Ny OS-gren!

Jag tror (och hoppas) att jag hittat tillbaka till den underbart bra sömnen jag hade de första tre månaderna i det här landet. Den senaste månaden har jag sovit väldigt dåligt, vaknat flera gånger varje natt och framför allt haft svårt att somna. Men de senaste två nätterna har jag sovit så gott, så gott. Det finns knappt något bättre än att sova bra. Inatt vaknade jag dessutom till, tänkte att klockan antagligen var fyra-fem på morgonen och att jag snart skulle upp. Icke då, den var bara halv tolv! Så himla skönt.

Annars.. Det är ofantligt varmt. Tryckande värme. Men jag klagar inte, inte alls. Jag njuter fullt ut. Det här är det bästa jag vet. Om jag någon gång får obegränsat med pengar ska jag leva i Nya Zeeland från oktober/november till mars/april, och i Sverige resten av året. Jag mår så bra av värmande solstrålar på solbrun hud.

Haha, idag uppfann vi en ny OS-gren, jag och mina "hosties", som jag börjat kalla dem. Host-parents, alltså. OS börjar ju om två dagar (insåg vi), och eftersom mitt förslag om en intern medaljtävling mellan Sverige och Nya Zeeland inte gick igenom (Robert ville inte höra talas om det, eftersom Sverige kommer vinna överlägset, både eftersom vi har dubbelt så många invånare, men även för att Nya Zeeland bara har åtta deltagare med i OS. Hur många Sverige har vet jag inte, men antagligen en hel del fler..) pratade vi om vilka grenar som är roligast. Robert tycker tyvärr att backhoppning är roligast. Jag hatar backhoppning. Pappa vet. Det är som hästhoppning, ungefär. Jag försökte promota skidskytte, men hade ingen aning om vad det hette på engelska, så jag sa "you know, like crosscountry skiing, but they stop and shoot every now and then". Haha, både Nikki och Robert började asgarva och tyckte det skulle bli väldigt spännande "Ah, he's gone!". Så ja, kanske skulle skidskytte bli ännu mer intressant om deltagarna faktiskt sköt ner varandra..