"One, two, eight!"

Helgen började tidigt den här veckan, allt jag gjorde på fredagsmorgonen var att ta Theo till day care, sen begav jag mig in till stan för att åka med en buss som tog oss ut till Mt Smart Stadium, där The Big Day Out höll till. Oerhört organiserat, man köpte en tur- och returbiljett, fick ett armband och sen var det bara att åka med. Likadant när man skulle hem igen. Bussarna gick hela dagen åt båda håll, perfekt.

Big Day Out var grymt. Så mycket folk (se bilden nedan), så härligt folk och så perfekt väder. Eller, okej. Det var lite för varmt. Det var stekande hett, faktiskt. Femton minuters kö för att fylla på vattenflaskan. Sjukvårdare som gick omkring och gav ut solkräm. Men hellre värme än regn, enligt min mening.

Vi såg en massa bra band, jag upptäckte ett par bra som jag ska lyssna närmre på när jag får tid. Vi såg halva Musekonserten innan vi gav upp och åkte hem efter nästan 10 timmars musik.

På lördagen kom Jarrod och plockade upp mig, vi tog en sväng i ett par shoppingcentrum, han köpte ett par röda converse och jag köpte ingenting. Tog en sväng till stranden där han bor, brände nästan fötterna av oss när vi tog oss upp för en väldigt brant kulle. Sanden är svart, och det blir, ja, varmt. Stört varmt. Åkte hem till honom, åkte lite fyrhjuling, plockade plommon, spelade krocket (som jag såklart förlorade.. Jag inledde sjukt bra, sen vet jag inte vad som hände.. Jag fick behärska mig!) och åt middag med hans mamma, hennes pojkvän, Jarrods bror och hans flickvän.

Söndag morgon börjar med en helt sjukt god frukost som Jarrods mamma och hennes pojkvän lagar. Strax efter det ger sig Travis och Emily (Jarrods bror och hans flickvän, alltså) iväg till en strand up north som jag inte minns namnet på, för att surfa. Och vi är inte sena att följa i deras fotspår, faktum är att vi kommer dit först! Hänger på stranden ett par timmar, vilket är nice eftersom det var molnigt och lagom temperatur. Det är på vägen hem det intressanta börjar. Att hitta. Jag avsäger mig allt ansvar, eftersom Jarrod anser att mitt lokalsinne inte ens fungerar i ett shoppingcenter.

Vi svänger lite höger och lite vänster, blir torra i halsen av allt damm som kommer in i bilen eftersom vi kör på en grusväg och tycker oss vara på hyfsat rätt håll i alla fall. Eller, Jarrod tycker. Jag håller bara med, eftersom jag inte har den blekaste om var vi befinner oss. Det visar sig dock att vi kört åt fel håll i en halvtimme, när vi till slut är omanliga och stannar för att fråga om vägen. Men vi kommer hem till slut, jag sover en halvtimme medan Jarrod hjälper sin pappa med lite grejer. En väldigt bra helg, igen.

(Mamma ville för några veckor sen se en bild på min bränna. Här är något liknande.)