Helgen har gått fort, och jag har fått ett par julklappar inhandlade. Dessutom lämnade jag in min engångskamera som var med på avskedsfesten. Det var spännande! Ni anar inte vilka bilder det finns på er här i NZ nu..
Jag har börjat känna den förbehållslösa kärleken man bara kan få från barn nu. Theo blir bättre och bättre på att säga hejdå till mamma när vi ska göra saker, eller när hon går till jobbet. Igårkväll tog Nikki hand om disken, och Theo och jag hängde i hans rum. Läste böcker tillsammans, han i mitt knä, med sina små fötter mot mina smalben. Vi läste i säkert en halvtimme, och jag kände verkligen att han kände sig trygg med mig, och det gjorde mig så glad. Det är ju precis därför jag är här.
Lola har också sagt ett par saker de senaste två veckorna som verkligen fått mitt hjärta att hoppa över ett slag och min mage fyllas av glädjekänslor. Första tillfället var när vi pratade om vilken lärare hon helst vill ha nästa år, och hon sa något i stil med "Cause I feel I connect to him, like I do with you". Andra tillfället sa hon något i stil med "She's one of the few people I can trust, excpect from you, of course." Det gör mig så himla, himla glad att hon känner att hon kan lita på mig, att jag vunnit hennes förtroende. Jag vet inte vad det är jag gjort, men på något sätt känner hon tilltro till mig. Kanske för att jag visat mig svag för henne, och kanske för att jag lyssnar när hon berättar och ägnar henne uppmärksamhet när hennes föräldrar inte hinner. Hon är en underbar liten tjej.
Jag har börjat känna den förbehållslösa kärleken man bara kan få från barn nu. Theo blir bättre och bättre på att säga hejdå till mamma när vi ska göra saker, eller när hon går till jobbet. Igårkväll tog Nikki hand om disken, och Theo och jag hängde i hans rum. Läste böcker tillsammans, han i mitt knä, med sina små fötter mot mina smalben. Vi läste i säkert en halvtimme, och jag kände verkligen att han kände sig trygg med mig, och det gjorde mig så glad. Det är ju precis därför jag är här.
Lola har också sagt ett par saker de senaste två veckorna som verkligen fått mitt hjärta att hoppa över ett slag och min mage fyllas av glädjekänslor. Första tillfället var när vi pratade om vilken lärare hon helst vill ha nästa år, och hon sa något i stil med "Cause I feel I connect to him, like I do with you". Andra tillfället sa hon något i stil med "She's one of the few people I can trust, excpect from you, of course." Det gör mig så himla, himla glad att hon känner att hon kan lita på mig, att jag vunnit hennes förtroende. Jag vet inte vad det är jag gjort, men på något sätt känner hon tilltro till mig. Kanske för att jag visat mig svag för henne, och kanske för att jag lyssnar när hon berättar och ägnar henne uppmärksamhet när hennes föräldrar inte hinner. Hon är en underbar liten tjej.
1 kommentar:
En av de viktigaste saker man kan ge ett barn är tid. Tid att lyssna, tid att titta och tid att leka. Allt det gör du och blir rikligen belönad. Visst är det härligt!
Skicka en kommentar