Onsdag morgon

Idag är en sån dag som man bara vill ligga inomhus inkurad i en filt, och det är nog vad jag tänker göra också. Det blåser och regnar ute, och är inte trevligt överhuvudtaget. Till skillnad från i förrgår när det var 20 grader varmt och solsken.

Inatt sov jag i elva och en halv timme. Gick och la mig klockan åtta för att få bukt med min trötthet, och visst, jag kände mig hyfsat utvilad när jag vaknade imorse, men nu är jag lika trött igen. Herregud, vad kräver min kropp av mig egentligen? Och nu på morgonen pratade jag med Johanna på Skype i en timme, med videosamtal. Hur kul som helst! Det är så fint när du har vänner som du inte har pratat med på hur länge som helst, men när man väl pratar så är det som det alltid varit.

Igår var jag på Mt Eden tillsammans med Ronja och Nancy, och deras barn. Blåsigt, men roligt. Det är sån skillnad på fyraåringar och tvååringar.. Både positivt och negativt. Haha.

Vilket hattigt inlägg det blev. Jag har egentligen inget vettigt att skriva, förutom att jag fortfarande längtar till första helgen i juni. Och till Stefan; maila mig om hur mycket pengar det var i kuvertet och om du har något sorts kvitto på att du skickat det (när jag skickar paket härifrån får jag ett kvitto som jag behåller tills jag vet att det kommit fram), så ska jag snacka med tullen och framförallt posten här, för jag tror det var de som hade öppnat paketet, för det var igentejpat med tejp som det stod NZ post på. Skitförbannad blev jag när jag läste vad som måste ha hänt, att någon girig typ snott kuvertet. De kunde i alla fall ha lämnat kvar brevet..

Juni juni juni

Jag skulle behöva en riktigt lång sovmorgon. Jag är helt slut, hela tiden. Det är ingen tid på dygnet som jag känner mig pigg och utvilad, allra minst när jag vaknar. Jag vet inte vad det är, jag har en känsla av att det kan vara på grund av att förra veckan var väldigt känslomässigt laddad, och att min kropp reagerar med att vilja sova. Men jag har inte sovit ut än, trots att det varit helg. Och sova ut lär jag inte få göra förrän andra helgen i juni, gissar jag. För i hela maj kommer jag jobba hur mycket som helt, både Nikki och Robert har jobb på gång, och de filmar samtidigt. Och sen, efter allt och som tack för att jag kommer ha jobbat så mycket, åker jag till Queenstown och Lucía i fyra dagar! Nikki ska dessutom betala flygbiljetten. Och eftersom Lucía är skyldig mig pengar från när vi var i Kaikoura, kommer det bli en billig semester :) Jag längtar redan!

Det var mors dag igår, men jag hann inte blogga. Tänkte blogga när vi hade lagt oss, men jag var alldeles för trött, så en mors dag-hälsning kommer här istället! Hoppas Stefan uppvaktade dig mer personligt än jag, och att du fick några fina blommor eller kanske en chokladask :) Själv spelade jag fotboll (vi vann med 1-0), var barnvakt och hängde med Jarrod. En ganska trevlig söndag faktiskt.

Mamma frågade efter bild på Theo sen han klippt sig. Här har ni honom, utan fina lockar i nacken =/

Förresten, Stefan; nej, det var inget orange kuvert med elefanter på i paketet jag fick av er.. Vad hade ni stoppat i det kuvertet egentligen? För tullen hade öppnat paketet och i så fall har de beslagtagit kuvertet! :o

Tiden går fort när man har roligt

Sju månader är en lång tid, men det har gått så himla fort. Det var sju månader sen jag senast såg svensk mark. Sju månader sen jag kramade mina finaste vänner, sju månader sen jag åt middag med hela familjen, sju månader sen jag var i Nyköping, sju månader sen jag åkte tunnelbana.

Sju månader sen jag hade ett helt äventyr framför mig. Nu lever jag äventyret, och jag älskar det lika mycket fortfarande. Även om jag börjar känna mig lite stressad, det är "bara" fem månader kvar, och jag har så mycket kvar som jag vill se och uppleva. Men jag tror i alla fall att jag bestämt mig för hur jag vill göra när dagen i oktober kommer då jag måste lämna landet. Jag tänker åka tillbaka till Sverige (för jag saknar Sverige, jag kan inte säga annat. Jag har inte hemlängtan, jag saknar bara det som är familiärt och vanligt, även om jag antagligen kommer tröttna på det ganska snart) i oktober, vara hemma ett par månader och förhoppningsvis jobba, för att sen åka tillbaka hit i mitten av December för att stanna i ytterligare tre månader och bo med Jarrod och ha sommar igen. Just nu känns det som en väldigt bra plan, även om det kommer bli en utmaning att vara borta från Jarrod i mer än en månad.. Och vad som ska hända efter de där tre månaderna är omöjligt att säga, jag har verkligen ingen aning. Jag antar att framtiden får utvisa.

