Whitianga och lite mer

Okej. Lördagsmorgonen började med packning, packning och packning. Vi skulle vara borta i tre-fyra dagar, men hade grejer med oss för att klara oss i minst fyra veckor. Herregud, det var absurt. Men ganska roligt. Och jag var helt däckad av förkylningen Theo gett mig. Så tre timmar i bil var inte den roligaste underhållningen, men det gick bra. Vi lämnade ett soligt och 28 grader varmt Auckland, och kom fram till ett 20 grader kallt, mulet och regnigt Whitianga. Och så fortsatte det. Tills vi åkte hem en dag tidigare, på grund av storm och regn, typ. Väldigt tråkigt, för jag är helt säker på att det där stället hade varit helt underbart med blå himmel och hettande asfalt. Vi bodde tre minuters promenad från stranden. Men vi badade ändå, och det var sjukt roligt! Höga vågor, men ändå kontrollerbara. Inte höga, kaotiska, som de kan vara i det här landet.

Så vi åkte hem på måndag förmiddag istället för tisdag. Vi var inte ensamma om den tanken, direkt. Kö. Bilturen hem tog sex timmar. Delvis på grund av kö, men även delvis på grund av envis chaufför (Robert), medelmåttig kartläsare (Nikki) och de två barnen och jag. Vi tog en omväg, åt fish and chips, och åkte längs kusten hem. Det var ett äventyr, minst sagt. Men vi hade roligt åt det istället för att bli irriterade.

Och min förkylning håller i sig, hostar som att jag har rökt i hela mitt liv. Och likaså gör Theo, han är hemma från day care idag. Och imorgon börjar skolan för Lola! Som hon har längtat! (Ja, hon har faktiskt det. Jag saknar att vara nio år igen).

Och jag är bara så glad. Allt går min väg, barnen tycker om mig, mina värdföräldrar och jag skämtar och driver med varandra, jag får träffa Jarrod på fredag och spendera hela helgen med honom, mamma, Stefan och Karin kommer hit om tre veckor och allt är bara så bra. Jag ska bara ta mig i kragen och lägga in ny musik på mobilen också. Har en maaaassa bra på datorn. Nu ska jag leta upp ett recept på makaronipuddig, för det tänker jag laga till middag! :)