En till del innan jag går och hämtar Theo på dagis.
Okej, dag tre (eller två, eller ett) har precis grytt. Klockan är 07 och jag har sovit helt sjukt dåligt inatt. Kroppen är inte riktigt med på att det är natt på dagen, och tvärt om, här i Nya Zeeland..
I tisdags lyckades vi (med möda) vara vakna till kl 19. På eftermiddagen var vi på promenad och tittade oss omkring. Efter att ha, med livet som insats, krossat gatorna (vi hittade inte ett enda övergångsställe) och sett trottoaren bara sluta mitt i allt, kom vi till en kyrkogård. Den var fin, det var blommor på nästan alla gravar. Vi såg även en stor äng med BARA julgranar! De börjar sälja dem den 22 november.
Igår var dagen då alla skulle anlända, och kursen börja. Vi hängde i receptionen och samlade alla vi trodde var au-pairs.
De flesta är tyskar (vi är fem stycken som inte är det, av 13) och tyvärr pratar nästan alla av dem bara tyska med varandra. Men vi andra fem (plus en tysk) har riktigt roligt tillsammans. Det är skönt att få skratta och känna tillhörighet.
Kursen började som sagt igår, och jag älskar det! De tre ledarna är verkligen energiska och genuint glada, och det smittar av sig. Och jag ÄLSKAR dialekten. Jag hoppas jag kan snappa upp den, i alla fall litegrann.
Det konstigaste som hände igår var ändå när vi satt i receptionen och spelade kort. (Okej, det var inte konstigt i sig, såklart..). Så plötsligt kommer det fram en blind kille och bjuder oss på choklad. Konstigt, tyckte vi, men choklad är ju gott, så vi tog emot den. (Även om jag och Lucía var ytterst försiktiga med godis från främlingar, och väntade till de andra hade ätit sina och fortfarande levde, innan vi åt våra...). Men sen kommer det en till blind och bjuder på en annan sorts choklad! Och sen typ fyra till.. Det var då vi började ana att de fått någon slags uppfift som de genomförde, och mycket riktigt, det kom en kille och förklarade det för oss sen.
Middagen igår var grym! Buffé, och allt väldigt vällagat. Fick dock lära oss på kursen att mat är väldigt dyrt här, speciellt fisk (vilket känns paradoxalt eftersom de bor på en ö. Men de exporterar all), mjölkprodukter, bröd, frukt och grönsaker. Så jag passar på att äta det nu, medan det är jättegratis :)
Nu ska jag duscha, och sen äta frukost. Kursen idag kommer innehålla CPR och första hjälpen. Det blir intressant.
Det här var näst sista avsnittet på min resa. Sen ska jag börja uppdatera vad som händer i nutiden. Eller framtiden, beroende på hur man ser det. Men sista avsnittet blir ytterst spännande, innehållandes brandbilar, svenskt godis och språkkunskaper!
Okej, dag tre (eller två, eller ett) har precis grytt. Klockan är 07 och jag har sovit helt sjukt dåligt inatt. Kroppen är inte riktigt med på att det är natt på dagen, och tvärt om, här i Nya Zeeland..
I tisdags lyckades vi (med möda) vara vakna till kl 19. På eftermiddagen var vi på promenad och tittade oss omkring. Efter att ha, med livet som insats, krossat gatorna (vi hittade inte ett enda övergångsställe) och sett trottoaren bara sluta mitt i allt, kom vi till en kyrkogård. Den var fin, det var blommor på nästan alla gravar. Vi såg även en stor äng med BARA julgranar! De börjar sälja dem den 22 november.
Igår var dagen då alla skulle anlända, och kursen börja. Vi hängde i receptionen och samlade alla vi trodde var au-pairs.
De flesta är tyskar (vi är fem stycken som inte är det, av 13) och tyvärr pratar nästan alla av dem bara tyska med varandra. Men vi andra fem (plus en tysk) har riktigt roligt tillsammans. Det är skönt att få skratta och känna tillhörighet.
Kursen började som sagt igår, och jag älskar det! De tre ledarna är verkligen energiska och genuint glada, och det smittar av sig. Och jag ÄLSKAR dialekten. Jag hoppas jag kan snappa upp den, i alla fall litegrann.
Det konstigaste som hände igår var ändå när vi satt i receptionen och spelade kort. (Okej, det var inte konstigt i sig, såklart..). Så plötsligt kommer det fram en blind kille och bjuder oss på choklad. Konstigt, tyckte vi, men choklad är ju gott, så vi tog emot den. (Även om jag och Lucía var ytterst försiktiga med godis från främlingar, och väntade till de andra hade ätit sina och fortfarande levde, innan vi åt våra...). Men sen kommer det en till blind och bjuder på en annan sorts choklad! Och sen typ fyra till.. Det var då vi började ana att de fått någon slags uppfift som de genomförde, och mycket riktigt, det kom en kille och förklarade det för oss sen.
Middagen igår var grym! Buffé, och allt väldigt vällagat. Fick dock lära oss på kursen att mat är väldigt dyrt här, speciellt fisk (vilket känns paradoxalt eftersom de bor på en ö. Men de exporterar all), mjölkprodukter, bröd, frukt och grönsaker. Så jag passar på att äta det nu, medan det är jättegratis :)
Nu ska jag duscha, och sen äta frukost. Kursen idag kommer innehålla CPR och första hjälpen. Det blir intressant.
Det här var näst sista avsnittet på min resa. Sen ska jag börja uppdatera vad som händer i nutiden. Eller framtiden, beroende på hur man ser det. Men sista avsnittet blir ytterst spännande, innehållandes brandbilar, svenskt godis och språkkunskaper!
3 kommentarer:
Och vad hade de blinda för uppdrag då, förutom att bjuda er på choklad? Våga?
jag älskar att du skriver små pre-views av vad som händer i nästa inlägg så det blir spännande och jag längtar :D
Jag älskar att ni krossade gatorna ;) Låter farligt! Är du redan lite språk-skadad?
/Nina
Skicka en kommentar