Om jag överlever till oktober, vill säga. Imorse när jag vaknade var det helt sinnessjukt kallt inomhus. Jag FÖRSTÅR verkligen inte hur de kan leva såhär.. Nu är det ändå mitt på dagen, men det är fortfarande svinkallt, jag har jeans och tjocktröja och skor på mig men fryser ändå. Och det är inte ens vinter ännu. Men jag har köpt en ny beanie, hur snygg som helst. Nya jeans har jag också, de är också snygga. Och ikväll ska jag hem till Emelie och äta kinamat.

Jag bet min tunga när du log

Mitt i allt födelsedagsfyllande har det ju varit vardag också. Den har travat på i ganska snabb takt, den har en tendens att göra det. Idag är det lördag och det är maj. Vilket innebär att jag om ganska exakt fem månader måste lämna landet. Jag får bokstavligt talat ont i magen när jag tänker på det. Så därför tänker jag inte tänka alls på det! (Även om orden som Jarrod sa igår när vi sa hejdå gjorde så sjukt ont, just för att jag visste att det var sanningen. "But you know, long distance relationships doesn't work.")

Han är för övrigt och skjuter ankor den här helgen. Jag har i uppdrag att vakta hans bil, den står här utanför. Hur man nu vaktar en bil? Jag menar, om någon gör inbrott är det inte mycket jag kan göra ändå, jag lever ju ett liv också. Om jag inte skulle bo i den under helgen, och det har jag ju ingen lust med. Men vi har lyckats med att träffa varandra varje dag i en vecka, vilket har varit trevligt.

Theo har klippt sig. Eller nej, det har han ju inte såklart. Men Robert har klippt honom. De fina, långa, lockarna är borta. Kaputt. Han är inte lika söt längre. Faktum är att han ser ut som ett litet tjockt barn, och han ser ut som vem som helst. Förut var han ungen som folk tittade på och log åt mig, just för att han var så extremt söt. Nu är han bara en i mängden. Det suger att vara en i mängden.

Jag har bestämt mig för att spendera tid med mig själv den här helgen. Inatt sov jag i tolv timmar, till exempel. Var i och för sig till St Lukes imorse med hela familjen, men snart åker jag in till stan och gör lite seriös shopping. Ikväll ska jag barnvakta, och imorgon har jag match. Ja, på tal om fotboll förrsten. Mitt lag ska på cup, vilket jag såklart tyckte lät hur kul som helst. När är cupen? Nionde oktober. Tre dagar efter jag måste lämna landet. Inte okej. Funderar på att skriva till Immigration och fråga om jag får stanna lite längre.

Och sen jag skrev sist har jag fått ännu fler paket! Fick paket från Stefan och Karin i förrgår, med massa saltgodisar (jag ska tvinga Jarrod att äta dem också!), en bok och ett memory. Memoryt var hur kul som helst, jag och Lola spelade det igår. Och igår fick jag även present från Jarrods pappa och hans flickvän, ett par örhängen.. Jag ska göra dem till ett halsband, tänkte jag.

Födelsedagsfirande

Okej, nu har jag varit 21 år i två dagar, och det är kanske dags för en avrapportering om hur mitt firande har varit. Jag kan varna och säga att det antagligen blir ett ganska långt inlägg, för oj vad jag har blivit firad!

Det började egentligen i lördags, när Jarrod hade en överraskning för mig (som jag i och för sig listade ut på fredagen, men det spelade ingen roll) i form av en familje/födelsedagsmiddag. Hans två bröder med respektive och hans mamma med respektive var alla hemma hos honom när vi kom dit, det bjöds på väldigt god mat och tårta och sång, och jag fick paket! :o Av Jarrods mamma och hennes kille fick jag en stor tränyckel, vilket är väldigt symboliskt här i NZ, eftersom 21 firas väldigt stort här. Av Travis och Emily fick jag ett jättehäftigt fotoalbum.

(På söndagen spelade jag match, vi vann med 3-0 och jag stod i mål. Det var roligt)

På måndagen hade vi födelsedagsmiddag för mig här hemma, eftersom Nikki och Robert skulle iväg på kvällen på min födelsedag. Jag hade valt kycklinggryta typ, en stark rätt med jordnötter i, med ris till middag, och vit choklad cheesecake till efterrätt. Hur gott som helst, och allt åts med levande ljus på bordet, och brasan brinnande i bakgrunden. I present av min värdfamilj fick jag en t-shirt och en greenstone. Greenstone är väldigt känt på NZ, det betyder otur att köpa en till sig själv och de har olika symboler som står för olika saker. Jag fick en KORU (googla för att se bild), vilken står för new beginnings, new life, growth & harmony. Jag tyckte det stämde in väldigt bra. Det var en väldigt mysig kväll, och Jarrod var där också.

