Kaikoura, dag 3

(Mamma, det är på dag fyra som det du väntar på händer.. Blandade ihop dagarna när jag svarade på din kommentar)

Uppstigning var 04:20, och vi lämnade hostlet strax efter 05, för att befinna oss på Dolphin Encountern 05:20. Där blev vi tilldelade våtdräkter och simfötter och cyklop och snorkel, och genast var tröttheten som bortblåst. Vi hade väldigt roligt åt våtdräkterna. Inte riktigt vad man är van att klä sig i, men man vande sig. Särskilt snygg var man kanske inte, men alla andra såg ju likadana ut.

I vår båt var vi nog en 20-30 stycken tror jag, som skulle simma med delfinerna. Kan tänkas många, och jag tyckte också det till en början, innan jag insåg att stimmen med delfiner är stora. Det fanns och blev över delfiner. Och jag var även lite nervös över det här med att bada från båten.. När de lokaliserat var delfinerna var, fick vi klä på oss den sista utrustningen och sitta så nära propellern man kan komma, i princip.. Huva. När båten stannat var vi tvungna att vänta på en signal innan vi fick hoppa i; signalen visade att propellerna var avstängda. Jag väntade lite extra innan jag hoppade i.

Sen var jag omgiven av delfiner. De kom till mig, de simmade runt mig, de tittade på mig. Simmade under mig och jag simmade i cirklar tillsammans med dem tills jag fick vatten i snorkeln och inte kunde andas. Då tömde jag den och gjorde samma sak igen, med en annan delfin. Det var så himla häftigt, de är verkligen vänliga och så himla fina. Vi köpte varsin undervattenskamera också, men jag har inte framkallat den än, men förhoppningsvis finns det ett par fina bilder däri.

Vi gjorde ännu ett stopp för att simma med några andra delfiner också, på ett annat ställe. Jag vill alltså påpeka att det är helt vilda delfiner, och de matar dem inte eller någonting. Allt beror på hur intresserade delfinerna är av oss. I slutet av andra simmet känner jag att jag mår lite mysko, så jag simmar tillbaka till båten och tar av mig min utrustning. Antar att det är sjösjuka, och greppar en hink för att vara på den säkra sidan. Ni som känner mig vet att jag fortfarande hatar att spy.

Men jag kom väl till Nya Zeeland för att uppleva nya saker, inte sant? Så nu har jag spytt också. Och det var inte så farligt. Och det var inte sjösjuka heller, utan bara jag som svalt för mycket saltvatten. Haha.

Efter delfinerna begav vi oss till hostlet och vilade ett par timmar, innan vi skulle simma med sälar! Så det var bara att ta på en ny våtdräkt och ge sig ut i vattnet igen. Det här vattnet var mycket kallare, fingrarna domnade nästan bort, men ändå var vi närmre land. Vi höll till vid en stor klippa där sälarna höll till, och även om sälarna inte var lika närgående och nyfikna som delfinerna, så var det minst lika häftigt. Det är verkligen ett privilegium (och så stavar man inte alls det ordet..) att få simma med dem i deras naturliga miljö.

Efter sälarna var vi så kalla att vi gick och drack varm choklad på ett café. Vi gjorde inte så mycket mer den dagen/kvällen. Var ganska slut efter en tidig uppstigning och simmande hela dagen. Men inte skulle vi få vila den natten, inte! Men mer om det kommer i nästa inlägg. Haha. Det är patetiskt. Ni kommer skratta. För det gjorde vi.