Jag har insett att jag börjat bli ganska dålig på att uppdatera om vad som händer i mitt liv för tillfället. Det har mest varit tankar och känslor. Men det händer ju en hel massa med barnen också, faktiskt. Och jag som jobbar som en idiot borde ju ha störst koll.
På fredagar simmar jag och Theo. Babysim skulle det nog kallas i Sverige, vi (eller de är, jag är ju inte) är kanske sju mammor (ibland är det faktiskt en eller två pappor med, så där ljög jag) i en ganska grund pool och en instruktör som sjunger sånger (som jag lärt mig och som Theo älskar) och ger tydliga instruktioner på vad som händer och sker och vad vi ska göra med våra barn. Och det är SÅ roligt! Och Theo är SÅ duktig. I början vågade han inte doppa huvudet helt under vatten, det räckte med vatten upp till näsan ungefär. Men nu hoppar han glatt i och simmar flera meter under vatten medan han bara håller i mina pekfingrar!
Och han älskar det. Så jag bestämde mig i måndags för att åka och bada igen, på egen hand. Och vi gjorde "ready, go!" (vilket vi säger innan vi tar dem under ytan, för att de ska vara beredda) hur mycket som helst. Han började till och med säga "more" innan han ens kom upp till ytan, vilket ledde till ännu mer skratt.
Lola är som jag. Exakt som jag. Bryter ihop om hon inte har mat i sig. Två dagar i rad nu har hon gråtit innan middag, för att något litet gått fel. Igår var det renskrivningen av en rapport om myror som inte gick som hon ville. Idag var det Theo som sparkade henne på hennes onda tå. Imorgon tänker jag tvinga henne att äta middag samtidigt som Theo, för inte ska hon behöva bryta ihop varje dag i veckan inte!
Jag spelar fotboll. Tisdagar och torsdagar är det träning, men jag har bara lyckats gå på två träningar hittills. Mitt jobb är ju lite flexibelt, åt båda håll, så att säga. Kommer inte träna alls den här veckan heller. Men på söndag ska vi spela match! Det kan bli spännande. Jag kommer antagligen få stå i mål. Det kan bli ännu mer spännande. Ska bli intressant att se hur förbannad jag blir här på andra sidan jorden, när jag släpper in mål.
För övrigt har Theo slutat skrika. Vilket är extremt skönt. Jag är övertygad om att allt beror på "big house" (han flyttade upp till stora avdelningen för en dryg månad sen). Han pratar så himla mycket mer nu, vilket betyder att han kan sätta ord på sina känslor (STOP IT! (med läsp-s) är favorituttryck för tillfället) och det är tack vare att han måste prata för att bli förstådd av de andra barnen på dagis. Vilket jag verkligen uppskattar. Ord är mycket trevligare än skrik.
Nu blev det ett ganska långt barn-relaterat inlägg. Snart ska jag lägga mig i min säng och läsa Boktjuven, som mamma lämnade kvar till mig. Har kommit kanske 50 sidor, och den fångade mig från första raden.
På fredagar simmar jag och Theo. Babysim skulle det nog kallas i Sverige, vi (eller de är, jag är ju inte) är kanske sju mammor (ibland är det faktiskt en eller två pappor med, så där ljög jag) i en ganska grund pool och en instruktör som sjunger sånger (som jag lärt mig och som Theo älskar) och ger tydliga instruktioner på vad som händer och sker och vad vi ska göra med våra barn. Och det är SÅ roligt! Och Theo är SÅ duktig. I början vågade han inte doppa huvudet helt under vatten, det räckte med vatten upp till näsan ungefär. Men nu hoppar han glatt i och simmar flera meter under vatten medan han bara håller i mina pekfingrar!
Och han älskar det. Så jag bestämde mig i måndags för att åka och bada igen, på egen hand. Och vi gjorde "ready, go!" (vilket vi säger innan vi tar dem under ytan, för att de ska vara beredda) hur mycket som helst. Han började till och med säga "more" innan han ens kom upp till ytan, vilket ledde till ännu mer skratt.
Lola är som jag. Exakt som jag. Bryter ihop om hon inte har mat i sig. Två dagar i rad nu har hon gråtit innan middag, för att något litet gått fel. Igår var det renskrivningen av en rapport om myror som inte gick som hon ville. Idag var det Theo som sparkade henne på hennes onda tå. Imorgon tänker jag tvinga henne att äta middag samtidigt som Theo, för inte ska hon behöva bryta ihop varje dag i veckan inte!
Jag spelar fotboll. Tisdagar och torsdagar är det träning, men jag har bara lyckats gå på två träningar hittills. Mitt jobb är ju lite flexibelt, åt båda håll, så att säga. Kommer inte träna alls den här veckan heller. Men på söndag ska vi spela match! Det kan bli spännande. Jag kommer antagligen få stå i mål. Det kan bli ännu mer spännande. Ska bli intressant att se hur förbannad jag blir här på andra sidan jorden, när jag släpper in mål.
För övrigt har Theo slutat skrika. Vilket är extremt skönt. Jag är övertygad om att allt beror på "big house" (han flyttade upp till stora avdelningen för en dryg månad sen). Han pratar så himla mycket mer nu, vilket betyder att han kan sätta ord på sina känslor (STOP IT! (med läsp-s) är favorituttryck för tillfället) och det är tack vare att han måste prata för att bli förstådd av de andra barnen på dagis. Vilket jag verkligen uppskattar. Ord är mycket trevligare än skrik.
Nu blev det ett ganska långt barn-relaterat inlägg. Snart ska jag lägga mig i min säng och läsa Boktjuven, som mamma lämnade kvar till mig. Har kommit kanske 50 sidor, och den fångade mig från första raden.
5 kommentarer:
Låt bli att släppa in mål så slipper du jämföra ilskan.
/J
Jättekul med vardagsinlägg. Och jag känner mig priviligerad som har träffat barnen och vet hur de låter. Och därmed kan jag verkligen förstå att du är glad över att Theos skrikande har upphört!
I will come and watch you tomorrow, even if you don't want me to! Its because I know that your dad and mum would want to watch but they can't so I will. AND I WILL TOMORROW!!! So if i have to stalk you to your game, I will
Haha, did you Jarrod? She gets mean when she's losing but I suppose you know that already.
Skicka en kommentar