Jag har inget för mig, så här kommer även del tre.
Äntligen. Det är allt jag har att säga. Ligger i sängen på hotellrummet och bara slappnar av. Årets kanske mest njutbara dusch är precis tagen.
På flygturen mellan L.A och Auckland la jag upp väskan ovanför, så jag valde ut saker att ha i fickan framför, och då kom inte den här boken med. Men att gå iland i L.A var ju kanske det mest krångliga och onödiga på hela resan... Fingeravtryck och fotografi, när vi inte ens gick över gränsen. Vi åkte ner en trappa, stod i kö i 15 minuter, för att sen åka upp till samma ställe igen. Hade någon velat spränga stället hade de väl gjort det ändå?
Resan mellan L.A och Auckland gick faktiskt enklare, trots att vi (jag och Urs) var sjukt trötta på att flyga. Jag sov i princip hela tiden de tre första timmarna. Och väldigt praktiskt att ha Urs, vi använde varandra som stöd när vi sov. Jag hade mina ben framför hans stol, och han hade sina i gången. Vi hade det mysigt, vi klickade väldigt bra, så det kändes inte alls konstigt att sova mot axeln på en (förhållandevis) okänd kille.
Att gå iland i NZ var inte alls så krångligt som på tv. Jag hade kryssat i att jag hade vissa grejer med mig, en kille frågade vad det var (specifikt alltså) och sen röntgades väskan och vi var fria. Att Lucía sen läste fel på lappen om vår shuttle till hotellet, vilket gjorde att vi satt på en bänk på fel ställe i 20 minuter, är en annan historia. Vi kom till hotellet i alla fall. Åt frukost, och Lucía är verkligen sjukt rolig! (Lite senare under kursen, typ dag två, fick vi kommentaren "usually I'm the one everyone call crazy. But I'm nothing compared to you guys!") Vi ska mötas om en halvtimme igen och se vad vi kan roa oss med under dagen.
Vår portier bar ensam upp våra väskor för trappen. Samtidigt. En i varje hand. Det fanns ingen hiss.
Nästa del får ni höra vad vi roade oss med, och lite om kursen. Det blir rafflande chokladkakor och livsfarliga icke-övergångsställen!
Äntligen. Det är allt jag har att säga. Ligger i sängen på hotellrummet och bara slappnar av. Årets kanske mest njutbara dusch är precis tagen.
På flygturen mellan L.A och Auckland la jag upp väskan ovanför, så jag valde ut saker att ha i fickan framför, och då kom inte den här boken med. Men att gå iland i L.A var ju kanske det mest krångliga och onödiga på hela resan... Fingeravtryck och fotografi, när vi inte ens gick över gränsen. Vi åkte ner en trappa, stod i kö i 15 minuter, för att sen åka upp till samma ställe igen. Hade någon velat spränga stället hade de väl gjort det ändå?
Resan mellan L.A och Auckland gick faktiskt enklare, trots att vi (jag och Urs) var sjukt trötta på att flyga. Jag sov i princip hela tiden de tre första timmarna. Och väldigt praktiskt att ha Urs, vi använde varandra som stöd när vi sov. Jag hade mina ben framför hans stol, och han hade sina i gången. Vi hade det mysigt, vi klickade väldigt bra, så det kändes inte alls konstigt att sova mot axeln på en (förhållandevis) okänd kille.
Att gå iland i NZ var inte alls så krångligt som på tv. Jag hade kryssat i att jag hade vissa grejer med mig, en kille frågade vad det var (specifikt alltså) och sen röntgades väskan och vi var fria. Att Lucía sen läste fel på lappen om vår shuttle till hotellet, vilket gjorde att vi satt på en bänk på fel ställe i 20 minuter, är en annan historia. Vi kom till hotellet i alla fall. Åt frukost, och Lucía är verkligen sjukt rolig! (Lite senare under kursen, typ dag två, fick vi kommentaren "usually I'm the one everyone call crazy. But I'm nothing compared to you guys!") Vi ska mötas om en halvtimme igen och se vad vi kan roa oss med under dagen.
Vår portier bar ensam upp våra väskor för trappen. Samtidigt. En i varje hand. Det fanns ingen hiss.
Nästa del får ni höra vad vi roade oss med, och lite om kursen. Det blir rafflande chokladkakor och livsfarliga icke-övergångsställen!
2 kommentarer:
Är nyfiken på om ni fick någon körlektion i vänstertrafik. Och de har någon konstig höger eller vänsterregel eller så?
Vi har fått en voucher, så man får ringa och boka tid själv.. Sitter och samlar mod till det för tillfället.
Ja, de har en askonstig regel. Om du ska svänga vänster in på en gata, och har den "lätta svängen", ska du lämna företräde till bilen som ska svänga höger (som alltså kommer från andra hållet) och har den svåra svängen. Så långt tycker jag det är ganska logiskt. MEN! Bilarna som kommer bakifrån, bakom dig, de behöver INTE stanna för bilen som har den svåra svängen. Så där dog liksom hela idén med den regeln, tycker jag..
Skicka en kommentar