Igår blev en bra dag, idag blev en dålig dag.
Igår morse/förmiddag när jag hade agerat taxi och lämnat av alla i hushållet på sina respektive ställen kände jag att jag inte skulle klara att vara ensam. Jag var så nära att falla, på grund av allt som händer för tillfället; jag jobbar arslet av mig, jag sover på tok för lite, jag äter för lite, jag är alldeles för stressad, jag har en svensk familj som lämnar mig kvar här när de åker tillbaka till Sverige, jag har en pojkvän som är alldeles för snäll mot mig. Det blir kaos i mitt huvud, alla känslor svämmar över och igår förmiddag ville jag inte vara ensam. Så jag fikade med Moa en snabbis, sen sov jag middag. Plockade upp Jarrod, var enormt stressad i bilen och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Tog mig själv samman och genomförde eftermiddagen med bravur, och mycket tack vare herr J.
Idag började bra, jag hade för en gångs skull sovit ganska hyfsat, och trots att det tog mig 25 minuter att få Lola att gå upp ur sängen var morgonen bra. Lämnade av alla igen, och åkte för att umgås med mamma. Köpte en ny tjocktröja. Det började nog gå utför vid halv fem-tiden. All energi bara rann av mig, och sen dess har det blivit värre och värre.
Just nu har de "Movies in the park" här i parken, det låter som att någon har slagit upp högtalare i trädgården. Lola var asledsen för att jag tvingade henne gå hem och lägga sig istället för att leka med sina vänner i parken. Jag kände mig som den sämsta människan i världen. Och ännu mer eftersom jag lämnat Jarrod ensam med Theo utan att säga hejdå, och allt blev kaos. Just nu är jag så sjukt trött, jag vill bara sova sova sova, men jag har lovat att väcka Lola när jag går och lägger mig för om filmen fortfarande visas vill hon gå och se slutet i parken. Så jag måste vara vaken till den är slut, för jag orkar fan inte gå ner i någon park mitt i natten.
Och imorgon kör jag Stefan, Karin och mamma till flygplatsen. Det försöker jag nog bara förtränga bäst jag kan.
Igår morse/förmiddag när jag hade agerat taxi och lämnat av alla i hushållet på sina respektive ställen kände jag att jag inte skulle klara att vara ensam. Jag var så nära att falla, på grund av allt som händer för tillfället; jag jobbar arslet av mig, jag sover på tok för lite, jag äter för lite, jag är alldeles för stressad, jag har en svensk familj som lämnar mig kvar här när de åker tillbaka till Sverige, jag har en pojkvän som är alldeles för snäll mot mig. Det blir kaos i mitt huvud, alla känslor svämmar över och igår förmiddag ville jag inte vara ensam. Så jag fikade med Moa en snabbis, sen sov jag middag. Plockade upp Jarrod, var enormt stressad i bilen och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Tog mig själv samman och genomförde eftermiddagen med bravur, och mycket tack vare herr J.
Idag började bra, jag hade för en gångs skull sovit ganska hyfsat, och trots att det tog mig 25 minuter att få Lola att gå upp ur sängen var morgonen bra. Lämnade av alla igen, och åkte för att umgås med mamma. Köpte en ny tjocktröja. Det började nog gå utför vid halv fem-tiden. All energi bara rann av mig, och sen dess har det blivit värre och värre.
Just nu har de "Movies in the park" här i parken, det låter som att någon har slagit upp högtalare i trädgården. Lola var asledsen för att jag tvingade henne gå hem och lägga sig istället för att leka med sina vänner i parken. Jag kände mig som den sämsta människan i världen. Och ännu mer eftersom jag lämnat Jarrod ensam med Theo utan att säga hejdå, och allt blev kaos. Just nu är jag så sjukt trött, jag vill bara sova sova sova, men jag har lovat att väcka Lola när jag går och lägger mig för om filmen fortfarande visas vill hon gå och se slutet i parken. Så jag måste vara vaken till den är slut, för jag orkar fan inte gå ner i någon park mitt i natten.
Och imorgon kör jag Stefan, Karin och mamma till flygplatsen. Det försöker jag nog bara förtränga bäst jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar