skriva om, riktigt. Trots att det såklart händer saker hela tiden.
Kickboxades idag för första gången här i NZ, och oj vad skönt det var att ta ut lite energi och aggressioner! Stackars Ronja fick ta emot mina jättehårda sparkar, men hon stod upp bra. (Jag sparkade alltså inte rakt på henne, utan på en mits). Lola hade födelsedagskalas i lördags och jag hängde med halvvägs. Från fika här hemma (där Theo för övrigt valde att klättra upp i mitt knä, trots närvaro av både mamma och pappa och Lola (och en massa andra barn, såklart) och det gjorde mig väldigt glad) till Clip n Climb för lite klätterväggar. Halvkul.
Jag känner mig rätt värdelös som au pair för tillfället. Jag vet inte riktigt varför, men det känns bara som att jag inte gör någon nytta. Jag vet att det inte är så, men jag har inte mått helt hundra den här veckan, vilket gör att tankarna börjar snurra mer och fortare än vad de brukar. Och många av dem handlar om Sverige, vilket såklart gör mig ofokuserad på vad jag har här och vad jag fortfarande jobbar med. Jag måste börja leva i nuet igen, det gick ju så bra nyss. Men åtta veckor är så himla kort tid och ni anar inte vilket känslokaos det är och kommer vara inuti mig. Det bästa är nog egentligen att inte tänka på det än. Skjuta det framför mig, tills det är försent. Tills jag redan sitter på planet påväg till Sverige.
Nej, jag har verkligen ingenting att skriva om.. Kan någon berätta något kul i kommentarsfältet kanske?
Kickboxades idag för första gången här i NZ, och oj vad skönt det var att ta ut lite energi och aggressioner! Stackars Ronja fick ta emot mina jättehårda sparkar, men hon stod upp bra. (Jag sparkade alltså inte rakt på henne, utan på en mits). Lola hade födelsedagskalas i lördags och jag hängde med halvvägs. Från fika här hemma (där Theo för övrigt valde att klättra upp i mitt knä, trots närvaro av både mamma och pappa och Lola (och en massa andra barn, såklart) och det gjorde mig väldigt glad) till Clip n Climb för lite klätterväggar. Halvkul.
Jag känner mig rätt värdelös som au pair för tillfället. Jag vet inte riktigt varför, men det känns bara som att jag inte gör någon nytta. Jag vet att det inte är så, men jag har inte mått helt hundra den här veckan, vilket gör att tankarna börjar snurra mer och fortare än vad de brukar. Och många av dem handlar om Sverige, vilket såklart gör mig ofokuserad på vad jag har här och vad jag fortfarande jobbar med. Jag måste börja leva i nuet igen, det gick ju så bra nyss. Men åtta veckor är så himla kort tid och ni anar inte vilket känslokaos det är och kommer vara inuti mig. Det bästa är nog egentligen att inte tänka på det än. Skjuta det framför mig, tills det är försent. Tills jag redan sitter på planet påväg till Sverige.
Nej, jag har verkligen ingenting att skriva om.. Kan någon berätta något kul i kommentarsfältet kanske?
5 kommentarer:
Nu känn smitt liv rätt grått då jag inte har något roligt att berätta.
Jag och Jon kör första flyttlasset imorgon :D
Något kul? Att jag som vanligt inte kommer ihåg själva historien eller poängen när jag ska berätta en rolig historia? Men skrattar jättemycket själv för jag vet ju att den är kul.
Skulle berätta en sån igår på fikat men det gick ju åt skogen förstås. Kan du den? Två killar på en pissoar varav den ena är kändis tror jag. Iaf är det någon som vrider sig och kissar på den andre. Vad det nu är för kul med det, men själv historien ÄR rolig!
Jag kan berätta att jag blev faster igår =) Roger och Ella fick en liten kille! =D
Längtar tills du kommer hem <3
Jag kan berätta att farmor är här nere och hälsar på. Skall till Elisabet i Linköping och äta lunch sedan till Toras grav med lite blommor.
Kycklingarna har fått punkfrissa och blivit stora, ser rätt kul ut när de ska ligga under hönan för att sova. Hon får stå upp och sova.
Sedan har jag satt dit några sjöfyllon, vi missade en han körde rätt upp på land.
Kramar
Skicka en kommentar