13 och en halv timme kvar i Sverige.
Det har hänt mycket de senaste dagarna, men nu är allt under kontroll. Väskan är packad (den väger i och för sig ungefär tre kilo för mycket, men vi insåg att jag ju bara åker till London med SAS, vilket gör att överviktskostnaden bara är 100 kr/kg. Inte 400 som det är till Oceanien), det som ska vara i handbagaget ligger utspritt på sängen (med en undran om hur fan det ska få plats i väskan.. Det blir ett problem imorgon bitti i sånt fall), och alla farväl är tagna, utom två.
Det är något som jag faktiskt har blivit förvånad över under (mellan, mitt på, bakom) den här veckan som gått. Jag fasade verkligen för att säga hejdå till alla älskade. Men det har gått (relativt) smärtfritt. Ett par tårar här och var har det blivit, men inte mer än så. Jag har inte brutit ihop. Och jag har framför allt inte ifrågasatt mitt beslut för en sekund.
Det här är vad jag vill göra. Det här har varit mitt mål. Det här har jag strävat efter så länge, och imorgon åker jag. Jag kan knappt vänta för att se vad det här året har att ge mig. Om jag får gissa, tror jag att det kommer ge mig mer än jag fått under hela livet.
Och då kan inte ett par farväl sänka mig. För jag vet ju att de jag säger hejdå till nu, de kommer finnas kvar när jag kommer hem igen.
Det har hänt mycket de senaste dagarna, men nu är allt under kontroll. Väskan är packad (den väger i och för sig ungefär tre kilo för mycket, men vi insåg att jag ju bara åker till London med SAS, vilket gör att överviktskostnaden bara är 100 kr/kg. Inte 400 som det är till Oceanien), det som ska vara i handbagaget ligger utspritt på sängen (med en undran om hur fan det ska få plats i väskan.. Det blir ett problem imorgon bitti i sånt fall), och alla farväl är tagna, utom två.
Det är något som jag faktiskt har blivit förvånad över under (mellan, mitt på, bakom) den här veckan som gått. Jag fasade verkligen för att säga hejdå till alla älskade. Men det har gått (relativt) smärtfritt. Ett par tårar här och var har det blivit, men inte mer än så. Jag har inte brutit ihop. Och jag har framför allt inte ifrågasatt mitt beslut för en sekund.
Det här är vad jag vill göra. Det här har varit mitt mål. Det här har jag strävat efter så länge, och imorgon åker jag. Jag kan knappt vänta för att se vad det här året har att ge mig. Om jag får gissa, tror jag att det kommer ge mig mer än jag fått under hela livet.
Och då kan inte ett par farväl sänka mig. För jag vet ju att de jag säger hejdå till nu, de kommer finnas kvar när jag kommer hem igen.
2 kommentarer:
Hej Cissi,
Klockan är 05.00 och sitter och tittar på flighttracker och att du landat LA för ca 15 min sedan. Hoppas flygningen gick bra och att du hamnade bredvid Lucia eller någon annan vettig.
Jag antar att liknande flygningar vill du uppleva i 1:a klass om du över huvud taget vill uppleva något liknande igen.
Det är tomt utan dig här hemmma. Mina känslor ligger utanpå hela tiden men jag känner att det blir lättare vart efter timmarna går.
Vi har vinterllagt strogen under söndagen. Jag är avunddsjuk på dig som slipper denna tråkiga årstid här hemma och reser till sommaren.
Jag älskar dig och hoppas det blir som du vill att denna din livs resa blir bra.
Kram Pappa nu hoppar jar ner i sängen igen, du finns i mina tankar.
Jag är så otroligt avundsjuk på dig. Att du har en dröm och nu lever du den. Jag önskar jag hade en dröm! Det hade varit trevligt att bli nerpackad i din väska och också få uppleva allt underbart du kommer göra! :)
Skicka en kommentar