Lika irriterande och envis Theo kan vara, lika kärleksfull och fin kan han vara. Idag på eftermiddagen var det bara han och jag hemma (Lola var och julhandlade med både mamma OCH pappa, vilket antagligen var väldigt kul för henne, att för en gångs skull ha all uppmärksamhet från båda föräldrarna) och jag satt i soffan i köket. Han kom emot mig och sträckte ut armarna; ville sitta i mitt knä. Det är inte ofta han kan sitta still i någons knä utan att göra något, men där satt vi alltså, han med huvudet mot mitt bröst, jag med armarna runt honom. Jag hade en kentskiva på, och jag sjöng i hans öra;
Sagor för barnen som är som du,
om en tunnel vid ljusets slut.
Jag är din vän och vi lär oss av varran.
Det är ett av skälen.
Ge dem ett finger och värm min hand,
i ett iskallt IKEA-land.
Du är min vän och vi lär oss av varran.
För han är min lilla kompis som just i detta tillfälle gav mig energi av det mest positiva slaget du kan tänka dig. Vi satt tillsammans i femton minuter, och jag hade tidvis tårar i ögonen. För den här veckan har jag gjort såna framsteg, personligt, och jag trivs ännu bättre än innan. Nikki och Robert (mest Robert, för det är mest han som varit hemma, Nikki har jobbat väldigt mycket) har börjat lära känna den riktiga Cissi nu. Den som driver med folk och är ironisk. Den som har funderingar och knäppa förslag på lösningar på funderingarna. Jag och Robert har skrattat massor tillsammans, och vi har internskämt. Det tog två månader, men det är sån jag är. Jag låter saker ta tid, för jag tror att de varar längre då.
SMS-trafik mellan mig och Robert igår:
Jag: Carrot in the salad, or am I just strange?
Robert: Just crazy..
(Han och jag och mat är en lång, lång historia. Men en rolig sådan!)
Sagor för barnen som är som du,
om en tunnel vid ljusets slut.
Jag är din vän och vi lär oss av varran.
Det är ett av skälen.
Ge dem ett finger och värm min hand,
i ett iskallt IKEA-land.
Du är min vän och vi lär oss av varran.
För han är min lilla kompis som just i detta tillfälle gav mig energi av det mest positiva slaget du kan tänka dig. Vi satt tillsammans i femton minuter, och jag hade tidvis tårar i ögonen. För den här veckan har jag gjort såna framsteg, personligt, och jag trivs ännu bättre än innan. Nikki och Robert (mest Robert, för det är mest han som varit hemma, Nikki har jobbat väldigt mycket) har börjat lära känna den riktiga Cissi nu. Den som driver med folk och är ironisk. Den som har funderingar och knäppa förslag på lösningar på funderingarna. Jag och Robert har skrattat massor tillsammans, och vi har internskämt. Det tog två månader, men det är sån jag är. Jag låter saker ta tid, för jag tror att de varar längre då.
SMS-trafik mellan mig och Robert igår:
Jag: Carrot in the salad, or am I just strange?
Robert: Just crazy..
(Han och jag och mat är en lång, lång historia. Men en rolig sådan!)
3 kommentarer:
Mat är viktigt, det är inget man skojar om...
Två frågor:
Har tullen öppnat något av alla de gröna paketen du fått?
Sitter tulldeklarationen kvar när paketen når dig?
Om deklarationen sitter kvar får du inte läsa. Det är lite tråkigt att skriva på utsidan vad som är i, men jag vågar inte annat. Man har ju sett "Boarder security"...
Skulle kanske prova att skriva "drugs" på nästa paket för att se vad som händer...
En bonusfråga (som är värd två skivor): Vilken dag firar de jul på i NZ, är det den 25:e som i England? Om det är det, vilken dag kommer du fira på då, den 24e eller 25e?
Kram
Bra fråga, det där om tulldeklarationen! Det gäller paketet från oss också att du inte ska läsa den! :-)
Nej, tullen har inte öppnat paketen, och om de har gjort det har de gjort det väldigt skickligt, för det har inte synts.. Och ja, lappen sitter kvar, men på paketet från farmor bad jag någon stryka över där det står, så jag får göra likadant med de andra :)
Haha, snälla skriv drugs på det! :D Fast.. De kanske haffar mig då.. Eller dig..
Vi firar den 25e. Och jag kommer fira den 25e också, vilket kommer ske den 24e för er, så vi firar jul på samma dag ändå! Det är ju perfekt :D
Skicka en kommentar