Kraftreserv

Herregud vilken dag. Jag är HELT slut. Jag har varit ovanligt trött hela veckan (antagligen på grund av att Theo tagit sitt skrikande till nya nivåer.. Det var inte så jätteilla förut, men nu skriker han bara för att skrika. Och han gör det högt.) men idag har varit påfrestande.

Förra veckan var jag med Theo hos doktorn i tre timmar för hans mjölktest (man ger honom olika doser mjölk varje halvtimme för att se om han fortfarande är allergisk) och det gick hur bra som helst. Idag var det dags för äggtest. Det kunde ha börjat bättre.

Jag var ensam den här gången, och trots att jag visste var vi skulle körde jag fel femton gånger. Visade sig att jag hade svängt för tidigt, men jag körde runt, runt, gjorde u-svängar, backade mot enkelriktat för att vända och herregud vad irriterad jag var. Som tur var hade vi inte bråttom, och jag hittade rätt till slut. (Nämnas bör kanske att det här var MITT i city. Klockan nio på morgonen..)

Första anhalten i testet är att smeta ägg på läpparna. Tjena. Vi (jag och sköterskan) fick med gemensamma krafter hålla i honom för att få på ägget. Det var hemskt, riktigt jobbigt. Han skrek. Men direkt när vi var klara var det bra igen, och vi gick ut i väntrummet och lekte. När det var dags för nästa anhalt, att äta en liten dos ägg, tog det tvärstopp. Vi försökte allt. Blanda det i saker han tycker om (vilket resulterade i att han vägrade äta något över huvud taget), tvinga in det i munnen på honom och få honom att göra själv. Icke. Han skrek som jag aldrig hört honom skrika förut. Och jag kände mig så himla elak.

Efter en stund hade sköterskan blandat ägg med äppelmos som vi hade med oss, och jag och Theo gick in i ett annat rum där jag försökte få honom att äta det. Men det gick bara inte, han vägrade. Så vi fick åka hem igen. Men han måste göra det, så vi måste tillbaka. Det ser jag inte riktigt fram emot.