När klockan slog 00:00 öppnade jag ett av paketen från Jarrod, som var en ram med bilder på oss i. Väldigt gulligt. På morgonen (på min faktiska födelsedag, alltså) öppnade jag resten av paketen jag hade. Från Jarrod fick jag presentkort så jag kan köpa nya benskydd (och en till sak, men uppenbarligen får jag inte berätta för någon om den, vilket är synd. Det var presenten som fick mig att gråta en skvätt). Av pappa och Kerstin fick jag en bok, svenskt godis och två trisslotter (där jag vann 25 kronor på den ena, woho!). Av Farmor fick jag fem par strumpor, vilket kom väldigt väl till pass. Och dagen efter kom paket från mamma med ytterligare två böcker i! :)

Ja. Så var det att fylla år här på andra sidan jorden. En väldigt bra födelsedag var det, och den blev ännu bättre av att både pappa och Stefan ringde och sa grattis! Det värmde, även om det inte var så långa samtal. Tack för alla gratulationer och presenter, det här kan ha varit en av mina bättre födelsedagar, och då har jag ändå befunnit mig så långt ifrån Sverige som möjligt. Då hoppas jag att ni förstår att jag känner er kärlek, trots att ni är så långt borta.

Soccer (:

Idag kändes fotboll som fotboll ska kännas: fantastiskt! För första gången sen jag kom till den här ön hade jag en riktigt, riktigt bra träning. Allt fungerade, jag sprang som en tok, och jag sprang rätt. Jag fick passningar, jag slog passningar som gav mål, jag öppnade upp ytor, jag blockerade passningar, jag väggade. Allt gick min väg. Och det här var bara på tvåmålet. Innan, när vi gjorde övningar, berömde min tränare mig inför allihopa. Vi slog långpassningar, först i luften och sen längs marken, och han sa att mina var perfekta och precis som de ska vara, när han gick igenom med alla för att förklara teknik. Då kände jag mig glad.

Jag har dessutom börjat komma in i fotbollsspråket på engelska. Wide=gå brett, line=längs sidlinjen, square=in/ut i vinkel. Och sådär. Men min kropp värker på alla möjliga ställen. Mest är det högerfoten som är drabbad. Jag stukade den förra veckan, den är bra, men så fort jag får en smäll eller trampar lite snett går det upp igen, så jag måste hitta någon tejp eller något så jag kan stödja upp den. Sen har folk en tendens att bara stämpla mig på höger fot.

Idag hade jag och Theo matchande mössor! Blårandiga. När jag hämtade honom på day care och han såg min mössa sa han "my hat!". Men det var det ju inte. Folk log åt mig när de såg oss på gatan.

Musiktips: Dukes - Vampiers. (Finns dock inte på Spotify, ni får gå till youtube)

Påfyllning

Jag har ju glömt att berätta. Min garderob har fått tillskott, för ett par veckor sen. Med följande: två tjocktröjor. Två par shorts. En pyjamas (långbyxor och skjorta, ljusblåa. Ser ut som de är stulna från Landstinget..). Ett par vantar. Ett par jeans. En väska.

Och jag betalade inte ett jota!

När Moa hade sin avskedsmiddag var det auktion. Hon och en annan au pair hade en hel del grejer de inte ville ta med sig tillbaka till Sverige, så de gick i arv till oss andra. Vissa grejer går i cirklar, vantarna jag fick till exempel, de hade au pairen som var i min familj för ett år sen. Allt förutom jeansen kommer från avskedsmiddagen. Jeansen fick jag av Jarrod, de är lite långa, men ack så sköna.

Något annat jag fått gratis idag är ett par målvaktshandskar! Min coach sa till mig att gå in i affären Soccer Scene, välja ut ett par och sen inte betala. Så det gjorde jag inte. 325 svenska var de värda, på rea. Jag önskar det kunde vara så varje gång jag var och shoppade..

Ja! Det har jag glömt berätta. De har bytts rum på övervåningen. Lola har fått Theos rum, Theo har fått det gamla gästrummet, och Lolas rum har blivit gästrum. Detta innebär; ingen klampande Lola ovanför mig! Hurra! Lola är jättenöjd med sitt nya rum, hon har fått ett skrivbord. Theo är lite mer förvirrad, han pekar på sitt gamla rum och säger "My room.. Lolas bed..?". Stackarn.